Jag älskar där det brinnande, gyllene kvällsljuset.
Det gör mig mjuk inombords.
skriven 28 mars 2014 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än
skriven 27 mars 2014 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än
Kanske gick jag in i ljuvliga rum för papper när vi var i Göteborg i helgen. Kanske köpte jag papper, block och pennor för alldeles för mycket pengar. Kan hända att jag funderade på att byta yrke så jag kan få snöa in på typografi, pappersfibrer och olika hårdhetsgrader av blyerts. Det är nåt med färger, strukturer och att allt är en jordmån för vackra ord. Eller så är det nåt annat, mer flummigt och långsökt. Vad vet jag? Jag bara älskar’t.
Nästa liv, så.
skriven 26 mars 2014 av kaosyoga i Shopping | Inga kommentarer än
För tre år sedan, exakt nu klockan 21, åkte vi in till förlossningen. Då hade jag några timmar tidigare tyckt att gravidkjolen skavde lite på magen och att det därför spände lite extra, men nejdå, några värkar var det inte.
Ha ha ha.
När jag väl kommit hela vägen in till förlossningssalen – man måste gå genom världens längsta korridor för att komma dit, det måste vara en man som planerat stället for sure – så hade jag så satans ont att jag knappt kunde lägga mig på sängen. Men väluppfostrad som jag är, höll jag skenet uppe. Inga skrik, men däremot trevligt litet leende. Man vill väl inte att folk ska tycka att man är svår, heller.
”Jag sätter på ett CTG, så kommer jag tillbaks lite senare”, sa barnmorskan med invand auktoritet, vilket plötsligt irriterade mig gränslöst.
”Nej, det gör du inte”, sa jag och märkte att den väluppfostrade fasaden höll på att spricka i takt med att min slidkanal gjorde detsamma, och det kan få vem som helst att säga emot välutbildad sjukhuspersonal, I tell you. Här skulle födas barn. NU.
Hon tittade på mig. Jag tittade tillbaka. En sekund kanske, ty däremellan var jag tvungen att blunda. Jag kunde inte både hantera all denna enorma smärta OCH synintryck samtidigt. Men hon gav sig. Jag antar att det är svårt att stirra ut en som blundar och profylaxandas hela tiden. Och när hon väl kollade läget lite bättre, så blev det fart på stället och plastförkläden fram och allt det där, och när Bosse kom ut och jag konstaterade att jag fött fram ytterligare en pungförsedd liten varelse, så hade det gått 28 minuter sedan jag välte in genom dörren.
Och nu har det gått tre år och som alla andra föräldrar i samma situation så fattar jag ingenting. Plötsligt, som i ett nafs, ser jag honom gå runt här och yra om planes, vägra alla mössor utom en och högljutt argumentera för Outriggers fina tolkning av You på bekostnad av Folkes Yohio-förslag. Med den här farten har han snart fotsvett, mustasch och nån läbbig piercing, tänker jag och sväljer hårt.
Men ändå. Vilken ynnest att få gå jämte världens finaste Bosse på vägen dit – även om han mest springer om jag ska vara ärlig. Både bokstavligt och bildligt. Så jag springer jämte, med dunkande stolt, och i mina självcentrerade stunder även lite blödande, hjärta. Det bankar hårt, hårt.
Mycket för att jag borde jobba mer på min kondition.
Men allra mest för att han är världens finaste Bo.
skriven 25 mars 2014 av kaosyoga i Barnen | Inga kommentarer än
”Bosse? Hörrdu, vi har ju pratat om detta. Det är dags att sova nu.”
”Ja.”
”Och nu har du gått upp jättemånga gånger.”
”Ja.”
”Men jag skulle vilja att du lade dig i sängen. Och stannade kvar där. Du behöver sova.”
”Men jag fyller år.”
”Ja, det gör du. Men först i morgon.”
”Ja. Eller nä. Jag fyller år nu. Var är paketen?”
”Nej hjärtat, du fyller i morgon. Kan du vara snäll och gå och lägga dig nu?”
”Var är paketen?”
”De har jag gömt. Du får dem i morgon bitti. Men då får du nog gå och lägga dig nu, annars får du vänta så länge.”
”Men jag ska ha två sånger.”
”Absolut. Du får både Happy birthday och Ja må hon leva. Det har vi pratat om många gånger. Gå och lägg dig nu, är du snäll.”
”Alla ska sjunga.”
”Japp, alla kommer att sjunga för dig. Men nu får du gå…”
”Jag är tre år gammal.”
”Idag är du två år, i morgon fyller du tre. Gå och lägg dig nu, Bosse. Kom igen, jag följer dig upp. Kom.”
”Först ska du ta ett kort på mig.”
”Eh, va?”
”Du ska ta kort på mig. Och kossa-snutte.”
”Jaså? Ja ja, okej då. Jag hämtar mobilen. Går du och lägger dig då?”
”Med kossa-snutte.”
”Ja, jag tar kort på kossa-snutte också.”
”Mmm.”
”Så. Nu har jag tagit kort. ”
”Jag får se.”
”Men herre gud… okej då. Här, ser du?”
