Lördag förmiddag. Den bästa förmiddagen i världen, en magnet för vardagens slit, veckans belöning liksom. Gemenskap, vila, outtömliga möjligheter till ökad livskvalitet. Men just dag… jag vet inte. Jag är mest sliten och sitter i en noppig långkofta och iakttar. Ögonblicksbild:

Vilmer och Folke leker för fullt, det är någon blandning av hund (döpta till Håkan och Anders!?), pirater och Dead by April. Lite lego finns visst inblandat också, oklart varför. Det är nystädat men stökigt, sofföverdrag är i tvätten och ingen har borstat tänderna ännu. Vilmer ser ut som om han gjort headspin hela natten, jag fattar inte det håret, hur kan det bli så trassligt bara för att han sover? Soundtracket är Hush, ute blåser det förrädiskt kalla vårvindar och solen har gömt sig. Jag orkar inte ens tänka tanken på att dra igång projektet hitta kläder och övertala kidsen att gå ut. I kväll  kommer goda vänner på besök, menyn är under uppbyggnad men är ännu inte klar. Såklart. Det som finns kvar att göra tills gästerna kan slå sig ner framför ett dukat bord ikväll kommer att kosta en ordentlig ansträngning, utan tvivel.

Ja. Så här är det en vanlig lördag i mars på Marmorgatan. Jag har redan skrattat högt flera gånger idag, och barnen mår jättebra, leker och har hur kul som helst. Men bortsett från det skulle denna inblick i vanligt vardagsliv, färgat av ett filter av sömnbrist, knappast få någon att hjula av eufori. Och det hade ju varit roligare att skriva ett inlägg om några av alla galna, tokiga kommentarer eller händelser som haglar här, eller göra ett komiskt konstaterande om mina egna tillkortakommanden.

Detta är mycket läskigare att skriva, lite som ”jaha, var det allt?”. Ingen punchline, inget roligt. Bara ett brottstycke vardag i all sin skröplighet. Men det är vårt liv. Det är inte jättekul eller väldigt frustrerande eller märkligt just i detta nu. Det bara… ÄR. Och det, mina söner, ska också med i bloggen. Alla de där dagarna som kom och gick utan att lämna stora spår efter sig, de är inte så dumma de heller, faktiskt. Vi har ju varandra.

Får inte glömma av att komma ihåg...

Men, okej då. En liten lustig sak kan väl klämmas in: Folke har skrivit på sin hand ”för att komma ihåg att han ska till Lena i morgon”. Lena är Folkes förskolefröken, och jag anar att han härmat sin far som hade någon anteckning på handryggen häromdagen för att täcka upp ett tankspritt sinne och opålitligt minne.

Fina familjen min. Vad skulle jag gjort utan er? Vem skulle jag då suttit i min noppiga långkofta och tittat på?

skriven 31 mars 2012 av kaosyoga i Barnen,Livet som kom emellan,Vardagsliv | Inga kommentarer än

Livet är fullt av val. Fullt av tillfällen där jag, precis som alla andra, tvingas väga insats mot nytta, analysera konsekvenserna av de olika alternativen för att sedan fatta ett beslut. Om insatserna är högre än den utlovade belöningen så brukar de få de flesta vanliga människor, inklusive undertecknad, att dra öronen åt sig.

I detta fallet bestod insatsen av att, efter en intensiv arbetsdag, resa sig från den efterlängtade soffans mjuka, varma, lugna famn och ge sig ut i mörker och kalla vindar och en med hjälp av en rostig gammal cykel ta sig till den enda öppna livsmedelsbutiken i närheten.

Och ändå var det inget svårt val.

skriven 30 mars 2012 av kaosyoga i Goda saker,Tv-kvällar | Inga kommentarer än
Taggar : det goda livet

Avslutar du en dag med Modern Family, så blir den bra. Oavsett.

skriven 29 mars 2012 av kaosyoga i Tv-kvällar | Inga kommentarer än
Taggar : Tv-tittande är visst kvalitetstid

Jag skapade ju denna bloggen för att minnas dagarna som går, men ärligt talat – dagen den 29 mars 2012 förtjänar att falla djupt ner i glömskans hav. Åtminstone den delen som pågick tills ovanstående foto togs. Där någonstans vände det.

Det började med förkyld bebis – alldeles för lite sömn – rygg som strejkar – tre spralliga pojkar som, ska vi säga, interagerar för fullt… well, you do the math. Att gnälla har väl aldrig gjort någon speciellt mycket lyckligare, men med så lite sömn i kroppen – dagen idag förtjänade banne mig lite gnäll. Dagar som denna kommer inte så ofta, men jag avskyr dem inte desto mindre.Jag går i sirap, hamnar i tidshål, skiten är liksom otäckt statisk. Minsta lilla sak  känns – nej, är – oöverstigligt jobbig och jag pendlar mellan irriterad och tvärilsk hela tiden (och ångerfull så klart, herregud, vad skulle jag gjort utan mitt dåliga samvete en dag som denna?). Som att ha hamnat i en skitfilm på paus.

