Jag är ett multitasking geni! När jag nattade Bosse på pratade jag med honom om vikten av att inte prata när man ska sova (kontraproduktivt, någon?!), samtidigt som jag skrev en artikel till jobbet, deltog i en fb-diskussion om läxors vara eller icke vara (återkommer troligtvis till det en annan dag) och lade ut lite andra viktiga saker i sociala medier, samt funderade på hur jag skulle beskriva gårdagens filmupplevelse här på Kaosyoga.

Och Ta-Da. Nu är allt klart!

Amy Schumer är bäst på att sälja in Amy Schumer, så jag ska inte göra nåt försök ens. Denna kvinna, jag älskar henne till döds.

Jag är ett enormt fan av henne – och av Gillian Anderson, som jag ska titta på nu. Jag har ju skrivit om henne förut, men alltså lord have mercy. Denna kompetenta uppenbarelse. Hon gör mig lite knäsvag. Och ja, fingret du ser på bilden är det som sitter JÄMTE hennes pekfinger.

Jag älskar människor som är smarta och får mig att skratta eller gör mig knäsvag.

skriven 31 januari 2016 av kaosyoga i Film,Tv-kvällar | Inga kommentarer än

Dagen började med ett för tidigt uppvaknande pga nåt barn. Sedan sa Krille glatt:

”Idag ska jag göra massor av korv. Åh vad kul!”

Han hade  precis köpt en massa nya och ”spännande” böcker och skulle tydligen testa av dem och då kände jag behov av att säga något aggressivt och martyraktigt men instället drog jag tvångsmässigt fram mina pennor och började rita hysteriskt. Och så har det hållit på hela dagen.

Krille var glad:

Jag var lite mer så här:

Men det blir ju en konstig sorts symbios ändå, där i köket. Han handlade kött, jag lyssnade på creepypodden. Vi småpratade om politik, Katerina Janouch, läxor i skolan samt banklån. Tiden gick. Jag bytte till Aretha Franklin i högtalarna och sedan bytte jag stol också pga dagsljuset föll annorlunda på mitt papper. Det var väl det som hände, ungefär.

Vissa korvar blev bra, andra tydligen inte. Vissa saker jag gjorde blev bra, andra tydligen inte. Vi svor lite tyst för oss själva emellanåt, flyttade undan, gjorde om. Vi blev någorlunda nöjda och låtsades inte om det som blev pissdåligt.

Jag beställde pennor i smyg, Krille rökte en cigarill vid grillen.

Alla var glada.

Det var en fin lördag.

skriven 30 januari 2016 av kaosyoga i Livet som kom emellan,My man | Inga kommentarer än

Mitt karmakonto hos SJ måste vara övertrasserat eller nåt för lika lite som jag lyckades ta mig hem från Stockholm förra månaden, så lyckades jag ta mig TILL Stockholm idag. Det var paj i systemet och massor av tåg fick vackert (eller nä, inte direkt vackert men du fattar) ställas in. Efter att vårt var försenat en timma så kom vi halvvägs till i Hallsberg, när det blev bom stopp. Vi fick vackert kliva av och sätta oss på ett tåg hem igen som turligt nog gick till Göteborg. Alternativet hade varit att a: sitta kvar och hoppas på att tåget snart skulle gå, men troligtvis komma försent till mötet och kanske inte kunna ta sig hem, b: inte lyckas komma till Stockholm alls och tvingas övernatta i Hallsberg. båda lika olockade.

Att preppa för ett möte i Stockholm, men bara komma till Hallsberg. Lite snopet ändå. Men jag fick svarat på sjukt många mail idag, det fick jag.

Jag har ingen bra tågbild så du får en #tbt istället på när Folke hade plåster. Same same.

skriven 28 januari 2016 av kaosyoga i Barnen | Inga kommentarer än

Käre Bo. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. 

Jag vill rita klart. Jag vill se Making a murderer och äta godis och jag ska upp tidigt i morgon.

Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. 

Men fan också. Klockan är nio och du sover inte än? Hur kommer det sig att du inte sover, du borde vara dödstrött? En fyraåring ska inte vara vaken så här sent. 

Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. 

Gah, du kommer att vara dödstrött i morgon. Svårväckt som en idesovande björn. Stackars dig. Och stackars mig. 

”Bosse, nu får du lägga ner huvudet på kudden. Spara resten av orden tills i morgon”.

Somna nu. Somn…

”Men då kanske jag glömmer av dem, mamma?”

”Ja, kanske det. Men då kommer det nya, jag lovar. Sov nu.”

SOV!! Jag vill RITA.

Somna nu. Somna nu. Somna Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. nu. Somna nu.  

