Gästerna kommer snart, jag har precis klivit ur duschen, Krille måste hasta iväg till affären för att köpa räkor eftersom humrarna inte luktade helt ok, jag har förlorat kampen med pojkarna om vilka kläder de ska ha på sig (Vilmer har gröna byxor, blårutig skjorta och skotskrutig fluga), jag har varit i fyra affärer och köpt sex olika servetter eftersom jag inte hittade några som var riktigt bra, och nu far jag runt som en yr höna eftersom jag inte kan överblicka vilket som är viktigast att göra först, heja heja.

Och jag som hade tänkt att skriva ett fint inlägg som skulle lägga 2012 till handlingarna med en liten roligt tillbakablick. Vända blad, du vet. Men skit samma, vi kan väl säga så här: Jag började blogga, sommaren var bra, Ville började skolan, Folke växlade upp en dagisavdelning, Bosse lärde sig gå och prata och envisades med att säga Jimmy istället för pappa ganska länge, och började på dagis. Jag skaffade mittbena, och Krille och jag klev ur den sex år långa föräldraledigheten och blev arbetande småbarnsföräldrar båda två. Den mest intensiva perioden i livet (det är så, det måste vara så, det kan inte bli körigare än så här, det går inte) i kombination med en massa nya möjligheter på jobbet, och en satans massa virus som går runt runt runt i Hellströms residence, men vi har rätt kul under tiden, det har vi. Pojkarna gapar mycket, slåss en del och kivas massor, men leker och har väldigt roligt ihop däremellan. Jag och Krille hastar runt och fixar och trixar med dagislappar, utflyktsryggsäckar, frisörtider och räkningar, men har rätt kul däremellan också. Vi skrattar fortfarande mycket, och så länge vi gör det är vi starka. Och tillräckligt bra föräldrar.

Så, 2012. Tack för utmaningarna, kärleken, utvecklingen, glädjen, tilliten och vännerna.

Och hej 2013. Det ska bli kul att ses.

Jag lovar att ha läppstift oftare, dansa vildare och mellanlanda mer.

Nu kör vi!

skriven 31 december 2012 av kaosyoga i Funderingar | 1 kommentar

Folke och jag på IKEA igår. Bara han och jag. Ja, och så sjuhundra andra kunder såklart, men ändå. Vi två. Så rackarns trevligt.

Jag valde naturligtvis mina strider. Herregud, vad skulle min mödosamt, och emellanåt smärtsamt, ihopskrapade erfarenhet som förälder tjäna till om jag inte använde den? Så länge jag höll med om att ordet ”vattenbryn” betyder ”vart du än är” (?!?!), för det hade Eliott på dagis sagt, och lät honom äta två chokladbollar i bilen, så var det hur lugnt som helst. För ser du, så här är det – och här kan du som har ett barn, eller är gravid, eller är ensamstående förälder eller på något annat sätt tillhör kategorin som skulle kunna ta illa upp av följande uttalande, blunda och hålla för öronen från och med NU:

Ett barn är inget barn. Så är det.

Åtminstone inte om man har tre livliga, okontrollerbara minimänniskor plus en hund i hasorna som default. Då är ett barn fan ingenting. Oavsett vilket.

Då var det sagt.

Så, du kan titta nu, enbarnsförälder.

Vi hade alltså en riktig toppendag, Folke och jag. Trotsiga, arga, stökiga, utåtagerande, frustrade, underbara Folke blir som förbytt när han är med på tu man hand. Det är så bra för oss båda, de här små utflykterna. På flera sätt. Vi var inte arga på varandra en enda gång. Jag fick köpt allt jag ville, och billigt var det också (man tjänar pengar när det är rea, mark my word), och Folke fick bekräftat sin synonymteori och ätit kladdiga livsmedel i bilen.

Sånt händer inte allt för ofta.

skriven 30 december 2012 av kaosyoga i Vardagsliv | Inga kommentarer än

De här dagarna mellan jul och nyår. Jag är helt förvirrad. Vilken dag är det? Hur långt är det kvar tills jag ska jobba igen? I morgon? Om en vecka? Får barnen äta godis även om det inte är lördag, kan de dra ”det är ju bara jul en gång om året”-kortet och proppa i sig knäck i morgon också? Eller är det lördag? Kan jag? Jo, det är klart jag kan, jag är 38 år gammal. Jag kan. Men ändå. Förvirrande.

