Jag älskar nyår. Jag älskar brytpunkter. Att sammanställa och diskutera det som varit och nyfiket och drömmande spana in i det nya. Men trots det, så blir inget långt och genomtänkt nyårsinlägg med relevanta retrospektioner över året som gått och positiva och lagom överraskande mål för 2014 just nu. Det kanske kommer i morgon, vem vet? Men jag ville ändå kika in och säga hej. Något ska du väl ha och läsa i morgon förmiddag när du ligger bakfull i sängen och kisande scrollar på din smartphone. Krille håller på och lägger barnen och jag har bara några minuter på mig innan jag måste släppa datorn, så det går undan nu.

Så här: bilden som du ser ovan togs i förmiddags när jag fick ett ryck och städade ur mitt godisskåp. Anna, som kom in och beskådade en volymiösa innehållet ännu inte uppätit godis som var utspritt i köket, sa att jag var  något i stil med citat ”störd”, citat slut. Och det har hon ju en poäng i. Jag gillar ju godis. Jag gillar det som är gott. Det stör mig inte att det är stökigt emellanåt. Att vara lagom ligger heller inte riktigt för mig. ”Säga vad man vill om mig, men jag är verkligen mest nöjd med att jag levde mitt liv så himla lagom” kommer många nog att säga vid sin dödsbädd.

Eller nä. Inte jag i alla fall.

Så, för mycket av det goda kan vara rätt gott, tänker jag. Särskilt i dessa dagar av dieter hit och dit (”alltså orsaken till att så många käkar 5:2 är ju inte att de vill gå ner i vikt, utan främst för hälsoeffekterna” – yeah right), och larmrapporter. Och lite så är livet också. 2013 var toppen, 2014 kommer att rocka ännu mer. Så det är lika bra att hänga med på turen och ha så roligt som möjligt.

2014 kommer inte alls att bli lagom, det känner jag på mig. Och det gillar jag. Så, nu kör vi.

Gott nytt kaosyogaår på dig.

P.S: Ja, alltså med ”städade ut” menar jag inte slängde. Jag menar lade tillbaka in igen i fin och fullkomligt logisk ordning.

skriven 31 december 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Du vet att jag älskar språk, men ögonblicken då jag ångrar att jag valde bort matte till förmån för latin på gymnasiet dyker upp då och då. Särskilt nu för tiden. Fan, om jag hade jobbat mer med diffrentialekvationer och mindre med pluskvamperfekt så skulle jag kunnat ägna mitt liv åt det mest spännande som finns, rymden. Ja, och om min hjärna i övrigt inte varit alldeles för förståndsbegränsad för ändamålet vill säga.

Istället stajlar jag med mina latinkunskaper när jag kommer åt och diskuterar rymden med min man och försöker böja min hjärna runt saker som tex vetenskapens värld visade senast. Saker som att det finns fler, kanske en fem, sex dimensioner till, utöver de tre vi känner till och kan se. Att det finns hundratals miljarder galaxer som vår i det universum vi känner till. Eller ja, känner och känner… Och att just det faktum att universum expanderar i accelererande hastighet i förlängningen kan vara ett bevis på att det finns parallella universum där exakta kopior av du och jag kan gå omkring just i detta nu (eller nu och nu, det beror väl på hur man definierar begreppet tid). Och om just den där mörka energins täthet, som möjliggjorde att kvarkar kunde bilda atomer vid big bang, som kunde skapa materia och därmed i förlängningen också planeter och stjärnor och annat kul, verkligen är en tillfällighet? Var startade allt? Och fram för allt – är detta möjligt utan en gudomlig kraft?

Eh ja, lite så funderar jag nu för tiden. Så du får ursäkta mig om jag är lite tankspridd.

skriven 30 december 2013 av kaosyoga i Funderingar | Inga kommentarer än

Det regnade inte idag. Barn behöver röra på sig och få frisk luft för att inte skava på inredningen för mycket. Vuxna också. Så efter ett antal omgångar tv-spel för de minderåriga, och skåpsrensningar slash lagning av espressomaskinen för de äldre, kläckte jag världens idé om att köpa med lunch och äta den vid stranden. Så genialt. Inga golv att torka upp matkladd från, ingen disk att plocka undan och tafatt i sanddynerna som efterrätt. Lysande koncept.