Neeej, nu sätter han sig upp igen.

”Bosse…”

”Vad kommer efter 99, mamma? Får jag lite mer vatten?”

”Hundra. Och nej, inte mer vatten nu. Lägg dig ner nu är du snäll.”

Alltså den där jäveln till polis, Lenk eller vad han hette, är det han som ligger bakom allt? Det ska bli så jäkla kul att se ett avsnitt…

”Mamma…”

”Vi tar det i morgon, Bosse.”

Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. Somna nu. 

What? Sover han?

Kanske bäst att vänta lite till?

Sov nu. Sov nu. Sov nu. Sov nu. Sov nu. Sov nu. Sov nu.

HAN SOVER JÄVLARIMIG. Thank you, see innocent baby Jesus.

Thank you.

skriven 27 januari 2016 av kaosyoga i Barnen | Inga kommentarer än

Du minns kanske min status innan jullovet? Jag är där någonstans nu också. Hinner inte skriva så mycket, måste käka lite nu. Och jag måste för guds skull hinna klämma in åtminstone ett Making a Murderer innan jag svimmar. Gudars, så jobbigt engagerande den är, jag sitter med hög puls hela tiden. Skönt med en dokumentärt berättad historia som har lite tempo. Love it!

I morgon är det morgonmöte på en bank igen. Whhooooppa!

Nu springer lilla vettskrämda jag springer vidare med mina stora kinder. Ses!

skriven 26 januari 2016 av kaosyoga i Livet som kom emellan | Inga kommentarer än

Smygande förändring är en sådan som du inte upptäcker förrän man passerat och inkorporerat den. Du hinner inte notera att den är i antågande, du märker inte att den sker. Den liksom bara glider in i ditt liv, som en klump slime. Efter ett tag med slimeklumpen i ditt liv, så stannar du plötsligt upp en dag, tittar på klumpen som vore det första gången du verkligen SÅG den, och säger till dig själv: Men hur hamnade den här? Jag är väl ingen sån som går runt med slime, heller? Jag gillar inte ens slimebärarmänniskor.

Men det är så dags då. För klumpen är med dig oavsett. Från och med nu och till evigheten.

Jag hittade en slimeklump i Krilles och mitt liv idag. Plötsligt var den där och jag insåg att vi, någonstans längs vägen, blivit ett vi-bryr-oss-inte-om-att-katten-är-på-bordet-par. Just det förhållningssätt som vi själva himlade med ögonen åt när vi var hos Lenas uppfödare och tittade in i deras crazy catlady-hus (”euw, alltså så ska vi ALDRIG ha det”), har vi tydligen själva anammat nu, fjorton år senare. När jag tänker tillbaka så minns jag svagt att jag gjorde några halvhjärtade och pliktskyldiga försök för några år sedan att mota Olle i grind och schasa ner Lady Lena, men det måste ha gått så där. Nu kliver hon vant och lugnt runt på bordet och tar för sig av gos från alla parter.

Så gick det med den principen, alltså. Vi har ett skabbigt katten-på-matbordet-hem, alltså. Och inte nog med det, om du hade kunnat se mer av själva bordet på bilden så hade du funnit att vi käkar hämtpizza på en måndag också. Men den slimeklumpen har dock varit känd sedan länge.

Samspråk de luxe på matbordet.

skriven 25 januari 2016 av kaosyoga i Feminism,Livet som kom emellan | Inga kommentarer än

Här är min man. Han äter korv. En ost- och baconkorv som han själv har lagat, rökt och stekt.

Igen.

Det har fipplats med gristarmar i mitt hus. Och smet av kött. Och det fanns smet typ överallt och jag blev ilsken fast jag inte ville bli ilsken.

Igen.

Jag fick dessutom veta så där i förbigående och lite mumlande att han lagt en beställning på ”91 meter gristarm i lake”.

Det har dock inte hänt förut.

Låt oss stanna och begrunda detta faktum lite. 91 meter gristarm. Alltså jag vet inte var du har för referenser, men för mig är det liksom en sjuk siffra när det kommer till tarm. Det mesta gränsar visserligen till ”sjukt” när det kommer till att ha tarmar liggande i min egen kyl överhuvudtaget, det medger jag mer än gärna. Men 91 meter, det är 50% längre än banan jag sprang 60 meter på i mellanstadiet. Tarm hela vägen i mål och halva vägen tillbaka också. Alltså. Det kommer kräks i min mun nu. Krille mumlade något om att det krävdes runt 40 kg färs för att fylla de inälvorna. 40 kg. Om du inte redan hade perspektiv på hur mycket 91 meter tarm är, vill säga.

