Magsjukan är här. Den plöjer fram genom min familj och skonar inga civila alls. Jävla skitsjukdom.

Jag är svim-/gråtfärdig av trötthet och har fullt upp med basala energikrävande saker som att orka andas eftersom Krille och jag spenderade natten med att torka kräks och tvätta lakan. Hashtag YEY. Vi sov i stort sett ingenting (och har du märkt hur LÄTT man sover med magsjuka i huset när man väl somnat? Varje gång en unge rörde en tå så vaknade jag, redo med kräksbunken) så jag var lätt groggy när jag åkte till jobbet i morse. Krille stannade hemma och fick torka kaskadspya som storebror Vilmer kontrade med då han gav sig in i leken.

Oh, the glamour.

Jag har otvättat hår, är svart under ögonen och trötthetshallucinerar nästan. Krille likadant, minus håret då, hans hår blir aldrig fett, är det för att det är så kort? Jag vet inte. Och så har jag mått placebo-illa hela dagen. Det har Krille dock inte gjort, han hävdar att han är immun mot denna pestsmitta. Tja, jag har inga säkra svar där heller. Men nu när barnen äntligen somnat VET jag däremot med största säkerhet att jag nog faktiskt skulle kunna pröjsa en mindre kroppsdel för en garanti om kräksfri natt och ostörd sömn.

”Denna dagen räckte länge”, sa Krille när vi äntligen landade i soffan.

Amen to that, säger jag.

Det enda som varit kul idag, var följande bild som cirkulerar på twitter och facebook från någon av Die Hardfilmerna, som visar upp en fantastisk översättning av Bruce Willis kända ”Yippie ki-yay, motherfucker”. Den ska jag kolla på ofta i morgon när jag vabbar. Översättningen, that is.

Ord, alltså. Så kul.

skriven 30 september 2013 av kaosyoga i Livet som kom emellan | Inga kommentarer än

Antingen mister saker sin aktualitet snabbare eftersom det är så många nya intryck som ska in jämt nu för tiden, eller så har jag helt enkelt dåligt närminne, eller så var bokmässan inte så intressant. I dag minns jag den nämligen knappt. Jag tror dock på alternativ a eller b – i kombination med en händelserik söndag. Det e la trångt i mitt huvud, helt enkelt.

Nå.

Bokmässan.

Bra, var den. Hela dagen var väldans trivsam. Kändisarna duggade lika tätt som bokinköpen på mässan, men jag lyckades inte kombinera de två i någon form av signerad bok, eller jo, en, den ser du längst ner. Det var så galet mycket folk där och Backman hade precis avslutat sin signering som tydligen varat i två timmar och tre kvart, och var väl inte så jättesugen att ta sig an en bok till just precis då. Petter såg jag aldrig till, tyvärr, och inte Caitlin Moran, Bea Uusma eller Martina Haag heller. Synd. Däremot fanns många andra kända personer i folkvimlet och på scener, intervjuade i det karakteristiskt stökiga mäss-sorlet, så att orden bara nådde fram till de som var allra närmast. Men det spelar inte så stor roll. Det är något med att bara strosa runt i lugn och ro, plocka bland massor av böcker, bläddra, vända, vrida. Dricka ett glas vin, hitta Jonas Gardell före sig i kön, applådera åt Maria Sveland trots att man inte ens hörde vad hon sade, men herregud hon är ju en hjältinna, och gråta över Kristian Gidlunds texter ena sekunden, och gråta av skratt över husdjursfotoboken den nästa.

Fint är det.

Och så en middag på Puta Madre med gott vin innan hemresan med alla tunga kassar av böcker i bagaget. Sedan somna gott, väl medveten om  att det blir till att ta tag i ett nytt bokutrensningsprojekt (jag hatar dem) för att få plats med de nya i hyllan, och ångesten över att ha spenderat alldeles för mycket pengar på en och samma dag, men också med minnen av att jag pratade med världens bästa Sofia och Therese, och skrattade mig tårögd av deras fantastiska bok. Väldigt, väldigt mätt och nöjd.

Både i mage och själ.