Jag har sånt behov av att slänga ut julen när julen är över. För visst är den det nu? Jag har redan börjat pilla undan lite. Smyga bort den lilla granen i hallen som barrade som om den fick betalt för det. Lägga undan en och annan tomte. Jag vill köpa en bukett tulpaner och göra en home-makeover i ljusa, våriga färger.

Nu.

Eller sen, jag orkar inte just nu. För mycket knäck i magen.

Julen ska härmed läggas till handlingarna, nyår ska planeras och våren välkomnas – för den kommer snart, det gör den, det måste den göra. Vi har toppenledighet med fortsatt ruckad dygnsrytm och nyinstallerad tv och kinect på pojkarnas rum – oj vad vi racar. Mina bästa klappar var koppar och temuggar och presentkort som redan är historia. Jag fick en locktång som jag inte riktigt reder ut också. Och lite annat. Pojkarna fick bra klappar, mest lego och böcker, förutom tv’n och spelet då.

Vi firar alltid jul hos mina svärföräldrar med Krilles brors familj och en av de mysigaste stunderna är julaftonsmorgon när alla förväntansfulla kids samlas vid frukostbordet och snön föll utanför fönstret som ett tecken på dagens potential. Och glöggdrickandet i fåtöljen framför öppna spisen. Jag älskar det.

Tack julen 2012 och kära svärföräldrar för gemenskapen, klapparna, maten, kärleken, skratten och snön. Det gjorde ni bra.

Nu ska Folke och jag snart dra till IKEA för inhandling av småsaker. Inga stora jobbiga, bara små enkla. Och ska vi fika. Mycket, säger Folke.

Jag får väl se till att göra lite plats i min knäckmage. Lite Kinect-hinderbana först, kanske?

skriven 29 december 2012 av kaosyoga i Livet som kom emellan | Inga kommentarer än

Ett inlägg som lite fint sammanfattade julen, hade väl suttit fint? Med tanke på att detta forum främsta orsak till existens är att stötta mitt eget minne, så borde det definitivt skrivits ett så-här-var-julen-2012 innan jag hinner glömma bort (läs: förtränga) allt. Med fina, talande bilder, beskrivande bildtext, roliga anekdoter, beskrivningar av juklappsskörden och så.

Men se, kidsen har tagit den möjligheten till ändrad dygnsrytm som jullovet innebär på allvar, och siste man slocknade inte innan kvart över tio. Alltså, för tio minuter sedan. Julen har varit över förväntan, men likväl krävt ganska mycket energi. Jag har ont i ryggen efter en snowracerkrasch (du som tittar på förra bilden och himlar med ögonen så de nästan slår i taket: stillbilder kan aldrig återge den farten och risken som ett väl utfört hopp medför. Aldrig). Jag väcktes av att Håkan ramlade ner från sängen och skadade tassen kl 06 i morse. Jag handlade järnet på rean i dag, fast jag inte skulle. Folke är argare och viljestarkare än nånsin. Jag har frusit på lekplats och fått stryk av Vilmer i schack (fast inte samtidigt). Igen. Och kört den där jobbiga hinderbanan på Kinect mot Vilmer flera gånger, bara för att återställa rangordningen, så nu har jag en begynnande träningsvärk (men ett lite gladare ego).

Bourne Identity går just nu på trean, och jag har buffrat lite så jag kan spola förbi de flesta reklamavbrotten. Julchokladasken står där på bordet sådär orörd (nåja, nästan) och jag är trött (men glad. Jag spöade ju Vilmer).

Så.

Ett kort från julafton kan jag slänga in. Men resten får allt vänta till i morgon – eller en annan dag.

Jullov på Marmorgatan 38 är uppenbarligen inget för veklingar.

skriven 26 december 2012 av kaosyoga i Ett dåligt inlägg är bättre än inget alls | Inga kommentarer än

skriven 25 december 2012 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

De funkar lite som flugor, pojkarna. Där en är, är alla. Som vid ritbordet söndag morgon, till exempel.

Ögonblicket efter denna bilden togs, satt jag emellertid helt ensam kvar. Då hade flugorna flugit vidare till mer spännande mål.

Nu jobbar vi vidare mot julafton, i klass två-varningar och packnings-kaos.

Tjoho!

skriven 23 december 2012 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Vi kollade på AFV på femman (vad gör man inte?) och Bosse fick nåt glädjespel mitt i allt och sprang omkring och dansade Gagnam Style och op-op-opade och körde lassogrejen och hela kittet. Ganska förtjusande, faktiskt.

