Låt mig säga det så här: Det kommer att gå trögt för Bosse att förhandla sig till någon månadspeng förrän han fått mustasch.

Ungefär så.

skriven 31 mars 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Påskafton blev inte riktigt som vi tänkt.

Vår date med goda vänner ställdes in och plötsligt hade vi hela eftermiddagen och kvällen för oss själva. Detta var dessutom en dag då ungarna var konstant osams och jag konstant irriterad (jo, de två företeelserna hänger ihop, men vad som är hönan eller ägget, jag vet inte). Våra stackars 110 kvadrat kändes ännu trängre än normalt, så Krille och jag fick akut klaustrofobi vid tanken på hela familjen innanför samma väggar resten av dagen, så vi flydde fältet. Det finns ett naturreservat  på en halvö i Varberg som heter Getterön. Med några mcDonaldspåsar i handen intog vi de gräsklädda kullarna i en ganska kylig vårsol. Men det snöade åtminstone inte.

Å så fikade vi. Ungarna var överlyckliga.

”Tack snälla mamma för att vi fick äppeljuice som vi sade att vi ville ha”, sa de i kör ”för hade vi velat ha apelsinjuice istället, så hade vi såklart sagt det när vi skulle beställa” log de  och tindrade tacksamt med ögonen.

”Jamen visst, mina änglar,” log jag tillbaka, ”och om ni inte hade gjort det så hade jag läst era tankar, så då hade jag fixat rätt juice ändå. Vilken sorts mamma skulle jag annars vara?”

Och så där höll vi på och love-bombade varandra ett tag. Ja, jag sade ju att alla var på gott humör.

Sen gick Bosse. Vi ropade. Han gick. Vi ropade lite till. Han gick. Ser du honom där nere? (Lugn, vi gick efter honom. Så småningom.)

Ville intog ett piratskepp också. Bilden nedan togs innan han ramlade ner.

Ett säkert kort när det gäller att få skingrade massor av Hellströmsbarn att förenas igen är att yppa g-o-d-i-s.  Och skulle det inte finnas en påskhares efterlämningar nånstans? Jo baske mig, han(?) hade tagit till och värpa lite där ute i det torra kustgräset. What do you know?

Och därmed inleddes den första lugna stunden på hela dagen.

Men säg det lugn som varar. Som du ser nedan skulle Ville tvunget springa iväg med sitt ägg och en hallon-laktritsskalle som han inte ens gillade men åt på pin tji. Resten av flocken splittrades också i alla väderstreck och vi beslöt oss för att åka hemåt. Ibland är det en rätt skön känsla att få bälta fast minderåriga i en bil, om du förstår vad jag menar.

Väl hemma blev det påskbuffé Hellström-style och jag blev lite entusiastisk, för att inte säga yster, och gjorde en påsktårta-kind-of-thing. Ja, vad säger man? Den såg bättre i mitt huvud ut än den faktiskt smakade, så kan vi väl säga.

Lite som bilden av ett stillsamt påskaftonsfirande med familjen, kanske?

skriven 30 mars 2013 av kaosyoga i Livet som kom emellan | Inga kommentarer än

Härligt med lite ostörd sovmorgon så här i påsktider, va?

skriven 30 mars 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

”Barnen får gärna komma påsk-utklädda till skola på skärtorsdag”, stod det i veckobrevet från lärarna i klass F-1, där det för säkerhets skull hade lagts till, ”alltså inte till varulvar eller monster, utan till påskkärring eller påskgubbe”. Så att ingen skulle råka blanda ihop påsk och halloween, antar jag. Så lätt hänt.

Så här gick jag med mitt unkna könsstereotypa tänkande och ojade mig för min noobiestatus när det gäller påskgubbar – jag har fan ingen aning om hur en rekorderlig påskgubbe ska se ut – när det visade sig att påskkärring var da shit. Såklart. Farmor satte skåpet där skåpet skulle stå, inklusive sjalett, klänning och de obligatoriska fräknarna.