”Jag och kossa-snutte.”
”Japp. Där är ni båda två. Kan du snälla snälla snälla gå och lägga dig nu? Jag vill att du gör det. Verkligen. Nu.”
”Jaja.”
”Tack snälla. Godnatt, hjärtat.”
”Mmm. Jag är tre år, mamma.”
”Nej, du fyll… eh, ja okej, det är du. Lägg dig i sängen nu.”
”Ja, men paketen?”
”Lägg dig i sängen nu, Bosse.”
”Men…”
”NU, Bosse.”
skriven 24 mars 2014 av kaosyoga i Livet som kom emellan | Inga kommentarer än
Det är väldigt mycket söndag idag. Och jag är lomhörd. Och trött. Men väldigt lycklig i själen.
Krille och jag hade så svinkul igår. Bland annat så tatuerade jag mig.
Jag har så fina pojkar i mitt liv. Men nu måste jag sova.
skriven 23 mars 2014 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än
Jag håller på och packar för en dat… – eh, jag menar konsert med Ralf Gyllenhammar. Ja ja, resten av Mustasch är ju också med. På Trägår’n i Göteborg. Med lite god mat och shopping innan. Och övernattning med värsta frukosten på Post Hotel. Krille och jag. Och solen skiner.
HUR lycklig?
P.S: Beware instagrammare, Kaosyoga kommer att spamma loss ikväll. Call it a hunch.
Mustasch – Thank You for the Demon
skriven 22 mars 2014 av kaosyoga i Musik | Inga kommentarer än
Jag gillar antimobbingorganisationen Friends, de gör ett väldigt viktigt arbete. Ett arbete som i vissa fall kan rädda oskyddade barn från livslånga sår. Jag kan nog säga att Friends på många sätt bidragit till en bättre värld.
Men nu har det gått snett på Friends huvudkontor, serru. Senaste tilltaget är att köra en kampanj mot utseendemobbing – genom att be alla att sluta lägga ut selfies. Eller, att lägga ut dem med ansiktet dolt. What the fuck, Friends? Ska vi lägga skulden på de mobbade? Det är ju i samma stil som tugget om att orsaken till att tjejer våldtas ligger i hur de ser ut, vad de har på sig, hur fulla de är. Herregud, har vi inte kommit längre än så? Det är väl mobbarna, och inte de mobbade, som vi ska prata till rätta?
Från och med nu kommer jag att lägga ut selfies mycket oftare. För jag ser ut hur fan jag vill. Jag sminkar mig hur fan jag vill, om jag vill. Jag tar på mig vad fan jag vill. Jag dricker hur jävla mycket jag vill. Och jag fotograferar mig själv och publicerar det hur mycket jag vill.
Det ger ändå inte en enda person rätt att kränka, slå eller förtrycka.
Skärp er, Friends.
skriven 21 mars 2014 av kaosyoga i Funderingar | Inga kommentarer än
Krille får inte dricka sitt te i fred, och jag ler stolt. En katt som älskar pukkate. Hur mycket kaosyoga är inte det?
skriven 20 mars 2014 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än
Det är lite kaos i mitt huvud nu. Lite yoga finns förvisso också, men den har inget att sätta emot mängden röra, om man säger så. Om det nu någonsin varit någon tillstymmelse till balans däremellan. Fan vet.
Det är otroligt mycket nu med tandläkartider, födelsedagar, utvärderingar, utvecklingssamtal och what not. Och det är lite galet på jobbet också. Jag ligger ständigt efter, känns det som. Överallt och hela tiden. Idag jobbade jag sent men lovade Krille via sms att vara hemma tills barnen skulle lägga sig. Det var jag inte. Jag stannade för länge på jobbet, skulle bara avsluta ett par saker. Och ett par till. Och när jag skulle skynda hem med andan i halsen fann jag mig inlåst i garaget på jobbet. Eller ja, jag kom ut men fick vänta in väktare och tiden gick och mina barn fick sina tänder borstade medan jag stod tre mil därifrån och förklarade för någon med många nycklar att de behövde ta en extrasväng förbi garaget, tack så mycket och förlåt mitt slarv osv. Världens bästa förälder-utmärkelsen gick mig därmed nog förbi även denna vecka.
Men så sitter jag i självömkan och trötthetskoma och ser på Helt sjukt där Suzanne Sjögren berättar om när hennes tvååriga dotter fick leukemi och allt gnäll bleknar ju bort på en sekund. Herre gode gud, låt mina barn vara friska.
Men med det sagt ska jag nu gå och trötthets-svimma.
Amen.
skriven 19 mars 2014 av kaosyoga i Livet som kom emellan | Inga kommentarer än
Namn: Lise Hellström, 42
Familj: Krille 41, Vilmer 9, Folke 7, Bosse 5. Katten Lena.
Jobb: Marknadsföring.
Svag för: Smågodis. Människor. Ord. Kaffe. Astronomer.
Kännetecken: Jag är en lång jävel.
Drivkraft: Frustation, skratt, Hardcore Superstar och rymdens oändlighets accelererande expansion.