Ty medan nedanstående inlägg skrevs så hann han göra sin egen graffittitag i bilvax på altandäcket. Och medan vi sanerade detta konstverk (vilket för övrigt kommer att kosta en kvadratmeter gräsmatta eller så, av lukten att döma) så råkade han välta ut en kruka med en massa jord som stod alldeles jämte, men det hade jag inte sinnesnärvaro att fota, så du får tro mig på mitt ord.

Den pojken är i en winning streak just nu.

skriven 30 maj 2014 av kaosyoga i Livet som kom emellan | Inga kommentarer än

Här satt man på altanen och läste i en bok i några minuter, och så går tydligen treåringen och blir så sugen på ett leverpastejsrån att han inte kan hejda sig utan måste bre det på stört. På golvet. Alltså bokstavligt talat på golvet.

skriven 30 maj 2014 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Min arbetsdag igår var full av stress, krångel med servrar, tajta deadlines och knut i magen över att inte räcka till i brådskan för att kunna vara ledig i morgon. Allt detta hade jag för avsikt att hälla ur mig vid kvällens middag, den där dagliga debriefingen som är så viktig för kärleken och min mentala hälsa. Men Krille hann före.

”När jag var hemma med barnen i eftermiddags och skulle fixa middagen, så visade det sig att Bosse hade bajsat i trädgården. Hur fick jag reda på det, tänker du? Jo, han bar in bajset till mig med min nya grilltång,” sa min man och tog en klunk vin. ”Hur var din dag, då?”

”Min dag har varit toppen, älskling”, svarade jag.

skriven 29 maj 2014 av kaosyoga i Barnen | Inga kommentarer än

Mitt i skogspromenaden skulle Bosse rida på Vilmers rygg. Det syns kanske inte, men storebror visade sig inneha enastående mängder pedagogik och envishet till hands när han skulle tillfredsställa sin lillebrors plötsliga önskning och utföra ett uppdrag som för honom själv egentligen var ganska meningslöst och jobbigt.

Om jag är stolt över min äldste son?

Ja.

Om jag skulle önska att var lite mer som honom?

Kanske.

skriven 27 maj 2014 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

I går vad det valdag. Och så var det mors dag.

Den förstnämnda gjorde att jag satt i soffan klockan elva på kvällen med panik i kroppen. Den fick mig att höra stöveltramp och känna att vi inte lärt oss något av historien och det kommer att stå oss och våra barn så dyrt, så dyrt. Den gjorde att jag för tusende gången ångade upp mig över alla de som röstar på SD – och över alla de som inte röstade alls. Allt kring högerextremismens framfart är så FEL, så ledsamt, sorgligt och ända in i märgen skrämmande. Och så jävla äckligt.

Men det har redan skrivits spaltmeter om detta, och det kommer att skrivas fler de kommande dagarna. Begåvade analyser, konstruktiva strategier och förhoppningsfulla signaler kommer att kablas ut från mer genomtänkta och pålästa skribenter än yours truly. Så jag låter det stanna vid det. Än så länge i alla fall.

Däremot kan vi foka lite på mors dag. Denna genomkommersiella och efterlängtade högtid som jag först föraktar lite lätt när den närmar sig. Äh, varför ska vi ha en dag för att hylla föräldraskapet? Och just det kvinnliga eller manliga dito också, så fånigt. Men sedan tänker jag vad som följer i spåren av de flesta kvinnliga föräldraskap. Alla ospänstiga bäckenbottenmuskler, all uttänjd maghud och all SÖNDERSLITEN underlivsvävnad jag åsamkat mig genom att bära och föda mina tre söner, och då känns de efterlängtade tofflorna*, dikten från Vilmer** och skönsången*** på morgonen fullkomligt rimlig.

* ”Jag skulle vilja köpa ett par såna där tofflor till min fru”, hade Krille sagt, ”du vet sådana som äldre har… i skinn med lite hål i. Finns oftast i brunt.” ”Jaha,” sade skohandlaren, ”du menar pissetofflor. Vill din fru ha pissetofflor?”. ”Eh, ja. Jag tror det”, svarade Krille och undrade säkert för 3000e gången om han någonsin kommer att bli klok på människan han gift sig med. (Förmodligen inte, reds anm.)

** Det var en jättefin dikt med vackra ord om mig som han gjort i skolan. Om hur rolig, kramig och mysig mamma jag är. Samt om att jag älskade alla i familjen (vilket ju är sant, för guds skull). Jag blev så klart jätterörd och glad. Det faktum att hans klasskompis hade skrivit en ganska exakt likadan till sin mamma förtog inte glädjen alls. Inte så mycket i alla fall.