Jag tänker att någonstans, hos de som äger, säg, ”Köttbodens” hemsida, så finns det precis just nu när du läser detta, två herrar som låter så här:

”Göran! Va fan Göran, vänta tills du hör detta!! Jag vann vadet! Jag vann jävlarimig vadet, Göran! Hit med hunkan!”

”Va? Vilket vad?”

”Det om det jättestora tarmpaketet, Göran. Minns du att du fick med dig 91 meter fjällster gratis från slakteriet för ett tag sedan eftersom de hade så mycket över, och vi tänkte dela upp det i 15 olika paket, för du sa att 91 meter tarm, det finns det ju inte en jävel i detta landet som är dum nog att köpa, så sa du Göran, minns du? Och jag satte emot. Inte för att jag trodde att det fanns det, men du vet ju hur jag gillar att slå vad. Och nu är det sålt. Hahaha, har du hört på fan?”

”Va? Du skojar?”

”Nänä, jag lovar! Vi fick precis in en beställning på det. Det är en jävel i Varberg som köpt hela konkarongen!! En privatperson! Va fan ska han med 91 meter tarm till?? han kanske har konstiga böjelser eller nåt? Haha! Jaja, oavsett. Ro hit med hunkan nu, Göran.”

Så tänker jag.

Och i min berarbetning av min ilska och detta trauma så har jag andats i en imaginär papperspåse och beställt ett gäng tushpennor på nätet.

Igen.

Nu känns det lite bättre.

skriven 24 januari 2016 av kaosyoga i My man,Penna och papper,Shopping | Inga kommentarer än

Idag har varit en favoritdag för vi har ritat. Både Folke och Bob och jag. Jag antar att alla föräldrar har stunder när barnen gör något som de själva tycker så väldigt mycket om att göra så de bara ”naaawwww…” och blir så där fånigt tindrande i ögonen och vill stoppa tiden så att det inte tar slut medan barnen själva inte tycker att det är något särskilt märkvärdigt även om de ofta gör det innerst inne, i föräldrarnas efterhandskonstruktion, that is. Well, min sån grej är ju rita. Eller skriva, jag vete fan vilket verb som passar bäst, det är ju liksom en mix just i mitt fall. Ja, och så yoga så klart, men skriviritandet är ju en ny förälskelse och därför upptar den mitt liv lite extra. Så när killarna är med mig vid bordet och vi ritar tillsammans så blir jag glad. In i själen glad.

Folke ritade en minecraft-creeper som räckte upp långfingret, ett ouppfostrat exemplar, tydligen. Bob ritade något abstrakt och jag doodlade nåt om att det visst är nationella handllettering-dagen i USA idag, vilket är helt korkat pga det väl bara handlar om att sälja fler pennor och mer papper, pga det är lökigt att skriva om och pga jag inte ens bor i USA så det berör mig inte. Men skit samma, idag fick innehållet kliva åt sidan för konsten – ett fenomen som jag annars sätter stor stolthet i att förakta.  Men jag skydde tydligen inga medel för att få kladda idag.

Och japp, det finns tusen saker i bilderna som jag skulle vilja sudda ut och göra om, men det är lite knöligt eftersom jag ritar med tush. Och japp, som jag sagt innan så känns det väldigt obehagligt att lägga ut alster till någorlunda allmän beskådning eftersom jag följer människor runt om i världen som är så galet duktiga och som ritade snyggare än moi redan när de var tre år gamla.

Och japp, det är just därför jag gör det.

skriven 23 januari 2016 av kaosyoga i Barnen,My man,Penna och papper | Inga kommentarer än

När jag kom hem idag så hände tre saker som gjorde en redan bra dag (it’s friiiiiiidaaaayyyyy, ya’ll!) ännu bättre. Låt mig presentera dem för dig lite snabbt nu innan middagen:

Men hello there, lilla postlådan! När jag gick från bilen med kassar med fredagsmaten, skolväskor om pojkarna ”glömde” ta med sig i farten, handväska och en pulka i handen så vittjade jag även postlådan, bläckfisk som en är. Och vad fanns där? Pennor från Japan som jag beställde får några veckor sedan. Pennor från JAPAN. Ursäkta mig, men jag måste bara: wieeeeeee!!

Och dessutom: Körv. Låt mig slå fast en sak. Körv är fan bra skit, och denna körven på bilden – jag älskar den jäveln. Lång, smal och torkad. Ingen äcklig röksmak, ingen kladdig hemmagjord falukorv som är lite stabbig i konsistensen utan en välgjord, lufttorkad och stabil salami med integritet. Den gör mig glad.

