Jag rensar ut. Plötsligt är det för TRÅNGT hemma och jag blir galen på all stök och all skit som ligger överallt och gör det omöjligt att hålla ordning eller få överblick. Jag har röjt i kylskåp och köksskåp och för ett par veckor sedan slängde jag två sopsäckar med trasiga, inkompletta eller ointressanta leksaker från lekrummet. Nu har turen kommit till min och pojkarnas garderob, och rensningen renderade i fysisk befrielse, samt fem påsar och säckar som ska gå till olika former av återvinning eller återanvändning. Jäklar vad skönt.

Undrar vad jag ska ge mig på härnäst?

Bäst att pojkarna håller sig undan.

skriven 31 augusti 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Denna veckan råkade Vilmer klippa av mig en decimeterlång bit av mitt hår när jag skulle hjälpa honom med läxorna. Krille skojade sedan till det och limmade på den som mustasch på Folke. Mitt i alla nerkissade Bossekalsonger har tvättmaskinen börjat läcka vatten på ett oroande sätt och som grädde på moset ryckte jag (i frustration?) sönder luckan till torktumlaren igår. Den kanske går att laga. Kanske. Jag har dessutom fått ytterligare en påminnelse från biblioteket på en bok jag inte hittar.

Och ja just det, ikväll visade det sig att Bosse ringde upp min chef som satt i direktsändning på kristallengalan.

Joråsåatte.

Nu ska det bli skönt med helg.

Avenged Sevenfold – Hail to the King

(Avenged Sevenfold har släppt nytt, men – need I say – den är inte ens särskilt bra.)

skriven 30 augusti 2013 av kaosyoga i Musik | Inga kommentarer än

Bosse byter kalsonger på Nina Bajs (ja alltså, hen heter så) som tydligen kissat ner sig. Igen.

Lite jobbigt det där med kaniner som slutar med blöja och inte säger till när de behöver gå på toa.

skriven 29 augusti 2013 av kaosyoga i Barnen | Inga kommentarer än

Bilden är från helgen, på väg till en picknick. Jag visste inte om att Krille tog den men ja, jag kan lätt erkänna att jag valde den eftersom jag ser mycket bättre ut på den än i verkligheten. Solglasögon och barn på höften, lite på håll, det påminner ju nästan om en paparazzibild på en kändis om man skulle byta ut barren mot betong och träden mot bilar, och det är inte var dag jag gör den jämförelsen, trust me. Men det går upp för mig nu  att bilden är också vald för att den symboliserar mitt tvångsmässiga behov av, och latenta förhållande till, att vara utomhus i fint väder. Ut ut ut, vi måste ut. Njuta det sista ur sommaren.

Det stressar mig, om jag ska vara ärlig. Detta med att det kan vara sista dagen med sol och 20 graders värme. Att det närsomhelst kan börja regna i si sådär tre månader medan mörkret sänker sig tungt och obevekligt håller undan ljuset i 7-8 månader. Att det vilken dag som helst kan vara slut på stunden med kaffekoppen och tidningen på altanen efter jobbet. Att ungarna vilken dag som helst kan dra runt inomhus, med ösregn utanför, och gnälla att de inte har någonting att göööööra.

Stress.

Det hjälper inte att njuta, tänker jag. Jag njöt ju skiten ur semester, och inte blev det lättare att gå tillbaka till jobbet för det.

Jäkla skandinaviska vädernoja.

Jag måste försöka att inte tänka så mycket.

P.S: Och hur gick picknicken då? Men nä. Du vill inte ha en sån där tok-kaosig berättelse igen. Det har du fått så många gånger. Vi kan väl bara nöja oss med att konstatera att bara för att man släpper ut huliganer i skogen så slutar de inte vara huliganer.

skriven 28 augusti 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

Kalle Anka, alltså. He’s still got it.

skriven 26 augusti 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

I går hade vi 11-årig bröllopsdag. 11 år som gifta, alltså.

Känn på den.

Om jag hade hört talat om några som firat sina första 11 äktenskapliga år, så skulle jag kategoriserat dem som ”ett strävsamt gammalt par”. Lustigt, det där med ålder, tid och uppfattningen av det samma. Ja ja, när det gäller det här strävsamma paret så gav maken sin gamla maka ett jättefint armband, och frukost och så. Hon hade druckit lite för mycket vin kvällen innan för att uppskatta det till fullo med en gång, men hon var ändå lycklig. Och ännu mer lycklig blev hon på eftermiddagen då illamåendet och huvudvärken började ge vika.

På kvällen, barnvakt och femrätters meny på Varbergs bästa (och enda, men det hänger faktiskt inte ihop i detta fallet) japanska krog, Nami, med kunnig och smittsamt engagerad personal. Därpå en stor godispåse och snyggt förpackad, men tråkig, Hollywood-storfilm med en rakad Matt Damon.