Inga frågor på det.

Påskkärring nummer tre sket dock ner sig precis när förevigandet skulle ske, så du får nöja dig med två blåkullaaspiranter på bild.

Inte desto mindre:

Njut ledigheten om du har någon. Ät ordentligt med godis, det bäddar in själen så den ligger mjukt. Krama någon du tycker om. Och ännu hellre någon du inte gillar. Glöm inte att andas med magen då och då, försök inte hålla in den. Uppfinn gärna nya svordomar och om något inte går som du tänkt: Fuck it.

Glad påsk.

skriven 29 mars 2013 av kaosyoga i Barnen | Inga kommentarer än

Dagens plus:

• Solsken. Svårslaget, ändå.
• Eftermiddagsfika med Folke, Abbe och Bosse. Dessa bullar och barn kan man omöjligt håll utanför sitt hjärta, de bara tar sig in, raka vägen.
• Kvällsläsningen med Ville. Den kvarten gjorde hela dagen.
• Mötesfri morgondag. Är det verkligen sant?
• Telefonsvarsmeddelande från finaste Jessica. Att en människa kan ge så mycket energi, bara via ett inspelat meddelande.
• Påskledighet inom räckhåll. Gud ske pris.
• Mästerkocken på tv. Med inbyggt kommentatorsspår, som vanligt (ping Krille).

Dagens minus:

• Fem timmars sömn. Fan.
• Vilmer trött och hängig, Krille vabbar. Jag tackar återigen min man, mest i tanken, ochförtränger engagerat och intensivt risken för en sjukdomspåsk, la la la, can’t hear you.
• Stresskörningen för att komma i tid till hämtning på dagis. Igen.
• Tvättberget. Krille hävdar bestämt likheter med blomman i Little Shop of Horrors.
• Upptäckten att nya ytterkläder och skodon måste fram från gömmorna eller var fan de finns. För varmt för vinterkläder, för kallt för vårkläder, tydligen.
• Flimrande synfält och illamående. Inte migrän i morgon, det funkar inte i min planering, det gör verkligen inte det.
• Ett stopp i avloppet från handfatet på toa. Vad är det med dagens tvååringar, ska man inte kunna lite på dem alls?
• Detta inlägg, hur intressant är det på en skala? Eller vänta, svara inte.

skriven 27 mars 2013 av kaosyoga i Vardagsliv | Inga kommentarer än

Jag måste bara säga det igen: ett avsnitt av Modern Family är 22 utomordentligt väl spenderade tv-minuter.

Så nu vet du.

skriven 26 mars 2013 av kaosyoga i Tv-kvällar | Inga kommentarer än

”Time flies” sjöng Vaya con Dios nångång på nittiotalet. Kommer du ihåg? Å, vad jag lyssnade på dem då. Oklart varför, känner jag nu. Vissa saker ska stanna i dåtiden, de tål liksom inte nutidens och livserfarenhetens avslöjande belysning.

Andra saker blir istället roligare att hänga med ju mer tiden går – som Bosse och Kaosyoga, till exempel. Båda fyller två respektive ett idag. Båda är utvecklande, ombytliga, tjatiga, uppmärksamhetskrävande, humörstyrda och en del av min vardag.

Bosse har vi firat både morgon och kväll, med en gul traktor som var beställd av jubilaren himself, och en talande papegoja som INTE var beställd, åtminstone inte av yours truly. Så lagom kul att höra ett eko på föräldratjatet. ”Glöm inte att plocka undan efter dig, Vilmer”, säger jag. Detsamma säger papegojan. ”Men vad fan, kan ingen stänga av den där” säger jag irriterat. Detsamma säger papegojan. Och så vidare. Ja, du fattar. Hur som. En gul tårta skulle det också vara, så en gul tårta fixades. Krille tyckte att tårtljus var så 2012 och improviserade entusiastiskt fram en sån där isfackla som placerades i bakverket och tändes med resultatet att Bosses blöja fick bekänna färg på grund av det sprakande och lysande vidundret . Nu sover födelsedagsmannen gott, troligtvis utan att ha greppat riktigt vad som hände den här dagen, och förhoppningsvis utan tårt-trauma.

