Jag vet inte vad du har gjort idag men jag har gått på glödande kol.

Kolen höll tydligen en temperatur på mellan 600 och 900 grader, och jag tågade bara rätt igenom det med mina bara fötter. Jag (och en hel del andra också, ska sägas) trampade på som bara den för att tja, en är ju inte direkt sugen på att testa vad som händer om en liksom står still länge med hela sin kroppstyngd på de där kolbitarna, men mest för att jag var så sjukt fokuserad. Jag kunde gått igenom en flod fylld av krokodiler om det var så. Eller ännu värre – legobitar. Jag var helt orubblig i min övertygelse just där och då. Och när jag klarat det blev jag väldigt glad. In i själen glad.

Den känslan, att jag har modet och den styrkan att stå över sånt som normalt egentligen gör mig orolig eller skraj som fan och bara kötta på ändå, den ska jag spara inom mig och plocka fram när det behövs. Som ammunition i ett vapenskåp. Min ammo.

Så. Att utnyttja en lite större del av den potential som jag går runt med, det var en rätt trevlig upplevelse. Det borde kanske fler göra. Vad skulle hända med världen om fler gjorde det?

Jag borde i alla fall göra det lite oftare, tänker jag. Frågan är om jag ska använda min superkraft till att göra gott eller ont?

Till gott. Jag tror till gott.

skriven 13 april 2016 av kaosyoga i Människor,Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Idag fyllde Bosses nya kompis Åhej fyra år. Bosse själv fyllde ju fem för några veckor sedan och det var då Åhej flyttade in hos oss, och nu var det alltså hans tur att fylla år. Bosse var noga med att poängtera att Åhej bara fyllde fyra – rena bebisåldern, ju – så nu var han minsann inte yngst längre. Det var Åhej, den lille björnungen. What do you know, jag kan personligen känna att det räcker fint med två födelsedagar att fira så här på vårkanten, men det är ju bara att ta skeden i vacker hand och allt det där så jag och Bo var och köpte present igår och när vi kom hem ikväll så blev det uppvaktning.

Åhej hade satt sig vid bordet och väntade spänt på Bosse och kompaniet.

Det sjöngs jag må han leva och delades ut present. Bosse hade själv valt omslagspappret i samråd med expediten inne i bokhandeln och det passade Åhej perfekt.

Snälla brorsor hjälpte till att öppna. Finmotoriska rörelser kan vara en utmaning för en björn.

Pennor, såpbubblor och en groda fanns i paketet. Åhej älskade grodan. Bosse tyckte att det skulle vara skönt för Åhej att ha någon kompis hos sig när han är på dagis. Och rätta mig om jag har fel, men ser han inte sjukt nöjd ut?

skriven 10 april 2016 av kaosyoga i Barnen,Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Oj, vad denna helgen gick fort! Det är i och för sig sällan jag skriver tvärtom, men ändå. Denna var extrasnabb. Jag antar att det beror på att den råkade vara ganska exemplarisk, med en ledig fredag för min del som förlängde det hela lite till, solsken och ungar som har haft en alldeles strålande lek-slagsmålsratio. Jag tror att vi noterade en årsbästa på den fronten, faktiskt.

Vi har varit på byggarbetsplatsen aka vårt hus och röjt en del. Det är i och för dig inte särskilt kul, det kan jag ge dig. Allt där är skitigt, kallt och ett enda jävla kaos av möbler och kläder som finns kvar, beströdda med ett bastant lager byggdamm. Men nu börjar huset åtminstone ta någon typ av form, de flesta väggarna är där de ska vara nu, så vi kan liksom kliva in i de nya rummen och känna in dem, lite som Ernst. Och rummen känns bra, vilket kan konstateras med viss lättnad för det är inte det enklaste att avgöra från en planritning om en vägg ska stå en meter hit eller dit.

Jag har också klivit bland byggställningspelare, träbitar och gullfiberbitar och letat mig fram till mina pallkragar för att försöka att väcka dem till liv. Eller ja, inte själva kragarna, utan mer det som slumrar i jorden. Jag känner mig så sjukt vuxen när jag petar i jorden, jag vet inte vad det är, men det ligger i nivå med lämna en back med tomglas på ICA varje vecka. Sjukt moget. Typ övermoget.