P.S: Läs deras blogg Inga konstigheter, om du inte redan gör det. Lite som Kaosyoga, fast 7000 gånger bättre. Och vad du gör – läs boken.

skriven 29 september 2013 av kaosyoga i Böcker | Inga kommentarer än

I morgon kommer en liten rapport om yours trulys tripp till paradiset, men just nu är jag för trött och för mätt för att åstadkomma något annat än att apatiskt inmundiga lösgodis och en gammal Matt Damonfilm.

Dock – en bild från dagens äventyr får du, en liten teaser, så där. Mässans tveklöst finaste bok. Jag köpte den inte, men det räcker med bilden för att bryta min trötthetskoma.

Jag kan inte sluta skratta när jag ser den.

skriven 28 september 2013 av kaosyoga i Böcker | Inga kommentarer än

Fredagen kom snabbare än pojkarna kan stöka ner ett rum och därmed kan jag inom kort lägga ännu en vecka till handlingarna. Snart är det jul. Hell, snart är jag pensionär. Nåja, det var en vecka med mycket solsken och säsongens första skrapande av bilrutor (tack, Krille) och i morgon blir det bokmässan och jag måste åka till IKEAs pappersavdelning snart, jag måste verkligen det. Ja, och så verkar denna veckan även ha varit höstterminens sista med friska barn, Bosse levererade en kroppstemperatur på närmare 39 för några timmar sedan och kommer troligtvis att vakna många gånger i natt. I övrigt har jag precis skrattat åt tre New Girl-avsnitt på raken och ätit mig illamående på pojkarnas jelly beans (schh, säg inget). Och så har jag haft häpnadsväckande intressanta existentiella diskussioner med min sexåring, druckit höstens godaste rödvin och irriterat mig på miss Skinny-pr-tricket. Fast inte samtidigt, då.

Ja, det var väl ungefär det.

Och när det kommer till själva låten – fråga inte.

P.S: Helena, denna är till dig. Och du – jag försökte allt vad jag kunde för att få ut den ur huvudet.

Martin Stenmarck – Las Vegas

skriven 27 september 2013 av kaosyoga i Musik | Inga kommentarer än

Tänk att den finaste är min.

skriven 26 september 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Morgontid har kaos i mun. Du har läst det förut, men här kommer det banne mig igen: Tiden från jag vaknar tills jag sitter i bilen med mitt kaffe på väg till jobbet varje vardagsmorgon är fylld med, eh, överraskningar. Under kort tid och viss tidspress ska fem olika personer synkas på olika vägar mot samma mål. Faktorer att slänga in i leken, lite som cellerna på Fångarna på Fortet, är utmaningar i stil med: morgonhumör, eventuell sömnbrist, dagsform, klädval, och frukostaptit. Allt upphöjt i fem olika versioner, då. Målet är väl inte att allt ska flyta fram, ty därtill är jag allt för luttrad, utan mer att det ska synkroniseras till en någorlunda hanterbar zon som alla kan stå ut med att vistas i. Och däri ska föräldraparet då ta ledningen och navigera fram till rätt fruktpåsar, matlådor, lappar, gympakläder, låneböcker och högt älskade kaffemuggar. Samt att alla lämnar huset med ansikten utan gröt i, med borstat hår och rena tänder. Och utan att ha gått in i en psykos.

Detta kallar ju för någon form av strategier, även för en kaosfamilj. Kalla det överlevnadsstrategier om du vill. Survival kit. En sån är att lägga fram kläder till de minderåriga på kvällen. Och en annan ser du på bilden. Färdigladdade tandborstar på rad. Om tandborstarna är färdigtandkrämade på samma gång, så flyter allt på mycket bättre när tre barn samtidigt ska borsta tänderna på en ganska liten yta, mitt bland min klädbeslutsångest och enstaka smink- och hårprodukter . Det är ett empiriskt prövat faktum.

Och herregud ja, jag vet att det är utvecklande och fint att Barnet själv får ta fram pallen, kliva upp på den och mödosamt plocka fram sin egen tandborste och tandkräm, koncentrerat skruva bort korken och ta en lagom (ha ha) mängd tandkräm på borsten, skruva på korken igen, börja borsta tänderna, eller ännu hellre, lugnt vänta på sin tur hos moden aka tandborstningsmaskinen. Det är säkert jättenyttigt för barnen, och stärker allt från deras självkänsla till finmotorik.