Och till sist: alkohol. Eller, f’låt, lite trevligt vin till maten, menar jag. Titta vilken fin box jag fick av min man när han om hem. Tydligen funkar vinet utmärkt att lagras (hahahaha). Att han köpt den minst lika mycket för sin egen skull, det gör inget. Det är som när jag köper en bra bok till Krille som jag gärna själv vill läsa. Det är en present som gör två glada.

Se, det var tre saker på bild som gjort mig lycklig i dag. Alla tre sakerna kan köpas för pengar, vilket väl gör mig till en material girl, men å andra sidan är det väl en välsignelse att kunna bli in i hjärtat glad för saker som en kan köpa för pengar? Kay Pollack säger att man kan välja glädje. Jag väljer att se materialism som en styrka.

Ha en fin fredag nu!

Puss!

P.S. Förresten, du kanske är intresserad av lite bonusmaterial? I så fall skulle jag kunna ge dig några av de bilderna som jag brände av i köket när jag skulle posera med körven – exakt HUR awakward är det btw, men herregud, allt för konsten flickor. Allt för konsten.

Jag känner att det vore väl egoistiskt att hålla inne med dem. Det är ju fredag och allt och både du och jag ser ju att den ser ut som en smal penis som är inte sett tvål och vatten på länge, alternativt drabbats av någon mindre åtråvärd könssjukdom (som om det finns någon åtråvärd dito?), men vad vet jag om dina preferenser? Se det som lite extra godis bara.

Jag ger dig: Kaosyoga och körven – extramaterialet, aka körvfrossan.

”Och vem är du?”

Eeeuuw, lite för nära munnen för att det ska kännas okej, va?

Jag och körven, we go way back alltså.

”Njjjaa…”

Här ser jag bara tokig ut. Som om jag aldrig sett körv förr. Men det har jag ju.

skriven 22 januari 2016 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Två saker om dagen som snart förflutit:

Dels att jag var tvungen att stanna bilen på väg till jobbet i morse för att fota träd med min mobil. Det där blåa ljuset och snöklädda trädgrenar med morgonsol på, det är en mäktig, nästan religiös upplevelse för mig. Om det finns en gudom som håller hen till i naturen, that’s for sure. Så jag stannade och klev ut bilen trots att jag redan var försenad och omvandlade de fantastiska synerna till små halvtaskiga mobilbilder som återger max 13% av känslan jag hade när jag fotograferade, men det fanns ju inget val. Jag tog till och med en bild genom rutan när jag körde, men säg det inte till någon.

Och nu lägger jag ut de här halvdåliga 13%-bilderna i sociala medier, precis som alla andra. Gren efter gren fyller flödena. Som om ingen nånsin sett snö förr. Vilket vi knappt har här på västkusten, men ändå. Grenar har vi dock gott om, året om. Men här kommer de likaväl.

Ser du radiomasterna i diset där i mitten på bilden?

Jaja, skit samma, du får tro mig på mitt ord att de är där, ifall det överhuvudtaget intresserar dig. Dags att prata om något annat än grenar. Grenar och snö är inte särskilt kul. Nästa sak då?

Bob. Bob är kul.

När jag senare på dagen hämtat honom på förskolan, så såg han ut sån här.

”Bosse, eh Bob, du har jackan bak och fram.”

”Nä.”

”Eh jo, det har du. Det är helt okej med mig, men jag tänker att det blir lite kallt på ryggen när vi ska gå ut och hämta Ville.”

”Nä.”

”Jo, det kan det bli, det är superkallt ute idag. Men du, jag knäpper jackan i så fall, det är lugnt.”

”Nä.”

”Nähä. Okej då. Förresten har du väskan på dig, vill du att vi tar av den innan vi kör?”

*trumvirvel*

”Nä.”

”Mäh. Kan du säga något annat än nä idag?”

”Nä.”

”Nähä.”

Paus, bilkörning i tystnad i fem minuter.

”Du Bosse, nu är vi snart framme på Villes fritids. Vill du följa med och hämta honom?”

”Nä.”

”Men det brukar du ju vilja? Okej, då går jag in och hämtar honom. Du vet var jag finns, du får komma in om du ångrar dig.”

”Nä.”

”JO, det får du. Men jag skyndar mig, jag är snart tillbaka.”

”Nä.”

”JO det är jag. Förresten, vill du ha första tjing på Minecraft när vi kommer hem?”

”Nä. Eh, fast jo. Jo det vill jag.”

Hehehehe.

”Då tycker jag att du ska ha det, eftersom Folke och Ville fick spela först igår. Visst är jag världens bästa?”

”Nä.”

skriven 21 januari 2016 av kaosyoga i Barnen,Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än