Pensionärs-Lise håller ju på och förbereder våren lite inomhus som du vet, med de små fröbäddarna. Titta vad det växer!

Ville och Folke har också sått.

I övrigt så har helgen bjussat på action med Homeland-Peter Quinn (jag vet inte ens vad han heter på riktigt men herregud, vad det var trevligt att se honom igen), promenad, många timmars ritande, en ny frisyr samt en effektivt undvikande av högen med nytvättad tvätt från min sida. ”Nu lägger jag högen här på sängen,” tänkte jag, ”så MÅSTE jag ju ta den någon gång under dagen, annars kan vi ju inte lägga oss.” Hehe, check out the brain on Brett. Så nu ligger tvätthögen på golvet i sovrummet istället.

Jo förresten, och så har jag bevittnat min son klättra skithögt upp i ett träd för att få ner en fotboll också. Det var spännande.

”Mamma…” sa han lite oroligt när det gick upp för honom att han hade kommit väldigt högt upp i sin iver att nå bollen. Och att det därmed var ganska långt ner också. Så jag sade det som alla föräldrar med självaktning säger i en sån situation:

”Vänta där, jag ska bara hämta kameran!”

En pojke i ett träd med orolig blick och en kratta i sin hand för att peta ner en boll som visar sig ligga liiiite utanför kratt-radien. Det är väl ett vårtecken om nåt.

skriven 3 april 2016 av kaosyoga i Barnen,Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Det är kväll, spagettin och köttfärssåsen är undanplockad. De andra pojkarna kollar musikvideos på tvn och jag och Folke sitter och lyssnar med ett öra och tittar upp då och då när någon ropar ”Åh!” för att kolla gesten, trumsolot eller frisyren. Men mest ritar vi. Folke ritar läskiga zombies och Svampbob Fyrkant och jag kör mina bokstäver som vanligt. Brasan är tänd och ja, det är lite rödvin i glaset, Krille har ju påsklov i morgon. I morgon ska vi förresten åka och köpa ett kök, kul! Det är ju liksom inte var dag en gör det, tror det är första gången för min del faktiskt. Men ändå, förutom köket, och förutom vinet också om du så vill: Så trivsamt att sitta och rita med sin son. Titta lite på varandras alster, humma, stryka över håret (mest jag på hans hår då), fråga om en kan få den svarta pennan om han är klar med den. Att rita. Så förbannat trivsamt.

På riktigt, det finns så många många stunder i mitt liv som inte är idylliska, det vet du, särskilt om du följt mig ett tag. Men denna stund råkar vara det och därför kommer jag undan med inlägg som detta utan att du avskyr mig. Tvärtom, du unnar mig det. Du är glad för min skull. För du gillar mig.

Och jag gillar dig.

skriven 30 mars 2016 av kaosyoga i Barnen,Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Jag har inte läst på länge och jag saknar det. Jag har inte haft tid, det känns som om det inte funnits en enda sekund över per dygn på senaste tiden. Det är lögn, såklart, men det är så jag har levt. Rättelse: Det är så jag lever. Det finns ett citat som går nåt i stil med: ”Du ska meditera en halvtimme varje dag, förutom om du inte har tid. Då ska du meditera en timma”. Jag tror det är någon munk som sagt det nån gång. Eller vad vet jag? Aja, i alla fall. Nu är det ju läsning ch inte meditation som är överst på prion, men det är lite samma sak för mig. Det är något jag gör för mitt egna höga nöjes skull som innebär lite motstånd, är långsamt och kräver fullt fokus. Det behöver jag. Ju mindre tid jag har till det, desto mer behöver jag det nog som den där munken sa. Eller vem det nu var.

Men när ska jag läsa då? Istället för att sova? Nope, då trillar jag ihop. Istället för att skriva och rita? Inte en chans. Istället för fina tv-serier på Netflix? Nope, det är prime time med Krille och den byter jag inte bort. Så, när det är borta ur leken, samt mat och jobb och hushållsgöra också som innefattar någorlunda mätta och rena barn, så återstår bara en sak att deala med för att få lästid: Telefonen.