Men att fixa små genvägar på morgonen genom att tandkräma alla tandborstarna på en gång, det är jättenyttigt för mig. Det stärker min möjlighet att få leva ännu en dag utan infarkt.

Och jag är ledsen kids, men det trumfar att man ska öva sig på att skruva av korken på en tandkrämstub.

skriven 26 september 2013 av kaosyoga i Barnen | Inga kommentarer än

Jag tittar i stort sett aldrig på vanliga tv-program längre. Jag har blivit van vid att slippa anpassa mig och min ytterst dyrbara tiden i spannet mellan efter barnen somnat och innan jag själv måste lägga mig för att inte vilja begå harakiri när väckarklocksradion sätter igång nästa morgon. Att passa tider, anpassa mig efter dagens utbud och därtill genomlida reklampauser, det orkar jag inte. Ergo: i stort sett bara dvd-box, någon playvariant eller Netflix. Nyheter undantaget.

Och just på Netflix finns de bästa serier som hitintills producerats – Breaking Bad, Mad Men och House of Cards. Samtliga tror jag att jag redan nämnt. Och där finns också Hemlock Grove.

Å, Hemlock Grove. Jag hade ingen aning om vad det var för en serie innan jag började titta, och känslan av överraskning förstärkte väl förtjusningen kanske. En skön, uppdaterad Twin Peakskänsla med rysningar, bra foto, skruvade, komplexa och ganska dysfunktionella karaktärer samt en fullkomligt briljant Bill Skarsgård var vad jag fick. Inte allra högst på palltoppen kanske, men inte så långt efter. Så jäkla värd tiden.

Helt ljuvlig stämning. Helt egen.

Love it!

skriven 24 september 2013 av kaosyoga i Tv-kvällar | Inga kommentarer än

Söndag eftermiddag. Regn och rusk ute, höst och kyla är ett faktum. This calls for sortering av ytterkläder till barnen, så jag slipper bära försäldradumstruten igen. Fram med allt, gå igenom. Vilka plagg funkar i höstrusk och vinterkyla och vad ska vara på dagis och vad ska vara hemma och vilka passar och vilka passar ihop och skjut mig.

Jag skulle kanske inte gå så långt som att säga att jag avskyr mitt liv just nu, men det är i det häradet.

skriven 22 september 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Även om man är cool och modig bra på att ta hand om mindre barn och går i skolan och gillar hårdrock och Harry Potter och kan klura ut vad ”Jag heter Vilmer och jag gillar Bob Burnquist” heter på engelska och läser och räknar matte som ingenting, så gör det fortfarande skitont att ramla i en skatepark av betong.

skriven 21 september 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Det var solig fredag på hela jobbet idag. Jag skrattade mycket, när jag åkte hem hade jag nästan ont i magen. Jag har världens bästa kollegor, har jag sagt det? Det gick till och med bra att handla mat ensam med alla tre pojkarna, efter våra mått mätt, såklart. Vi blev hastigt bortbjudna på sushi och jag kunde därmed komma hem till det nystädade huset och slippa besudla det med matos. Hallelujah, praise the lord osv. Istället lämnade jag man och barn till våra vänner, och gick till min fina frisör Jeanette för ljuvlig hårbottenmassage, klippning och småprat. I kombination med några glas vin och ett fat chips  – har jag sagt att jag älskar Jeannette? Ja det har jag kanske – och sedan sladdade jag tillbaks till vänner, sushi, mer vin och mer skratt.

Nu har vi kommit hem, barnen somnade snabbt och vi har ett avsnitt av Hemlock Grove och en Hägen daasz salted caramel framför oss.

Svårt att få till det bättre om jag ska vara ärlig. Inte ens Luther rår på mig idag. Idag älskar jag alla.

Bra jobbat, Hellström.

Avenged Sevenfold – Gunslinger

skriven 20 september 2013 av kaosyoga i Musik | Inga kommentarer än