Och Kaosyoga då? Ja se, det jubiléet måste jag nog spara. Jag började visserligen skriva för ett år sedan, men jag publicerade inte bloggen förrän en månad senare, så jag tänker att jag kan skjuta upp firandet en månad för att täcka öve det faktum att jag helt glömt av det. Kanske kan jag lotta ut något som bomull på skavsåren mina ord måste orsakat näthinnor och andra synhjälpmedel? Ja, det gör jag nog. Ska hitta på något kul till någon som gillat Kaosyoga på facebook, ta mig sjutton. Om en månad.

Så får det bli.

skriven 25 mars 2013 av kaosyoga i Barnen,Bloggsaker | Inga kommentarer än

På dagarna kan de ha olika åsikter om vad de ska leka, vem som ska vara Anton Ewald och vem som ska vara en av Anton Ewalds dansare, vem som ska bestämma nästa låt, vem som ska borsta tänderna först, vem som åt mest glass, vilken film som vi ska titta på, vem som ska ha batman-legofiguren och vem som ska ha jokern.

Men på natten. När det är tyst, mörkt och man kanske drömmer lite läskigt.

Då finns det ingen plats för meningsskiljaktigheter i nittio-sängen.

skriven 24 mars 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Jag kramade kaniner idag. Och så berömde en man för hans mustasch idag.

”Oj, vad fint! Det är inte varje dag man ser så välvårdade mustascher”, babblade jag till farbrorn som något överraskad tackade artigt.

Detta lämnar, i retrospektiv, så många frågor obesvarade.

Varför använde jag plural? Varför tvinnade han sina mustascher – f’låt, jag menar mustasch? Vad säger det om mig? Varför skriver jag ens om det på bloggen?

Jag vet inte. Jag vet verkligen inte.

Jag tror jag behöver vila lite nu.

skriven 23 mars 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Jag har jobbat på mässa och sovit på hotell, ätit gott och frukostat i lugn och ro. Sovit utan att någon väckt mig på natten, haft många roliga möten och idéer och tränat bäckenbotten med fniss och skratt med goa kollegor.

Men idag var det dags att åka hem för en liten paus. Hem till kaos, kiv, stök, skrik och utspridda legobitar.

Äntligen.

Tänk att man kan sakna det så.

Så, trött som få kom jag hem till mitt livs ankare, finaste familjen i eftermiddags. Jag kom hem före dem, tog en lååång dusch och väckte trötta mässfötter till liv och återskapade någon form av livskraft, åtminstone så det skulle räcka för att manövrera min kropp och kunna tala i några timmar till.

Och så kom de. ”Mammmmaaaaa!” tjoade de och sedan talade de i munnen på varandra för att berätta vad de gjort. ”Mamma”, upprepade Bosse innerligt och tittade på mig som om jag var världens sjunde underverk. ”Mamma”. Och medan Krille fixade mat lade vi oss i soffan och kollade på bolibompa och alla var i vanlig ordning överallt, precis som allt annat: ytterkläderna låg kvar i en hög innanför dörren och 600 legobitar hade redan hunnit spridas ut på golvet.

Där låg jag mitt i kaoset igen. See you later strategimöten, synergieffekter och mätbara marknadsbearbetningar. Tjena brottningsmatch i soffan. Oh my. Detta ständiga Hellströmskaos som vi drar med oss vart vi än går. Det som jag lägger energi på att gnälla över, förbanna och försöka förhindra. Som en jäkla skugga bakom oss.

Fan vad jag gillar den där skuggan ändå.

Jag behöver ha den nära.

Marianne Faithfull – The Ballad Of Lucy Jordan

skriven 22 mars 2013 av kaosyoga i Musik | Inga kommentarer än