Så, jag byter telefontid mot böcker. Jag gillar mina sociala medier, jag har aldrig fattat de som tycker att det är ett fördärv. I lagom dos är det fantastiska kanaler. Jag gillar att kommunicera med mina kompisar, jag älskar de artiklar och alla opiniosskapande,  omvälvande och insiktshöjande åsikter som serveras mig där. De gör min värld större och mer mångfärgad. Och de håller min hjärna i trim, känns det som. Rätt använt är sociala medier fan guld. Men min hjärna behöver bokstäver på ett papper också, och tills dess att någon kommer på en bra kloningsmetod för 40-åriga trebarnsföräldrar så får smartphonen stå tillbaka ett tag. Det enda jag tänker jobba regelbundet med är mitt letteringkonto på Insta. Det andra minskar jag lite på ett tag framöver, tror jag. Slösurfandet amputerar jag åtminstone. Det kommer jag inte att sakna.

Nu ska jag snart dyka in i det senaste förvärvet, Den tjeckiska tangodansörens otroliga liv, vilket känns som en något fantasifull översättning från originalets La vie rêvée d’Ernesto G. , men skit i det nu. Den är asbra. Och fin. Böcker måste vara fina, annars läser jag dem inte. Det är sen gammalt.

Och inte nog med det. Ikväll är det premiär för nytvättade utomhustorkade linnelakan. OMFG vilken njutning. Strävt linne som småsalta virvelvindar har blåst in massor av syre och vårdoft i. Aaah.

skriven 28 mars 2016 av kaosyoga i Böcker,Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Har du märkt att våren är här? OMFG så himmelskt. Som vanligt med vintern så trivs jag bra med den, vi har liksom inget otalt, vintern och jag. Det finns inget gammalt groll eller någon irritation nånstans men när den börjar ge med sig märker jag vilken stor lättnad det ändå är när ljuset kommer tillbaka. Här ute finns det liksom ännu mer ljus också. Inte så mycket som står i vägen mellan mig och himlen.

Jag och Ville har sått lite blommor och gräslök. Planen är att det ska förgro här inne, för att sedan kunna flytta ut i pallkragarna  på Marmorgatan strax innan vi flyttar dit.

Och ja, det ÄR viktigt att matcha skor med plastkrukor, annars blir det ingen bra skörd. Det stod så redan i den gamla bondepraktikan. Vissa fröer skulle ligga i blöt lite så de får vi vänta med att putta ner i jorden tills i morgon.

Sedan räfsade jag lite pinnar och kaninbajs från gräsmattan. Sophie Zelmani, Ella Fingerad och Rebecka Törnqvist höll mig snällt sällskap hela tiden och gjorde att tiden gick supersnabbt. Tack för det, flickor.

Efteråt satte jag mig ute med en kopp te från Nabo som säljer ekologiska och kravmärkta teer, honung mm, samt den utmärkta produkten tekalendern. Teet jag drack heter Bettan. Bara en sån sak. Och nej, jag får ingen spons.

Att vända ansiktet mot ljuset och känna att solen värmer. Att veta att allt ligger framför oss nu. Vintern, mörkret, overallerna, isskrapningen och slasket är förbi, borta för denna gången. Det är som att ha käkat av kanterna på mackan. Nu är det bara det gottiga kvar.

Ljuset, tillexempel. Hur coola är inte de där fotonerna?

skriven 20 mars 2016 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Vi har bytt location nu, i torsdags sov vi första natten i vårt nya hus på Getterön. Vi ska bo här ca 2 månader, tills vårt eget är klart. När vi lämnade det så höll de på att såga sig igenom vardagsrumstaket uppifrån. Jag stod och såg hur sågen tittade igenom innertaket, hur bitar lossnade och en snickares huvud syntes efter ett tag. Lite som en sorts förlossning, faktiskt. Men ja, oavsett vad en vill jämföra det med så kändes det tydligt att det var dags för oss att dra.

