Du känner ju mig. Jag har inte kommit så långt i det där julsprintloppet som de flesta laddat för länge, det lopp som de flesta redan närmar sig målet på. Själv har jag ju inte lagt mig tillrätta i startblocken än. Eller ens hittat dem.

Barnen har inte fått någon paketkalender – och nä, de kommer inte att få det heller, nu är det liksom lite sent. Jag har inte köpt en enda julklapp. Jag har inte ens en aning om vad jag ska köpa till Krille. Jag har inte skickat julkort. Jag har inte gjort julgodis. Jag vet inte vad vi ska ta med oss till julbordet, var det ska köpas eller när det ska lagas.

Men, suck it up alla stressade prestationsfixerade kontrollfreaks: från och med i eftermiddags har jag en gran. Jag har själv sågat ner den och släpat ut den ur skogen. Det viktigaste är därmed på plats. Så nu kan det bli jul, minsann.

Om jag bara kunde komma på var julgranskulorna finns.