Så vad göra? Dö? Nja, jag tog ett djupt andetag (eller femton) och mobiliserade de krafter som jag inte visste jag hade. Nu jäklar. Jag packade fika, filtar, blöjor och de andra sjutusen saker som krävs för att lämna hemmet mer än femton minuter med tre barn och en hund, och drog med mig alla in i bilen och körde till en bokskog ett par mil bort. Det kostade mig och mina trumhinnor ett par vändor av Sean Banans mellolåt, men det var det värt. Inte en annan människa så långt ögat kunde nå, däremot fanns det gott om pinnar, nyutslagna vitsippor (hurra!) och kyliga vårvindar. Och se på sjutton – killarna slutade slåss och började leka, bebis Bosse somnade, Håkan strosade fridfullt och fikan, den var ju ändå förbaskat god.

Det finns hopp

Naturen läker och ger energi, den gör verkligen det. ”Play” trycktes in igen och allt började så sakteliga röra sig framåt igen och se – det dröjde inte så länge innan min å så efterlängtade man kom hem.

Mållinjen. Jag klarade det. Skitdagen as we know it är över.

Tack moder natur. Och Krille.

skriven 29 mars 2012 av kaosyoga i Barnen,Vardagsliv | Inga kommentarer än
Taggar : Folke , ibland lyckas det , lugn , Skitdag

Hej å hå

skriven 29 mars 2012 av kaosyoga i Livet som kom emellan | Inga kommentarer än
Taggar : nu kör vi

Min rygg har bett mig ställa mig på mattan ett tag. Mest enträgen i sin önskan har ländryggen varit. Musklerna där har stelnat till, gjort sig hårda, korta och jobbar järnet i något välvilligt men kontraproduktivt sätt att skydda ryggraden från effekterna av att bära tung ettåring och jobba sittandes på en stol hela dagarna. Som en jäkla järnplatta i svanken. Jag vet ju det, det finns inget annat sätt, sluta tänk, Hellström. Bara gör.

Så jag rullade ut mattan så att dammtussarna i vardagsrummet fick sig en liten luftfärd. Mitt bland böcker, legobitar, smutsiga sofföverdrag och med klar och fin vy mot extremt oputsade fönster i obarmhärtig vårsol. Skit samma. Byta brallor, av med sockar, på med musiken.

Jag försöker följa kroppen, vara ödmjuk och gilla läget, men det är fullt av trösklar och motstånd. Muskler som är korta och motvilliga, andetag som inte flyter, lite illamående, tankar som drar mig bort. Försöker komma tillbaka, tillbaka, här och nu, i min kropp, i mina andetag. Trust the process. Fan vad svårt.

Och så händer det. En lättnad. Motståndet försvinner, andetagen blir som en motorväg att åka på, lunga, långa, djupa. Till och med halv duva känns ok. Allt är NU. Blodflödet ökar genom ländryggens muskler, och andetag för andetag slappnar de av, sänker garden. Aaah. Kroppen jublar, sinnet är lugnt, närvaron breder ut sig.

Jag yogar klart och avslutar med Namaste, rullar hop mattan och ler. Det blir en bra dag idag.

Du som läser ska veta en sak. Jag gillar inte folk som missionerar, människor som ohämmat och oombett prackar på andra det de själva finner fantastiskt.

Men det finns så mycket saker i världen som bryter ner och förminskar, så många bittra och ansvarslösa människor, och ibland kanske man måste sticka ut hakan för att kunna göra en liten skillnad. Så just nu tänker jag strunta i jante och min egen rädsla. För en stund, lägg ingen energi på allt det negativa, strunta i energitjuvarna, lyssna på mig istället. Jag säger dig:

Yoga är bra skit.

skriven 28 mars 2012 av kaosyoga i Yoga | 1 kommentar
Taggar : andas Lise , trust the process var det ja

skriven 28 mars 2012 av kaosyoga i Barnen | Inga kommentarer än

Chef/ledarskapsutbildning – världens bästa!

Du lär dig att: jobba effektivt trots distraktion, prioritera, hantera konflikter, gruppdynamik, analysera hot och möjligheter, multitasking, samla en grupp mot samma mål, överblicka, delegera och medla. Det förekommer även inslag av arbetsmiljö och ekonomi.

Utbildningen är intensiv och kommer att kräva stort engagemang och energi.

Studietakt: dubbel heltid.

Intresserad? Anmäl dig genom att skaffa tre barn inom fyra och ett halvt år.

OBS! Anmälan är bindande.

skriven 27 mars 2012 av kaosyoga i Barnen,Jobb,Livet som kom emellan | Inga kommentarer än
Taggar : andas , andas Lise

Måste läsa denna bok, tror den kan vara bra för mig.

Jag ska bara fixa lite annat först.

skriven 27 mars 2012 av kaosyoga i Böcker | Inga kommentarer än
Taggar : ska bara

Ibland är det en bedrift att få iväg tre barn med passande tillbehör i någorlunda tid till dagis.

En bedrift. Inget mindre.

skriven 27 mars 2012 av kaosyoga i Barnen,Livet som kom emellan | Inga kommentarer än
Taggar : ska bara