Efter jobbet på torsdagen hämtade jag barnen, stack till byggarbetsplatsen formerly known as vårt hus där det numer råder undantagstillstånd och rev med mig en massa kläder i soppåsar. Nescessären var ju fortfarande ouppackad sedan Sälen – praktiskt – och tillsammans med lite gosedjur och mina pennor (but of course) så hoppade vi in i bilen och körde till Getterön.

Väl där kom mina svärföräldrar och mötte upp och jag lyckades hastigt få barnen att bestämma vilken säng de skulle sova i samt dra fram Bosses pyjamas ur en sopsäck och visa svärmor hur spisen funkade, sedan drog jag med mig en mycket förvirrad, lite stressad och väldigt glad Krille på en överraskningsmiddag på NAMI. Vi stack alltså ifrån allt när det var som stökigast och vi kanske behövdes som mest och käkade marinerad vildand i små tunna delikata skivor på en japansk restaurang istället. Så typiskt oss. Därefter drog jag med honom till en hemlig spelning med Freddie Wadling – något han heller inte hade en aning om – och vi lät hjärtat ömsom rivas sönder och ömsom läkas av hans röst och de fantastiska texter som han alltid levererar med en sån enorm känsla. Det var en väldigt fin kväll.

I går var alltså första kvällen då vi var samlade allihop här. Medan Krille fixade käket så badade jag med den här vyn:

Bosse hjälpte till att tända ljusen till middagen. Ja ursäkta för IDYLL, men det här är verkligen något i hästväg.

Nu är det lördag förmiddag, solen lyser in genom de stora fönstren här och vi har så smått börjat kunna orientera oss i vårt nya hus och jag kan knappt fatta min lycka. Titta så fint det är!

Jag trivs så galet bra. Vi har åkrar, stengärdsgårdar och snödroppar runt omkring oss. Vi går omkring bland kamin, vackra tavlor och MASSOR av böcker i inbyggda bokhyllor här inne, och skillnaden mellan ute och inne försvinner nästan med alla stora glasdörrar. Alltså hur kan man INTE bli kär i detta?

Det är lugnt här, inte en massa ungar, spring i dörrar och trånga utrymmen. Det är bara vi och sköna trägolv och syrenknoppar och fruktträd i trädgården. Och vi har redan kommit underfund med att flera som vi känner bor alldeles i närheten. Alltså gå-hem-efter-några-glas-vin-närhet.

Jag tror att det är min barndoms uppväxt ute på landet som gör att mina receptorer i hjärnan pumpar ut endorfin och oxytocin (eller vad det nu kan vara, vad vet jag, jag är väl ingen neurolog heller) på max här. Jag känner mig hemma, och jag känner mig lugn och glad.

Tack snälla och världens bästa arkitekt Josefine Kastberg för att vi får njuta av detta under två månader. Jag vete sjutton om jag vill flytta härifrån.

skriven 19 mars 2016 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Hej kära du. Har du haft en bra dag? Själv har jag varit på en liten filminspelning (bakom kameran), jagat en häftapparat, vallat en tysk journalist, haft möte om flygresor, haft ett möte om copytonalitet när det gäller hälsa, diskuterat bussar, pratat med en filmare och med en fotograf, diskuterat tryck på hakklappar till babys, pratat försäljningsteknik, interninformerat och lärt mig en del om framtidsmässors legobygganden.

Och då slutade jag ändå tidigt.

Kul med variation på jobbet!

Och nu, med en liten, begynnande fredagsdoft som fladdrar förbi luktcentrat då och då, så ska du få en rätt till. Om min sammanfattning av min arbetsdag var huvudrätten, så kommer desserten här. En liten #tbt av Bo när han hade orangea skor och klappade en gris.

Så, nu blev du mätt hoppas jag.

Puss!

skriven 4 februari 2016 av kaosyoga i Barnen,Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

I går pratade jag ju om Aretha som en universalmedicin de luxe mot allehanda depressioner och frustrationer. Eftersom jag till min natur är en generös människa så ska jag bjuda på ytterligare ett tips. Detta är en lite mildare variant, en snabbfix för mindre svackor, alternativt en avledningsmanöver om det är så att du vill undvika göra något tråkigt som någon ber dig om, tex vika tvätt. Väldigt användbart för alla oss som lever ofullkomliga liv i en ofullkomlig värld, alltså.

