”Du pappa, vet du vart Rut ska åka?”

”Nej Folke, vart då?”

”Till Astrid Lindgrens värld!”

”Jaha, vad kul. Skulle du också vilja åka dit?”

”Vad finns det där?”

”Det finns en massa figurer från Astrid Lindgren-böcker. Du vet Pippi, Emil, Karlsson på taket och de andra. Och så finns det lekplatser, fikaställen, teaterföreställningar och så. Det är jättekul där.”

”Finns det Ninjago där?”

”Nej, det gör det nog inte.”

”Finns det andra ninjor, då?”

”Nej, det gör det inte.”

”I så fall nä.”

skriven 29 maj 2013 av kaosyoga i Barnen | Inga kommentarer än

Så, nu tar vi och håller tummarna du och jag.

Vi ska hålla tummarna för att det i ovanstående paket finns lösningar på en viss akut klädproblematik inför stundande fester på torsdag och lördag. Vi ska hålla tummarna för att några av klänningarna passar och inte är allt för slampiga. Vidare ska vi hålla tummarna för att alla jäkla kring-grejer så som accessoarer, skor, strumpor, väska, nagellack och what have you ska falla på plats som av självt. Som ett av livets mirakel ska det oväntat men välkommet dyka upp, komplettera och förhöja min uppenbarelse på torsdag och lördag. Vi ska också krama tummarna för att jag kommer att vara representabel, vältalig, allmänbildad, intresserad, intressant och dansant. Båda kvällarna. I snygga outfits. Som alltså ska finnas i dessa försändelser.

Det ska vi hålla tummarna för, du och jag.

Det, och att jag nästa gång har vett nog att vara ute i lite bättre tid.

Tack.

skriven 28 maj 2013 av kaosyoga i Shopping | Inga kommentarer än

Det har diskuterats en hel del om rumpors vara eller icke vara i delar av blogg-Sverige de senaste veckorna. Ingenting som jag har tänkt att gå in i argumentation om på denna bloggen, även om jag har mina åsikter klara för mig. Och nej, jag har inte tänkt visa rumpan här – du kan andas ut. Men ser du, jag kan inte heller. För på bilden springer mamman i luften ovan jord med konstiga kängor och utan tillstymmelse till ändalykt what so ever.

Jaha och suck.

I högstadiet ville jag ha mindre rumpa, visserligen.

Men rövlös, var det verkligen nödvändigt?

skriven 27 maj 2013 av kaosyoga i Funderingar | Inga kommentarer än

Jag fick ligga kvar i sängen och läsa ut the Dirt. Sedan tassade jag ner, men när Krille såg mig viftade upp mig igen med stora, tysta armrörelser bakom sönernas ryggar. Så jag smög upp och dök ner under täcket och blundade och lyssnade leende på fyra killars möda att organisera ett tåg uppför trappan, sjungandes ”ja må hon leva”(?) med höga röster. Sedan kom tripp, trapp och trull med stolta leenden in i rummet och avbröt sången för att ge mig macka, kaffe, paket med smurfpapper på och en stor teckning.

Dessutom har vi hittat en toppenfin lasyrfärg till altanen och vår säng är nybäddad med lakan som torkat ute i sol och havsvindar. Jag har ätit lunch med pasta, räkor och sparris – samtliga med epitetet ”färsk” framför – och hunnit gråta över en jättefin artikel av Moa Herngren. Jag har svept en halv flaska cola och skrattat högt åt min egen jätterap. Och så har jag plockat syrénkvistar på skogspromenad med Bosse och premiärkäkat sill och potatis med massor av gräslök och gott knäcke.

Fin dag, detta.

skriven 26 maj 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Jag vet att det är som att svära i kyrkan i det här landet och efter den här våren, men jag hade nog hoppats att det skulle regna denna helgen.

När man lever med så små tidsmarginaler som vi gör, när ens egentid, sömnbehov och pauser ständigt får stå tillbaka för den så kallade verkligheten, då är projektet att måla ett helt hus ungefär det sista man önskar sig i den här lilla ön av återhämtning som en helg trots allt oftast utgör – om man har tur. Men huset behövde målas, regnet höll sig undan och svåger och svärföräldrar redan inkallade. Bara att bita ihop och köra, alltså.

