När man ber honom vänta utanför bilen i ca 5 sekunder.

skriven 29 januari 2014 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Det råder visst total anarki i munnen på den här pojken nu. Många borta, några på ingång. Huller om buller. De gamla tänderna är så små och de nya så stora. Var kommer de att hamna till slut och hur ska de få plats?

Ah, denna kaos innan det nya statsskicket satt sig.

skriven 28 januari 2014 av kaosyoga i Barnen | Inga kommentarer än

Så, nu har jag plöjt igenom Gardells tre delar av Torka aldrig tårar. Jag har inte läst honom med någon ordning och reda sedan En komikers uppväxt och glömt av hur otroligt bra han är. Gardell är en mästare på att göra det svåra enkelt. Språket är skenbart okomplicerat men döljer ett hav av känslor beskrivna på ett så mänskligt sätt att jag blir helt käsvag. Stilistiskt är det fan fulländat.

Och dessutom. Vilken viktig historia att berätta! Att alla ska läsa den är väl en utopi, men det är viktiga böcker. Särskilt i dagens samhälle med strömmar av segregation och en obehaglig och sällan ifrågasatt vana att dela upp människor i vi och dem. Om det inte ändras så kommer vi snart att ha ett samhälle som jag inte känner igen mig i och vill låta mina barn växa upp i.

Fantastiska Gardell som gav mig tillgång till dessa otroliga livsöden. Jag är berörd ända in i hjärteroten.

skriven 26 januari 2014 av kaosyoga i Böcker | Inga kommentarer än

När man har ont ska man ha plåster. Det hjälper. Det har Bosse lärt sig.

I dag hade han ont i magen.

skriven 25 januari 2014 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Hell yeah.

skriven 24 januari 2014 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Jag ska börja skriva dagbok, som du kanske kan lista ut med hjälp av bilden ovan. Jag fick den i julklapp och den är jättefin och jag har stora förhoppningar till den och dess verkan och nu ska jag köra igång. Fan vet när jag ska ha tid, dock. Men det ska väl gå och knö in lite här och var.

Ja, och så ska jag ju skriva en bestseller också. Jag ska verkligen det. Alternativt göra mig känd som en riktigt vass feministisk debattör som får fler människor att behandla varandra och sina barn väl. Eller jobba med pr för en bra välgörenhetsorganisation. Eller börja som redaktör eller projektledare på ett bra förlag. Ja, och så funderar jag på att öppna en fantastisk bokhandel tillsammans med min man som även serverar västsveriges bästa kaffe och choklad. Sen ska jag göra comeback på yogamattan också, och kanske uppta instruerandet igen.

Men, ja.

Först ska jag se mästerkocken.

skriven 22 januari 2014 av kaosyoga i Böcker | Inga kommentarer än

Varför ser kvinnan på flingpaketet ut som om hon precis blivit påkommen med att kissa i byxorna? Eller är det så att fibrerna satte sån fart på hennes vanligtvis tröga mage att hon i stället sket ner sig precis när fotograferingen gjordes? Varför gör hon i så fall en sån urbota korkad och samtidigt förväntansfull min? Jag vet inte om det bara är jag, men inte kan jag tänka mig att jag skulle bli glad av att skita ner mig. Eller hon kanske bara fes och blev glad över att det så att säga stannade vid det? Ja, inte vet jag.

Men i vilket fall: Varför – VARFÖR –  valde man just denna bilden för att beskriva flingorna och dess förmodade effekt?

Det finns så många saker i världen som jag inte förstår.

skriven 21 januari 2014 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Jag impulsköpte en puff i fredags. En puff att lägga upp fötterna på eller för barn att sitta på, tänkte jag i mina försök att lindra den begynnande ångesten när jag kånkade hem den ganska tunga och lite otympliga möbeln. Eller vad den nu räknas som. För köpet är ju helt onödvändigt, ingen tvekan om det. Inga barn kommer troligtvis att sitta på den, förutom Folke satte sig på kommando vid fotograferingen. De kommer bara att se den som tungt artilleri i nästa kuddkrig och möjligtvis glädjas åt den av den anledningen. Fötterna placerar jag ju redan i soffan. Katten kommer nog att vilja vässa klorna på den, däremot.

Så okej. Kanske inte det mest genomtänkta köpet, nej. Vilket i och för sig inte betyder något annat i min värld än att den är i gott sällskap.

skriven 20 januari 2014 av kaosyoga i Shopping | Inga kommentarer än

Min son, alltså.

I morse vid frukosten satt vi och pratade länge medan småbrorsorna tittade på Bolibompa, Vilmer och jag. Vi pratade om allt och ingenting och jag försökte att inte störa stunden genom att hala fram kameran, men han var så inne i sitt resonemang om gårdagens kalas och rymden och favoritspelet och jag fick nästan panik över tanken på att mitt minne inte skulle lyckas bevara denna stunden helt intakt och kristallklar, så jag var tvungen att ta ett par kort även om jag egentligen bara ville sitta och studera honom.

Sju år. Så många funderingar, så många känslor väl inkapslade, så mycket klokskap och nyfikenhet.

Mitt hjärta svämmar över av stolthet över denna människa, denna känsliga, fina pojke. Han utmanar mig mycket och han lär mig än mer. Det har tagit tid för mig att lära känna honom. Men tänk ändå att jag får låna honom. Att jag får ha honom i min närhet. Och genast känner jag, som så ofta när jag tänker på mina barn, en ilning av panik vid tanken på att han ska växa upp i en värld som till så stor del styrs av trångsynthet, rädsla, girighet och yta. Att han ska fara illa, såras och bli skrämd. Det slår som en blixt i magen, hårt och tydligt. Han är värd något mycket bättre än så, tänker jag.

Samtidigt så vet jag att han kommer att möta många människor som han kommer att hjälpa. Han kommer att göra mycket gott. Han kommer att göra världen till ett bättre ställe. Och jag ska göra allt jag kan för att pumpa honom full av en obeveklig och kristallklar känsla av att han är oändligt älskad. Bygga en grund för honom att stå på hela livet, även när det blåser. Oavsett vad han gör, ser ut, säger, äger och presterar så ska han stå stadigt på känslan av att vara villkorslöst älskad. Så att han inte försöker ändra sig för någon annans skull. Så att han kan vara den det är tänkt att han ska vara. Den bara han är. Sin egen.

Min fina Vilmer. Jag önskar dig styrkan att vara äkta. Hela livet.

Och jag ska göra allt jag kan för ge dig den.

Hela livet.

skriven 19 januari 2014 av kaosyoga i Barnen | Inga kommentarer än

Jag finner mig själv nynnandes på vinnarlåten i Idol hela tiden. Gah. Jag gillar inte låten, och som en direkt följd av det så gillar jag ännu mindre att jag går och sjunger den. Och ändå kan jag inte låta bli. Är det sånt här jag ska upplåta min hjärnkapacitiet åt? Nä, dags för en formatering. Ut med Kevin Walker (att jag ens vet vad han heter!) och in med Ralf Gyllenhammar. Man istället för pojkspoling. Ordentligt mangel istället för pojkpop.

Så.

Nu känns det bättre.

Mustasch – Feared and Hated

skriven 18 januari 2014 av kaosyoga i Musik | Inga kommentarer än