Jag brukar blanda ihop namnen på pojkarna i familjen. Det är irriterande, särskilt när jag är arg och väser mina tillsägelser med fel namn. Ibland får jag rabbla tre-fyra namn innan jag träffar rätt, eller så får jag hjälp innan jag hunnit så långt ”Jag heter Vilmer, mamma” eller ”Du sa att Bosse skulle sätta in cykeln efter sig, han har ju ingen cykel, han är ju bara ett år”. Kidsen fnissar, men jag blir mest frustrerad över att min tunga inte lyder mig när det så väl behövs.

Men igår lyckades jag med en ny grej. Jag mixade ihop Folkes och Håkans(!) namn, så jag tjoade ”Holken!” efter Folke när han cyklade iväg.

Det går jag och fnissar lite åt i dag.

skriven 31 juli 2012 av kaosyoga i Barnen | Inga kommentarer än

Och jag blev alldeles stressad.

Vilmer och Krille är borta, Bosse har precis lagts ner för sin middagsvila och Folke är hos kompisen Abbe. Men han kommer hem om en liten stund, det vet jag. Den lille trotsige treåringen kommer snart att återta sin självklara plats på scenen i Hellströms hem.

Om en stund.

Men just nu. Just nu är det tyst. Just nu är kaffet nybryggt, Fitzgerald och Armstrong strömmar ur högtalarna, tidningarna ligger olästa, och boken lockar mig, jag ska bara skriva klart detta blogginlägget först, eller ska jag yoga? Nä, inte yoga, det är så dumt om jag blir avbruten mitt i, dessutom är jag hungrig, måste äta. Ska bara plocka undan lite leksaker först, jag blir galen av att trampa på lego hela tiden. Och dammsuga lite snabbt – eller nä, inte dammsuga, hellre sitta bland dammråttor en stund till, dammsuga kan jag ju göra när ungarna är vakna. Prioritera rätt nu Hellström, prioritera rätt för helvete. Hörde jag Bosse, vad sjutton, har inte han somnat? Jo, det hade han, det var väl bara min hjärna som spelade spratt. Kul, hörru. Men bestäm dig då! Macka och Kallentoft blir det, Malin Fors verkar vara en intressant poliskaraktär. Eller DNs kulturdel från igår, artikel om Antony and the Johnsons, intressant. Eller kanske bara surfa lite?

Eller… nä.

”Mamma jag vill ha en macka med smör och gurka, och så ska
du läsa Bajsboken för mig. Sen vill jag åka till fästningen.
Kan jag få ett melontuggummi?”

Och i ett trollslag hade mina alternativ ändrats. Ön jag stod på var borta, och det fanns inga fler öde öar i synfältet, inga alls. Men däremot en söt lintott som klättrade upp i knät efter att ha tjuvat ett tuggummi och ville läsa om olika sorters bajskorvar.

Go with the flow, Hellström. Go with the flow.

skriven 30 juli 2012 av kaosyoga i Livet som kom emellan | Inga kommentarer än

Nu har jag åtminstone något att göra under tiden som vi inte har råd att åka någonstans.

(Som vanligt får du klicka på rubriken för att se hela bilden.)

skriven 29 juli 2012 av kaosyoga i Böcker | Inga kommentarer än

”När jag blir rockstjärna så ska vi spela i Falkenberg, Göteborg och Halmstad,” sade Vilmer vid frukosten. ”Alla får betala 69 kronor och så ger vi de pengarna till fattiga män. Jag ska spela trummor, pappa ska spela gitarr och Folke kan sjunga. Bosse kan spela bas.”

”Okej. Men jag då, vad ska jag göra?”

”Du kan pynta scenen.”

Feministiskt arbete är ett arbete i motvind, det är det.

