I dagarna var det exakt sju år sedan jag glatt vaggade in till förlossningen i Varberg med ett leende fullt av tillförsikt . Jag och Krille fnissade när CTG-mätaren noterade små värkar på 30-40 som jag inte ens kände av och sa: ”Kom igen nu, bättre kan du!” till bebisen som några fasansfulla timmar senare visade sig vara fantastiskt fina Vilmer.
Jag fick väl så jag teg, så kan vi säga. Det tog några veckor att komma över chocken av smärtan det kostade att föda fram ett barn.
Men ja ja, det är ju ett tag sedan och jag blev ju någorlunda mig själv igen, även om jag då inte trodde att det skulle vara möjligt. Samma, fast ändå inte. Jag är inte den som ler naivt inför att göra något som jag vet sliter i sär min vävnad på känsliga – känsliga! – ställen på kroppen längre. Men jag är en person som fixar ihop ett sjuårsfirande på ett par timmar, heja heja. Med köpt tårta, men ändå.
Hela eftermiddagen hade vi besök av Krilles föräldrar och bror med familj. Det var trevligt men ganska kaotiskt. Eller nä. Det var väldigt kaotiskt. Och då var det alltså inte tack vare gästerna, utan mer, ehum, på grund av mina egna avkommor. De hade inte varit ute på hela dagen, Bosse hade inte sovit middag och Folke hade somnat för sent kvällen innan. Vilmer var alldeles speedad och hispig och sockerfyllda mellanmål avlöste våldsamma paketöppningar och konflikter som fick vårt lilla hus att plötsligt kännas ännu mindre.
Puh.
Men nu är allt i mål, Vilmer blev jättenöjd med sina presenter och gick till sist att manövrera in i säng, Folke somnade ilsket i protest – jag känner ingen annan som kan somna i protest, lite skickligt ändå, det måste sägas. Bosse föll övertrött och kämpande till sist till ro efter att ha skrikit sig till min närvaro på pallen, vilken han inte behövt på jättelänge. Men sedan. Äntligen. Tyst.
Jag är i mål. Yey.
Och precis när Vilmer höll på att somna kom jag på att vi glömt göra läxan som ska lämnas in i morgon.
P.S: Bilden, ja. Farmor läser för Bosse. Vad sa du? Vems boken är? Tja, det är Krilles gamla bok.
Hurså?
skriven 20 oktober 2013 av kaosyoga i Barnen |