Make a pile.

Vi körde den själva för en liten stund sedan, innan pojkarna skulle lägga sig. I vårt fall, som den fempersonersfamilj vi är så kör vi en sorts inverterad ”halv special”. Krille var moset, Vilmer var brödet, jag var körven, Folke ketchupen och Bo var senap. Det funkade perfekt, det gör det varje gång. Alla skrattar och tjoar och blir på gott humör. Folke glömde att han var ilsk pga inte fick se Wildkids en gång till och Krille glömde att jag hade lovat att fixa tvätten. Whop whop.

Notera också att jag såg till att bara ha de två lättaste avkommorna ovanpå mig, och det var tungt nog. Vilmer däremot, han fick ta en del tyngd på sin spensliga nioårskropp. Men så ser han en smula stressad ut också. Å andra sidan glömde han av att han nyss var arg på Folke för att Folke bråkade om Wildkids och… ja, oavsett. Det funkar i alla fall.

Make a pile.

skriven 2 februari 2016 av kaosyoga i Barnen,Livet som kom emellan,Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

När jag kom hem idag så hände tre saker som gjorde en redan bra dag (it’s friiiiiiidaaaayyyyy, ya’ll!) ännu bättre. Låt mig presentera dem för dig lite snabbt nu innan middagen:

Men hello there, lilla postlådan! När jag gick från bilen med kassar med fredagsmaten, skolväskor om pojkarna ”glömde” ta med sig i farten, handväska och en pulka i handen så vittjade jag även postlådan, bläckfisk som en är. Och vad fanns där? Pennor från Japan som jag beställde får några veckor sedan. Pennor från JAPAN. Ursäkta mig, men jag måste bara: wieeeeeee!!

Och dessutom: Körv. Låt mig slå fast en sak. Körv är fan bra skit, och denna körven på bilden – jag älskar den jäveln. Lång, smal och torkad. Ingen äcklig röksmak, ingen kladdig hemmagjord falukorv som är lite stabbig i konsistensen utan en välgjord, lufttorkad och stabil salami med integritet. Den gör mig glad.

Och till sist: alkohol. Eller, f’låt, lite trevligt vin till maten, menar jag. Titta vilken fin box jag fick av min man när han om hem. Tydligen funkar vinet utmärkt att lagras (hahahaha). Att han köpt den minst lika mycket för sin egen skull, det gör inget. Det är som när jag köper en bra bok till Krille som jag gärna själv vill läsa. Det är en present som gör två glada.

Se, det var tre saker på bild som gjort mig lycklig i dag. Alla tre sakerna kan köpas för pengar, vilket väl gör mig till en material girl, men å andra sidan är det väl en välsignelse att kunna bli in i hjärtat glad för saker som en kan köpa för pengar? Kay Pollack säger att man kan välja glädje. Jag väljer att se materialism som en styrka.

Ha en fin fredag nu!

Puss!

P.S. Förresten, du kanske är intresserad av lite bonusmaterial? I så fall skulle jag kunna ge dig några av de bilderna som jag brände av i köket när jag skulle posera med körven – exakt HUR awakward är det btw, men herregud, allt för konsten flickor. Allt för konsten.

Jag känner att det vore väl egoistiskt att hålla inne med dem. Det är ju fredag och allt och både du och jag ser ju att den ser ut som en smal penis som är inte sett tvål och vatten på länge, alternativt drabbats av någon mindre åtråvärd könssjukdom (som om det finns någon åtråvärd dito?), men vad vet jag om dina preferenser? Se det som lite extra godis bara.

Jag ger dig: Kaosyoga och körven – extramaterialet, aka körvfrossan.

”Och vem är du?”

Eeeuuw, lite för nära munnen för att det ska kännas okej, va?

Jag och körven, we go way back alltså.

”Njjjaa…”

Här ser jag bara tokig ut. Som om jag aldrig sett körv förr. Men det har jag ju.

skriven 22 januari 2016 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än