Ja. Det var ett lysande koncept. Och kallt. Och omständigt, konfliktfyllt och arbetssamt. Vad annars, det är ju Kaosyoga du läser. Men även om Bosses första ord när vi äntligen kommit fram var ”jag fryyyyser”, och Folke låg på backen i ren protest mot något som jag redan glömt i ett par omgångar, så var det skönt att komma ut ett par timmar.

Och ännu skönare att komma in.

Tur ändå att inte ipaden blivit stulen under tiden vi var iväg. Phew.

Nu ska jag bara försöka få in i huvudet och kroppen att jag ska jobba i morgon. Det känns i det närmaste absurt just nu. Låt vara att jag är ledig en vecka till efter i morgon. Men ändå. Jag är rädd att jag kommer att hamna i chock för resten av livet.

Så hörs vi inte mer, så vill jag att du ska veta att jag tyckt det var kul att du är här och läser detta. Och att jag faktiskt kan mycket bättre än så här. Och att Zlatan, som sagt och tyvärr, är en rövhatt.

skriven 29 december 2013 av kaosyoga i Livet som kom emellan | Inga kommentarer än

Jag har varit bloggtyst några dagar. Det beror på att jag har gjort andra saker och liksom inte kommit mig för att sätta något på pränt. Men jag har det bra. Det vet jag av en rad orsaker:

Jag har haft tid att bekymra mig om är vilken bok som ska läsas härnäst – De obotliga optimisternas klubb? Skynda att älska? Hellfire? Ur vulkanens mun började jag på, men den fixar jag inte just nu. För mycket ångest i de sidorna.

Jag hade huvudbry om vilken vinflaska som egentligen passar bäst till ankbröstet, salladen och vitlöksbrödet som håller på att anrättas as we speak.

Jag har låtit mig mindblowas av Icons artikel om tre hypersmarta svenskar, verksamma vid olika universitet i världen, som spenderar dagarna med att fundera kring mänskligehtens plats i universum (”tänk att vi befinner oss på moderplaneten, där allting startade”, hur coolt uttryckt är det?), hur vi hanterar vår planet och vad som troligtvis kommer att få oss att gå under, samt hur man kan spränga sin egen talangs påhittade gränser om man bara tränar, målmedvetet.

Jag har hunnit sitta och käbbla i sociala medier om Zlatans unkna värderingar och ha långa diskussioner med min man – samtidigt som jag drack minst tre koppar kaffe, bara en sån sak –  om iconartikeln, feminism och hur vuxna bör handskas med sin makt över barnen och återigen hunnit upptäcka att allt hänger ihop, egentligen. Så klart.

Och jag har, när jag sett hur mycket hårfärg som följde med schampot ut genom duschens golvbrunn, orkat bli tillräckligt orolig för att den eftertraktade färgintensiteten bleknat för att känna mig tvungen att ta en selfie ute på promenaden. Bara för att fastslå att nej, det var väl ingen stor fara med den saken.

Men oavsett. Hårfärgen och jag laddar som sjutton och ska kickstarta bloggandet inför 2014. Kaosyoga ska bli färgstarkare än nånsin. (För ännu mer kaosliv, titta in på Insta: liseluring.)

Jag hoppas att du vill vara med på resan.

skriven 28 december 2013 av kaosyoga i Funderingar | Inga kommentarer än

Här är undertecknad fångad i det ögonblick då jag i mina svärföräldrars farstu/skafferi, med panik i kroppen, kämpar för att få på tomtekläderna innan barnen får för sig att gå dit för att hämta mer julgodis och upptäcker att jag inte alls åkt till jobbet en sväng för att kolla upp en sak. Tomten som sedan uppebarade sig när jag var borta i arbetets tjänst (plikten framför allt!) hade uppenbarligen en röv fram också, som synes på den knappt så vältagna bilden, och pratade på brrrred skånska. Vilket man däremot inte kan se. Barnen var storögda och artiga medans jag svettades ymnigt och efter en paket per person deklarerade att tomten minsann hade andra familjer att besöka också – hadetgötthej! Ja, tomten hann klämma Krille lite på rumpan också innan hen gick vidare ut i natten.