Och döm om min förvåning, men det gick skitbra. För att inte störa könsmönstren för mycket så tog min svärmor mark- och barntjänsten, karlarna målade och jag, eh, åkte till stan och shoppade lite. Och ta-da: Klockan fyra var allt klart. Stegar packades ner, presenningar veks ihop, händer tvättades och verket beundrades.

Så nu har jag fått blodad tand när det gäller sånt här vuxet utomhushantverk. I morgon tar vi och oljar altanen.

Medan jag shoppar, alltså.

Fläsk med löksås hade målarna beställt. Fläsk med löksås blev det.

Jag drömde mardrömmar om dessa. Särskilt i kombination med Bosses äventyrliga och utforskande sinne..

It’s a long way to the top if you wanna rock ’n roll

Min favoritmålare

Eller, HÄR är nog min favoritmålare.

Och ja, en liten favorit till. Dagen var full av favoriter, när jag tänker efter.

skriven 25 maj 2013 av kaosyoga i Vardagsliv | Inga kommentarer än

Ibland häller vi lite karamellfärg i morgongröten. Normalt? Nä, kanske inte. Men det funkar på trulig fyraåring som inte vill käka frukost. Kallar man den dessutom vira-blåtira-gröt-som-ger-magiska-krafter så slinker den ner genom ett trotsigt litet svalg som hade det varit sockervadd.

Krille gick kanske lite bananas i onsdags dock. Lite väl mycket blå karamellfärg så där på trött morgonkvist. Pojkarna åt glatt, och diskuterade ivrigt vilka magiska krafter de skulle få. Det visade sig dock snart att allt de fick var grönt bajs. I två dar. Tror inte att just det stod på önskelistan.

Men nu är allt som vanligt igen och dessutom är det fredag.

Trevlig helg.

Dolly Parton – Here You Come Again – Single (2002 Remaster)

skriven 24 maj 2013 av kaosyoga i Musik | 2 kommentarer

Bakochfram-vända brallor, lillebrors pyjamaströja och en vintermössa.

En fyraårings bestämda vilja kring påklädning skojar man inte bort, nej det gör man inte. Istället väljer man sina strider, kisar och försöker att andas lugnt och intala sig att det är rätt käckt ändå, det där med självständiga barn.

skriven 23 maj 2013 av kaosyoga i Barnen | Inga kommentarer än

”Ny dag, ny strid”, skrev Petter på Facebook i morse.

Amen to that, säger jag.

Denna dagen har utmanat mig på många plan, och jag är så trött att jag ser dubbelt. När jag slog upp ögonen halv sju i morse kom jag på att Ville skulle på utflykt med skolan hela dagen. Det tog ett tag att få med Krille på banan – han är en gobit min man, men på morgonen, utan tre espresso i sig och en vaken timma bakom sig, är han inte den skarpaste kniven i lådan, om man säger så. Men till sist: Kläder till utflykten fixades fram och pannkaksstekning knöddes in på det tajta morgonschemat med resultat att Folke skrek i tjugo minuter för att han inte fick pannkakorna till frukost. Gummistövlar skulle märkas, Bosses överdragskläder var borta och vi kom en halvtimma försent till dagis och skola. Sedan har det liksom fortsatt på samma spår hela dagen.

Men trots att magnetismen mellan min röv och soffan var starkare än någonsin i kväll, så tvingade jag mig ut på en promenad när allt jobb äntligen var avklarat vid niotiden. Därefter lät jag min stackars ryggmuskulatur få lite välbehövlig stretch och min ryggrad lite avlastning.

”Ta kort på mig, Krille”, sa jag. Nåt måste ju illustrera inlägget i bloggen, tänkte jag. En trött hjälte till mamma som ligger och kopplar av kan väl passa?

”Du ser ut som nannyn i Omen, efter att hon ramlat ner från karusellen och dött”, sa Krille när han förevigat.

Jahopp.

Så här ligger en stridis till nanny. Inga besatta barn i huset, dock.