(btw, de fina bilderna av Martin Westerstrand i världens bästa Lillasyster har jag lånat från fotobloggen Exponerat)

skriven 28 juli 2012 av kaosyoga i Barnen | Inga kommentarer än

Jo men visst, det kan väl vara så att någon hade läst på sin väder-app att detta är sista stranddagen på en vecka. Och det kan väl vara så att denne någon åkte ner till stranden med en övertro på den mängden pigment som redan bildats på huden. Och det kan också vara så att denne drog sitt danska ursprung till en ytterlighet och i huvudet döpte om det till ”sydeuropeiskt” och därför var lite väl snål med solcremen. Det kan till och med vara så att någon helt sonika struntade i det på vissa ställen med motiveringen att ”lite färg ska jag väl hinna få regnet kommer”, alternativt ”jag ska ändå inte vara här så länge”.

Och så gick det som det måste gå och nu får någon vara frikostig med after sun-cremen istället och bära mjuka kläder som är snälla mot en hud som hettar som ett element, ty fåfänga kostar.

(Som vanligt har personen på bilden inget med artikelns innehåll att göra.)

skriven 27 juli 2012 av kaosyoga i Livet som kom emellan | Inga kommentarer än

Vi har lata dagar nu. Ljuvliga, slöa nonsensdagar som bara flyter förbi, in i och ut ur varandra. Vi gör ingenting vettigt, och jag minns inte alls vad vi gjort de tio semesterdagar som förflutit redan. Och det är väldigt skönt.

Visst är det körigt ibland. Bråttomkaos finns ju per definition med tre små pojkar i huset. Som beskrivande exempel kan vi ta gårdagen, när vi kom hem från stranden och jag och Krille sprang och hängde upp blöta badkläder och handdukar samtidigt som vi höll kolla på Folke och kompisen Abbe i poolen, och jag skulle fixa mat snabbt innan kidsen kraschade och plötsligt skulle Abbe hem och jag ville följa honom och undertiden fräste baconen i stekpannan och ingen visste var Vilmer var och när jag kom tillbaka upptäckte jag att jag hade gått hemifrån med ett rått ägg i handen, att baconet bränt vid och att Bosse gått utan blöja och bajsat i poolen, och medan Krille utrymde den hann han bajsa på två ställen till i huset. Och där med kan ”Nej, Folke du kan inte ta Bärgar’n nu, han har bajs på kinden” läggas till de repliker man kanske inte hade trott att man skulle få höra sig själv säga.

Men inte desto mindre, stressöarna är mycket glesare nu än i vanlig vardag med tider att passa. Pojkarna leker med kompisar nästan hela tiden, ena stunden finns det fem barn i huset och i nästa stund bara Bosse, de liksom bara följer vågen av vänskap som rullar mellan husen. Dessutom, och detta är det bästa med hela semestern, är vi ju två vuxna hemma. En komplett Hellströmsfamilj. Och då fixar man liksom allt. Det finns så mycket mer tålamod och förståelse när man inte bär hela vuxenlasset själv. Vilken jättestor skillnad det är att inte vara den ende i huset över 18.

No fear

Vi badar mycket i poolen nu, både jag och pojkarna. De bygger hopptorn och gör ”bombar” som Folke säger. Vi äter på altanen, ligger i hängmattan cyklar en sväng och drar ner till stranden om vi orkar. Det är smidigt att ha fem minuters cykelväg dit, men det är ännu smidigare att stanna hemma. I går var vi där. Bosses första riktiga stranddag. Han satt länge på filten under en parasoll, men sedan gav han sig ut på promenad och upptäckte vattnet. Promenaden ville aldrig ta slut. Eller ja, Bosse ville aldrig att promenaden skulle ta slut, han ägde stranden, pratade, nästan skrek av lycka och trampade på bom bom bom, viftade med armarna, pratade, satte sig i vattnet, upp igen som en liten duracellkanin. Världens bästa Bosse. Han lär inte sitta på en filt under ett parasoll på stranden nåt mer, men det har ingen annan pojke gjort heller, så vi är väl förberedda, tror jag.

Lägg aaav, Krille

När han sover middag och de andra badar i poolen så läser jag en bok. Faktiskt. Just nu växlar jag mellan Metallicas biografi och Den femte årstiden av Kallentoft. Lättuggad sommarllitteratur i pocketform som funkar finfint i hängmattan. Ingen dra-mig-baklänges-på-en-liten-vagn-vad-bra, men helt ok som sporadisk underhållning för stunden, precis som livet i stort just nu.