*** Ja, må du leva drog kvartetten igång med när de trampade uppför trappan med frukostbricka och paket. Jag fattade ingenting, men insåg när jag bläddrade bakåt i mina anteckningar att det visst är tradition i familjen. Kaosyogaarkivet levererar. Särskilt som min alzheimer tydligen tilltar.

skriven 26 maj 2014 av kaosyoga i Barnen | Inga kommentarer än

Hej

Hoppas du har en bra dag och att solen skiner på dig.

Med hänsyn till en särskild angelägenhet får du ett brev idag, istället för ett vanligt blaj-inlägg. Så att du vet att jag skriver just till dig, och ingen annan. Du är viktig. Eller ja, det är du alltid. Men just i dag är din betydelse väldigt tydlig, och din möjlighet till makt extra stor. Ty i dag är det val till Europaparlamentet. Vi ska välja vilka personer som ska ta plats i Bryssel och representera Sverige. Vilka människor som där ska ägna sina dagar åt att rösta, argumentera och på andra sätt få igenom beslut i olika frågor. Beslut som påverkar oss, vare sig vi vill eller inte, eftersom vi är en del av Europa.

Det kan verka långt borta. Det kan verka som om din röst inte har någon betydelse alls. Det kan verka som om besluten som fattas eller inte fattas i Bryssel inte påverkar dig och ditt liv överhuvudtaget.

Det är fel, och den missuppfattningen har gynnat många högerextrema partier som ser sin chans till makt och mobiliserar för fullt runt om i Europa. Du kan begränsa deras makt genom att lägga din röst på något annat. Inte genom att prata om att SD är idioter, även om det kan fylla en funktion i middagsdiskussioner med vänner. Inte genom att sprida något extremt korkat eller obehagligt SD-uttalande på Facebook, även om det också kan vara frestande. I dag begränsar du deras makt genom att rösta.

Hittar du inte röstkortet? Du behöver inget, ta bara och leta upp din vallokal och ta med dig en id-handling. Gå dit. Lägg din röst på någon som du tycker verkar vettig. För något du tror på. För jämställdhet, miljö, ekonomisk stabilitet eller bättre handelsvillkor eller vad du nu tycker verkar vettigt. Huvudsaken är att du gör det. Och att du därmed lägger din röst för att stoppa fascismen, rasismen och de krafter som vill dra oss tillbaka till inskränkthet, elitism och en vidrig människosyn.

Många människor runt om i världen är villiga att riskera sina liv i kampen för att få lov att rösta överhuvudtaget. De är villiga att dö, eller att mista någon som står dem nära, för att kunna föra den kampen mot förtrycket. För demokratin. För friheten.

Du har redan det privilegiet, det har serverats dig eftersom du lever i detta landet, vid denna tiden. Den rättigheten och den skyldigheten är din.

Använd den.

Så kan vi alla sträcka ut oss i soffan i kväll, och titta belåtet och nöjt på varandra med insikten om att vi faktiskt har räddat världen idag. Det är ju inte varje dag en sådan möjlighet ges.

Med vänliga hälsningar,

Lise

skriven 25 maj 2014 av kaosyoga i Funderingar | Inga kommentarer än

Bilden är från förra helgen när Folke gick iväg för att sova över hos en kompis för första gången i sitt liv, med en ryggsäck större än han själv och massor av tillförsikt. Jag följde honom typ utanför grinden, trots att kompisen bara bor några hus bort. Enligt utsago hade de ätit godis, kollat film och fnissat förbi flera sömntåg och dagen därpå vaknat alldeles för tidigt. Han kom hem klockan 11 med ett leende på läpparna.

skriven 24 maj 2014 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Han måste vara lite sur över att semestern gick så sjukt snabbt i år, tänker jag.

skriven 23 maj 2014 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

”När jag blir stor, och pappa blir liten, då ska jag bli en mamma. Och då ska jag också ha mustasch.”

Du vet den där känslan när pekfingret lika snabbt som ofrivilligt flyger upp till överläppen och känner efter hur hårväxten där ter sig för dagen.

Inte?

Nähä.

Okej, glöm det där sista.

skriven 22 maj 2014 av kaosyoga i Barnen | Inga kommentarer än

Min fantastiska frisör Jeanette på Paus levererade som vanligt häromdagen. En ny frisyr, ny färg, ny människa.

”Hjälp mig och ta ett kort på mig, så man ser min frisyr”, sa jag till pojkarna.

”Inga problem”, sa de.

skriven 21 maj 2014 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än