Även om jag tvivlade i morse, det ska sägas.

skriven 21 maj 2013 av kaosyoga i Livet som kom emellan | Inga kommentarer än

Jag samlar på böcker. Å, vad jag gillar att hämta ut Bokus-paket på posten (även om känslan mildrats något av att de bytt till en så illa fult och korkat manér i sin marknadsföring, byt tillbaks genast, tack), packa upp, läsa baksidestext, småbläddra lite. Det är liksom min grej. Osäker på vad Freud skulle dra för slutsatser av det, och ärligt talat skiter jag i det också. Han är ju ändå död. Men ägandebegäret finns, jag lånar aldrig en bok på biblioteket till mig själv. Jag vill köpa dem, äga dem, ha dem i mina bokhyllor. Ologiskt såklart, eftersom jag i stort sett aldrig läser om böcker, men jag är väl helt enkelt ingen logisk person.

Men nu gör jag plötsligt det. Läser om, alltså. Istället för att plöja bokklubbsboken, som jag borde – jag har valt den själv, dessutom – så skulle jag liksom bara titta lite i min slitna paperback med historien om världens röjigaste rock’n roll-band. Mötley Crue. Jag gav den till Krille en jul, och han hann väl knappt få av pappret innan jag slet den ur händerna på honom – ”jag får kolla lite, bara” – och det var den sista kommunikationen jag hade med omvärlden den högtiden. Har du läst den? Om inte – gör det för sjutton. Den innehåller alla ingredienser som lockar mänskligheten att läsa böcker, inklusive kryddan av att veta att detta utspelat sig på riktigt. Eller ja, jag vet inte hur i helsike de lyckats memorera ett smack från slutet av 80-talet, men någon har tydligen berättat för dem vad de gjort. Boken är som halvbilligt lösgodis, den har massor av enkla, men inte så smakfulla, trick för att behålla läsaren. Men det funkar, och jag älskar den.

Du förstår, de här pojkarna är så sargade, ledsna, sårade och rejält slitna. Krigar med hela världen och varandra, och åtrås av i stort sett hela världens kvinnor – och säkert en hel del män. Och de hanterar det genom att missförbruka droger, sprit och sex. Upp och ner, till höger och vänster, till helvetet och tillbaka igen. Så klart. Gränser flyttas ständigt, men inte fyller det några tomrum och skänker frid harmoni, no no. Så de plöjer vidare med döden, polisen och ett och annat groupie i sina spår.

Som du förstår lägger jag inga moraliska aspekter på detta i mitt omdöme om boken, jag bara dras med i karusellen och låter mig serveras den ena historien efter den andra, alla i kapitel berättade av en i bandmedlem i taget. Detta är ihoppusslad sexistisk, kvinnoförnedrande, vålds- och drogförhärligande musikhistoria när den är som bäst. Ingen annan rockbiografi jag läst kommer ens i närheten.

Kan du låta bli?

skriven 19 maj 2013 av kaosyoga i Böcker | Inga kommentarer än

Eftersom det ju, med icke önskvärd tydlighet, kom en morgondag idag med – trots att jag uppenbarligen vägrade tro det i går kväll – och eftersom en sådan morgondag är en av de längsta som finns, så behöver man verktyg. Verktyg för att ta sig igenom dagen utan att bli poco loco. Verktyg för att initiera en välbehövlig reparation av skadat humör, ork och energi.

Okej, då kör vi.

Årets första helgdag med 27 grader i skuggan är ju en fin början, men det räcker inte hela vägen. Inte en dag som denna. Den kräver nämligen också:

Fniss åt gårdagens konversationer. Samt åt det faktum att Kiss nu gjort toapapper. Kisspapper. Det är ju lite kul.

En lång paus för att titta på när Bosse badade i poolen för första gången i år.

Världens goaste killar med världens bästa tränare som förlorade stort och glatt på Villes livs första match.

Djupa andetag när pojkarna bygger egna hopptorn.

En måltid med grillad karré med en sallad med grillad halloumi, persika, sparris och majs. Ölen rörde jag dock inte. Inte sugen.

Till sist: lite maffiadrama om emotionellt handikappade män med välskräddade kostymer och snygga hattar i ett välkoreograferat 50-tals Los Angeles. Medan man funderar på att Nick Nolte åldrats 15 år på 4, att Sean Penn ser ut som Freddie Kueger, undrar varför Ryan Goslings har en fånig pojkröst och om Josh Brolins testosteronnivåer verkligen är hälsosamma, så förtärs ett helt fat lösgodis.

Sedan är man good to go i morgon igen. Jag lovar.

skriven 18 maj 2013 av kaosyoga i Livet som kom emellan | Inga kommentarer än