En fin dag för ett gammalt par.

skriven 25 augusti 2013 av kaosyoga i My man | Inga kommentarer än

Alltså jag vet inte vilken låt jag ska välja. På jobbet lyssnade jag på Robbie Williams hela dagen. På hemvägen lyssnar jag ju bara på Fredrik och Filips prat nuför tiden. Helt briljant. De är mästare med ord och hjärnor skarpa som få. Jag ska skriva mer om dem sedan. Men de är ju inte kandidater för en fredagslåt. Och när jag kom hem hade vi gäster, ingen musik.

Svårt att väja fredagslåt. Måste nog ta en gammal goding.

Men det är inte svårt att välja fredagsbild. Hela horden som käkar hamburgare på bänken i solen under  spontanmiddagen med bästa vännerna för några timmar sedan. Bästa fredagskvällen. Bästa pojkarna.

Jösses, så fint.

Hardcore Superstar – Silense For The Peacefully

skriven 23 augusti 2013 av kaosyoga i Musik | Inga kommentarer än

Min son gör sitt livs första läxa. Helt på egen hand. Glatt och obekymrat. Tänkte att jag skulle dokumentera det så att jag har bevis på att han faktiskt har gjort någon läxa glatt och obekymrat.

Undrar hur många läxor han kommer att få göra de nästa 12-13 åren? Tur att jag inte vet.

Tur att han inte vet.

skriven 22 augusti 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än

I ditt hem hade denna syn kanske renderat ett förskräckt skrik, ett förvånat ”Hoppsan, vad händer här då?” eller åtminstone ett höjt ögonbryn.

I mitt hem är det bara Krille som, mitt i middagen och med hjälp av plastfolie, förklarar för Vilmer hur det känns att vara synskadad och bara ha ledsyn. Därefter utvecklade han lektionen till att även demonstrera hur det funkar i handikappslalom där synskadade har ledsagare som åker backen framför dem i en reflexväst med stark färg. (Japp, det är julklappspapper han har på ryggen.)

En vanlig onsdagskväll, helt enkelt.

skriven 21 augusti 2013 av kaosyoga i My man | Inga kommentarer än

”Kom igen nu alla, vi måste ut till bilen NU annars kommer Ville försent på sin första skoldag!” ryade jag i morse och då tedde horden sig om synes ovan. Alla skulle alltså ta på sig skorna samtidigt, på samma ställe. Inte mer än max 3 mm mellan deras kroppar. De vred sig, letade, fumlade och brottade fram både sina skor och min pattsvett på samma gång, förutsatt att jag haft några bröst att tala om – och nä just det, det har jag ju inte. Men ändå.

Till sist ramlade de ut genom dörren i sann Hellströmsanda och i samma jäkla anda stökade det till sig när Bosse skulle lämnas på förskolan och vi kom mycket riktigt för sent. På första skoldagen för Vilmer i nya skolan. Vi kom för sent till uppropet i ettan. Vilmer kickade alltså in sin nioåriga allmänna skolplikt med att glida in, tillsammans med en skamsen tillika rörd mamma, efter att fröken Madeleine börjat välkomna eleverna.

Hej hej. Där lade vi ribban.

En annan ribba lades också när Vilmer under sitt livs första lektion kompenserade ”sen ankomst” med ”mest att säga”. Han hade handen i luften oftare än på bordet och berättade glatt och engagerat, oavsett om han fått ordet eller inte, för en periodvis knappt så glad och engagerad skara om hur han simmat, lekt, spelat fotboll i somras, samt att ”Farsan grillar HELA TIDEN”. Det reagerade jag starkt på. Excuse me? Så kan han väl inte säga, heller. Jag menar, farsan? Det säger han väl aldrig om Krille?

Efter 45 underhållande minuter var showen över, resten kördes utan publik. Jag åkte till jobbet med en konstig känsla som var en blandning av stolhet och oro. Du vet, det som alla föräldrar yrar om hela tiden när man trampar förbi sådana här milstolpar i barnens liv: att den i det här fallet förstfödde, och tillika nyförlöste, blivit så stor så snabbt. En ganska jobbig insikt som blev väldigt tydlig när jag såg honom sitta i en skolbänk med klasskompisar runt sig och räcka upp handen och liksom ha en egen plats i livet som är bara hans.

Och inte nog med detta. Bosse har dessutom lagt av med blöjor idag och sitter på toa med ojämna mellanrum och har kalsonger på sig och en jätteliten rumpa i byxorna. Bosse, alltså. Mitt spädbarn.

Lord, have mercy.

Det känns som om småbarnsföräldramattan rycks bort under mina fötter med ganska kraftiga och bestämda tag nu.

Och det kanske tar ett tag för en vinglande mamma att hitta balansen igen.

skriven 20 augusti 2013 av kaosyoga i Barnen | Inga kommentarer än