Trixet var bara att han hade fjärrkontrollen till boxern i handen och den lille ungen får saker att försvinna snabbare än Joe Labero, jag vet ju det, men tänkte inte på det just då. Inte förrän kidsen somnat och jag återintagit soffan och såg i tablån att världens bästa julfilm skulle börja på tvåan. Och här satt jag och glodde på filmen där Brad Pitt blev kär i Angelina Jolie på riktigt på femman. Inte kul.

Jag letade högt och lågt. I toastolar (det var faktiskt första stället jag letade, I’ve been around, så att säga), papperskorgar, under soffan, i soffan, i kylskåpet, överallt. Ingen kontroll.

Som tur är kan man visst manövrera boxern manuellt. Jag har lärt mig det idag.

Och så har jag gjort knäck. En helvetes massa knäck. Ganska pedagogisk knäck faktiskt, barnen fick vara med. I viss mån i alla fall. Och Bosse brände sitt finger. Men ändå.

Jag försöker.

skriven 22 december 2012 av kaosyoga i Tv-kvällar | Inga kommentarer än

Jag som envist hävdar att en människa främst definieras av handlingarna hon gör, och inte orden hon säger, jag gråter som en tok nu när jag tittar på svenska hjältargalan. Alla dessa otroligt modiga och goda handlingar utförda, ofta i det dolda, av människor jag inte känner. Men å, vad de förändrar. De påverkar så mycket och så många. Så galet, ovärderligt, fruktansvärt viktigt att de lyfts fram.

Alla kan påverka sin framtid. Alla kan ändra påverka andra.

Om vi är var varsamma och starka, och använder den kraften på ett bra sätt, så ska vi nog kunna göra denna världen till ett riktigt bra ställe, tänker jag och gråter lite till.

skriven 21 december 2012 av kaosyoga i Funderingar | Inga kommentarer än

Ja, jag vet. Det borde ligga en jullåt därnere.

Men, ser du, jag har inte kokat knäck, jag har inte ens köpt hälften av julklapparna, barnen har varit sjuka i över två veckor nu, det har varit galet på jobbet, jag har skrotat planerna på hemgravad lax, och när Folke och jag åkte hem idag, så spelades bara Eminem.

Så mycket för den stämningsfulla julefriden, ett par dagar före självaste julafton.

Men i morgon. Då. Då är jag julledig, julmysig, avkopplad, glad, tålmodig, knäckkokande, snygg och sjunger Nu tändas tusen juleljus på repeat.

I morgon, alltså.

Trevlig helg på dig.

Eminem – Lose Yourself – Soundtrack Version (Explicit)

skriven 21 december 2012 av kaosyoga i Musik | Inga kommentarer än

Jag gillar julen. Jag gillar just nu, även om det går väl snabbt och julkaklet stundtals står som en hotfull hägring precis innan tomten behagar pulsa genom snön med sin efterlängtade julklappssäck på ryggen.

Men så kom min nya kalender på posten och jag skiftade perspektiv lite.

Å, det finns något lockande och väldigt tillfredsställande i att få börja på nytt. Ny bok, nytt anteckningsblock, nytt hem, ny frisyr, nytt år. Att få packa ihop det gamla som snart bara finns i imperfekt, och ge sig in i det nya, okända. Futurum. Det som man tror att man kan styra helt som man vill, där alla gamla beteende- och tankemönster som följt en hela ens vuxna liv, och ibland halva ens barndom också, plötsligt gör halt och stannar kvar i det gamla. Där det bara finns möjligheter.

I stort och smått inspirerar det nya mig. Jag har alltid lockats av att ge mig in i saker som jag inte vet så mycket om. Det är bra i bland. Det leder mig in på många nya stigar, till många nya människor och ger mig många nya erfarenheter och kunskaper. Många kickar och mycket energi. Men det kostar också många kallsupar att hoppa i bassängens djupa ända hela tiden. Oro, stress och tappade bollar. That goes with the territory, som någon säkert sagt i någon film någonstans någon gång. Sådan är ekvationen Lise Hellström.

Jag tror inte att lyckan ligger i att försöka strunta i den man är bara för att man tror att allt blir bra om man kan vara mer som någon annan. Jag tror på att börja med att se sig själv och läget man befinner sig i, och vad som bidragit till det och den man är. Att ta ansvar. Att se sin egen påverkansmöjlighet på sitt liv. Där ligger kraft. Där ligger en början till lycka och frihet.

Men ändå. Att få öppna en ny kalender. Tolv sidor med oskrivna månadsblad. Så fruktansvärt kul.

skriven 20 december 2012 av kaosyoga i Funderingar | Inga kommentarer än