Och på samma lättuggade underhållningstema kollade vi på Stand-up i veckan. Vi cyklade till stranden med vänner och några flaskor vin, sedan gick vi och käkade innan vi lät oss underhållas av Sveriges komikerelit. Jag skrattade mycket den kvällen. För det mesta för högt, och jag ber härmed övriga restauranggäster om ursäkt för det, men när Peter Apelgren drog sin harang på scen så eskalerade det till ett skrattmaraton där jag nästan fick panik över att inte hinna andas in mellan attackerna. Jag stod mest dubbelvikt och höll mig för magen och kollade på mina fötter och hörde därför knappt hälften av vad han sade. Vilket kanske var tur. Annars hade jag nog dött skrattdöden.

Nu ska jag börja förbereda lite inför i kväll när ska vi ner på stranden med vänner och äta och tjuvlyssna på Veronica Maggio som spelar strax intill. En flaska rosé och en picknickkorg från Tovedals. Krabbfiske och pannkakor till pojkarna.

Å, jag skulle kunna vänja mig vid detta.

skriven 26 juli 2012 av kaosyoga i Livet som kom emellan | Inga kommentarer än

skriven 26 juli 2012 av kaosyoga i Livet som kom emellan | Inga kommentarer än

Du som läst bloggen ett tag, kommer kanske ihåg när Krille lät havrefras och en sil gestalta hur en val äter? I dag var min praktiske pedagog till man i farten igen. Denna gången var det regn som tarvade en förklaring. Mitt i lunchen tog Krille en disktrasa och sin espressomaskin till hjälp, riktade ångmunstycket uppåt och levererade berättelsen om vattnets cirkulation i vår atmosfär.

Barnen är mäkta imponerade över de mysterier som deras far avslöjar och förklarar, och man måste ju ge honom cred för hans entusiasm. Absolut.

Men mäkta imponerad, det blir jag först den dagen han förklarar mysteriet med hans ständigt försvunna nycklar och mobil. Eller varför Vilmer och Folkes kläder alltid ligger i fel garderob när han har hand om tvätten, trots att han bestämt har för sig att han lade in dem rätt.

Om han avslöjar den gåtan i en pedagogisk gestaltning, då ska jag springa naken runt huset.

Och ja, jag har tänkt på att vi bor i parhus.

skriven 24 juli 2012 av kaosyoga i My man | 1 kommentar

”Pappa, du har inte en tjock mage, det är mer att ditt hjärta har ramlat ner lite och det är så stort att det liksom puttar ut magen.”

Så om anatomiboksförfattarna skulle kunna fatta pennan och revidera sina upplagor nu då.

skriven 22 juli 2012 av kaosyoga i Barnen | Inga kommentarer än

Har du tänkt på att det alltid är äckligt godis kvar till sist i godisskålen? För det är det. Alltid.

Låt oss ta en stund att begrunda och titta lite närmare på denna häpnadsväckande gåta. Jag tar godis på allvar. Jag räknar mig själv som en rutinerad lösgodisköpare, jag köper alltid mitt godis själv, och jag gör det utan inflytande av andra. Jag väljer bara sådant godis som just där och då verkar jättegott. Och ändå blir det alltid några godisar kvar i slutet som jag inte fattar varför jag köpte.

Detta är väldigt enerverande, och framför allt konstigt. Det är ingenting jag kan göra något åt, tro mig, jag har försökt, men faktum kvarstår. Så varför har ingen tagit detta på allvar tidigare? Varför har ingen skrivit en avhandling, forskat, beskrivit gåtan eller lagt fram förslag på lösning? Va? Vad sysslar folk på dagarna egentligen?

Nej, nu är tiden inne för någon att ta bladet från munnen och verbalisera denna osvikliga och mystiska kosmiska naturlag som vi allaesammans åtminstone måste börja med att erkänna:

Hur gott godis man än väljer, och med vilken grad av omsorg som detta än sker, så är det ändå alltid äckligt godis kvar till sist i skålen.

Det var bara det jag ville säga.

Det, och att jag räknar med att vetenskapen tar över härifrån.

skriven 21 juli 2012 av kaosyoga i Funderingar | Inga kommentarer än