Nu sover samtliga familjemedlemmar som inte genomgått puberteten, kaffet är framdukat för dagens fika nr 37 och jag ska ner och äta onödigt många knäck och titta lyckligt på mina julklappar igen – de jag fick efter att tomten hade gått vidare, alltså. Jag missade tyvärr skåningen. Men jag fick å andra sidan klämma min man ordentligt på rumpan.

God jul på dig.

skriven 24 december 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Bosse vaknade 06:40 i morse varpå jag kände mig suicid för ett kort ögonblick. Men Krille visade sitt hjältemod och bekräftade för tusende gången att jag gjorde rätt som gifte mig med honom. Utan att protestera gick han upp för att fixa frukost och sätta på morgonbolibompa. ”Tack snälla. Jag kommer snart,” sade jag och somnade om och sov som en gris.

Vid nio, två timmar senare, och åtta dagar efter lucia, klev så dessa juvelerna in i mitt sovrum med sankta Lucia, Tipp tapp och kaffe, macka och ljus på en bricka.

Ska man nu bli väckt en lördag morgon, så ska man bli det på detta sättet.

skriven 21 december 2013 av kaosyoga i Barnen | Inga kommentarer än

Igår var jag en sväng på Jeanette på Paus. Världens bästa frisör, du vet. ”Jag vill ha det rött,” sa jag. ”Riktigt rött. Inte så där mes-rött som jag hade innan. Riktigt jävla rött ska det vara.” Och riktigt jävla rött blev det. Typ Varbergs rödaste. Lite som en inbyggd tomteluva på mitt huvud.

Very julish.

Och jag älskar det.

skriven 20 december 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Synen som möter mig i köket, på väg ut till soffan. Min man, en godisskål och Mad Men säsong 6.

Se där ja. Min själs hela kostcirkel i en och samma bild.

skriven 18 december 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

De här tre pojkarna. Vissa stunder blir jag nästan däckad av kärlek till dem. Jag kan sitta på min kontorsstol och längta mig halvt fördärvad efter den här lintottstrion. Jag vill bara hem hem hem och jag blir gråtfärdigt tacksam när jag tänker på den uppsjö med kärlek som flödar på Marmorgatan 38. På alla de skratt, kramar och fantastiskt kloka reflektioner som jag är privilegierad nog att ha i mitt liv tack vare de här sprallisarna.

Andra dagar är den kärleken inte lika självklart lysande utan mer satt på stundtals hårda prov, det vet du som läser Kaosyoga eller har barn själv. Ilska och frustration väller ut här och där, pyser ut, exploderar eller sipprar mjäkigt ut, jösses det är verkligen tumult här allt som oftast. Så många tvära kast att jag blir helt matt.

Men i grund och botten, under de tillfälliga stormarna och åskknallarna lever vi ändå på ett solitt och outtömligt lager av kärlek. Det känns bra.

Och att fortsätta göra vad jag kan för att det ska vara så – för alltid – är det absolut viktigaste och mest meningsfulla i mitt liv. Alltid.

skriven 16 december 2013 av kaosyoga i Funderingar | Inga kommentarer än

Du känner ju mig. Jag har inte kommit så långt i det där julsprintloppet som de flesta laddat för länge, det lopp som de flesta redan närmar sig målet på. Själv har jag ju inte lagt mig tillrätta i startblocken än. Eller ens hittat dem.

Barnen har inte fått någon paketkalender – och nä, de kommer inte att få det heller, nu är det liksom lite sent. Jag har inte köpt en enda julklapp. Jag har inte ens en aning om vad jag ska köpa till Krille. Jag har inte skickat julkort. Jag har inte gjort julgodis. Jag vet inte vad vi ska ta med oss till julbordet, var det ska köpas eller när det ska lagas.

Men, suck it up alla stressade prestationsfixerade kontrollfreaks: från och med i eftermiddags har jag en gran. Jag har själv sågat ner den och släpat ut den ur skogen. Det viktigaste är därmed på plats. Så nu kan det bli jul, minsann.

Om jag bara kunde komma på var julgranskulorna finns.

skriven 15 december 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än