Hej.
Du kan väl sätta dig ner, för nu ska vi prata allvar, du och jag. Vi ska prata om viktiga saker. Om sånt som har stor betydelse för om många mår bra eller dåligt.
Feminism.
Jaha, nu baxnar du. Å nä, jag orkar inte höra en arg manshatare som vill göra alla pojkar till bögar och hindra tjejer från att ha rosa kläder, tänker du, en sån ilsken idiot vill jag inte lyssna på. Men du, ge mig fem tio minuter så ska jag förklara varför det är en absolut självklarhet för mig att tatuera in kvinnokampstecknet på min kropp. Fem tio minuter, så ska jag förklara för dig varför jag tror att feminismen kommer att göra världen bättre. För alla.
Redo? Då kör vi.
Du ser, i grunden är jag feminist eftersom jag tror på människors lika värde. För att jag vill ha en värld med plats för alla. En värld där alla kan få vara den de vill vara, oavsett om en råkar vara pojke eller flicka.
Jag är feminist eftersom världen, så som den ser ut i dag, är väldigt orättvis. Om du föds som kvinna så kommer du med större sannolikhet få lägre lön, bli slagen av någon du delar hem med och bli stämplad som ”besvärlig” bara för att du hävdar din rätt på samma sätt som män gjort med självklarhet så länge att de inte ens tänker på det. Det vill jag ändra på.
Jag är feminist eftersom det idag läggs mer fokus på att kvinnor ska skydda sig från att bli våldtagna än det läggs fokus på att män ska låta bli att våldta. Jag är feminist för att vårt samhälle accepterar och uppmuntrar tex våldsamt beteende hos pojkar och en fixering vid utseende hos flickor, och för att jag tror att inga av de vägarna leder till lyckliga människor eller en bättre värld.
Jag är feminist för att kvinnor fortfarande gör mesta delen av hushållsarbetet och tar flest föräldra- och vabdagar, trots att det inte finns någonting som säger att det skulle vara bättre för varken kvinna eller man eller barn. Fler kvinnor än män bränner ut sig på det dubbeljobbandet och får sämre sjukpeng och pension på köpet.
Jag är feminist för att kvinnors kroppar inte tillhör kvinnorna själva utan alla. Jag är själv inte så himla sugen på att vara till bara för att behaga män, men det är ändå fritt fram för alla att diskutera, bedöma, objektifiera och sexualisera kvinnors kroppar på ett sätt som aldrig kan jämföras med något som män utsätts för. Att ständigt matas med dessa skruvade ”ideal” gör det svårt för många kvinnor att gilla sin egen kroppen och se den som det den är – en kropp.
Jag är feminist för att mina pojkar ska få växa upp i en värld där det finns plats för dem också, även om de inte gillar fotboll eller boxning. Där de kan få gråta om de är ledsna utan att bli retade. Där de kan få prata om vad de känner utan att bli kallade skällsord – likväl som de får vara busiga, glada och spralliga. Där de kan få vara människor.
Jag är feminist för att nej, det är inte så enkelt att det är upp till var och en ”bara att säga ifrån om något inte passar” och så – poff! – ordnar sig allt. Ojämlikheten sitter djupt, i många lager av vårt samhälle och våra sinnen och är därför klurig att rå på. Den genomsyrar normer, lagar, kulturer, jargonger, attityder, beteenden. Därför behövs en samlad röst som berättar om hur det är och hur det borde vara istället. Feminismens.
Dessutom är jag feminist för att jag tror att ett jämställt samhälle kan frigöra mycket tid och energi som vi istället skulle kunna lägga på andra saker som behöver göras – ta hand om vårt jordklot, utrota fattigdom eller bara krama de vi älskar.
Nåväl.
Jag kan fortsätta länge till men jag tror att du fattar min poäng nu va? Och nu när problemet är tydligt så är ju nästa fråga hur vi ska bli av med det, du och jag.
Tja, jag må vara mycket, men jag är inte naiv. Jag vet att det inte kommer att gå enkelt. Det finns massor av motstånd. Människor som väljer att missförstå för att slippa fundera kring de privilegier, den makt och de pengar som de har större tillgång till tack vare könet som de fötts med mellan benen. Jag förstår att det finns en tröghet där. Inga konstigheter. Och därför säger jag dig att det en kamp som måste utkämpas. En kamp. Det räcker inte med att invänta att ett antal människor ska få en uppenbarelse och plötsligt ändra sin värdegrund. Vi måste kämpa för det vi tror på. DU måste kämpa för det du tror på.
Kampen förs i det stora och i det lilla, du väljer vilket du vill och kan göra själv. Du kan belysa orättvisor. Du kan uppfostra ungar med vettiga värderingar. Du kan jobba politiskt. Du kan säga emot när så krävs. Du kan stötta andra som gör det. Du kan vända upp och ner på normer och ruska om människors föreställning om hur vi ska göra, prata, se ut och bete oss. Oavsett vad du gör, så förs kampen genom att använda den plattform, den energi och det mod du har, stor eller liten, mycket eller lite, till att förändra världen. En liten bit i taget.
Jag är helt övertygad om att vi kommer att lyckas, eftersom fler och fler förstår hur tokigt det är i dag och att det är allas vårt ansvar att se till att det blir en förändring. Vi kommer att lyckas för att fler och fler fattar att ”men så har det alltid varit” är ett rätt värdelöst argument för att bibehålla mänskliga orättvisor.
Alltså.
Jag är feminist eftersom jag tror på människors lika värde. För att jag vill bidra till en värld med plats för alla. Där alla kan få vara den de vill, oavsett om en råkar vara pojke eller flicka, och jag kommer att kämpa för detta så länge jag lever. Så är det med det.
Nu ska jag gå och ta en kopp kaffe. Ha en fin dag!
skriven 11 juni 2015 av kaosyoga i Feminism |