Dec
14
Igår var jag i himlen en sväng.
Himlen ligger – låg – i Halmstad om du undrar, och uppenbarade sig genom en helt igenom fantastisk spelning med Hardcore Superstar, landets bästa rockband, på en sunkig, liten och alldeles underbar rockklubb. En liten spelning. Nära och tajt och med en alstring av så mycket energi att de gott kunde stängt ner åtminstone en reaktor på Ringhals samtidigt utan att någon skulle märkt något. Jag ska aldrig med gå på stora arenaspelningar. Klubbspelningar är min grej. Att komma så nära och känna den där fantastiska kontakten som bildas mellan publik och artister där alla liksom är en och delas samma upplevelse, det är en bra bit på vägen mot religion för mig.
Att skriva att jag skulle kunna dö lycklig redan efter inledningslåten Moonshine låter ju inte så klädsamt med tanke på att jag har man och barn. Då bör man ju stanna kvar i jordelivet så länge som överhuvudtaget möjligt. Men så här: När jag en gång dör, då hoppas jag att jag kan tänka på den låten på den spelningen, innan jag andas ut mitt sista andetag. Då går jag vidare med ett leende.
Att säga att det är det bästa jag hört i mitt liv låter heller inte så kul. Det är ett utslitet uttryck och ofta använt utan urskiljning och därmed också väldigt urvattnat. Så utan att du ska behöva drunkna i en ström av synonyma adjektiv som beskriver årets bästa rockspelning, så kan jag säga: Det var väldigt, väldigt bra. Väldigt bra.
I dag sov jag till klockan 11 och det tjuter fortfarande i mina öron. Tur det, annars hade det känts som en dröm igår.
skriven 14 december 2013 av kaosyoga i Musik |
Dec
14
Dec
12
I dag när jag åkte hem från jobbet för att hämta barnen så såg jag solen.
Solen.
Jag har knappt blivit så förvånad sedan Folke avslutade en middag med att självmant plocka undan tallriken efter sig nån gång i våras.
Så glad jag blev. Och vad jag saknat ljuset. Den här västkustvintern alltså. Blä.
skriven 12 december 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder |
Dec
11
Och när vi kommit in till stan:
”Okej då, du kan få en bulle, Bosse. Men bara en liten”, sa en myndig mammaröst aka yours truly. Och tvååringen nickade allvarligt men tänkte ”ha ha ha” när det största as till bulle jag sett sedan Ace of Base hade en listetta kom in på bordet.
Jag är så ägd.
skriven 11 december 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder |
Dec
11
När man är två år är det mesta ett äventyr. Inklusive att vänta på bussen en decemberdag.
Tänk dig att ha den inbyggda peppen.
skriven 11 december 2013 av kaosyoga i Barnen |
Dec
9
Okej, så jag impulsköpte kanske ett fågelbord idag. Ett funkisbord, på gränsen till futuristiskt. I plexiglas. Som lyses upp när det är mörkt. För nästan tusen spänn. Så här innan jul.
Döm mig inte.
skriven 9 december 2013 av kaosyoga i Shopping |
Dec
8
Jag fnissar fortfarande åt morgonens diskussion då Ville opponerade sig mot Krilles idé om att fästa en pingla i Lenas halsband eftersom han tyckte att det skulle bli alldeles för tungt för vår lilla katt att tvingas släpa runt på en snygg tjej dygnet runt.
skriven 8 december 2013 av kaosyoga i Barnen |
Dec
7
Årets första snö är en stor händelse i familjen. Även om den är sällsynt här på västkusten, och oftast kommer i ytterst sparsamma upplagor. Som idag. Men where there’s snow, there’s a snölykta sa pojkarna.
Så medan jag och Bo var i stan och tågade runt mellan affärer så antar jag att de andra skrapade upp alla flingor inom en radie av si så där tre kilometer för att få ihop till snöbollarna. För mig är det hela är ett bevis så gott som något på att motivation slår förutsättningar. Eller på att någon av dem har magiska förmågor.
skriven 7 december 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder |
Dec
4
Jag premierar handling framför ord, när det handlar om att göra skillnad. När det handlar om att definiera en människa, då går jag på handling alla dar i veckan.
Men det mesta börjar likväl med ord. Det är grunden, ursprunget. Jag älskar ord. Jag älskar vackert språk som berör. Och framför allt gillar jag människor som står upp för viktiga, grundläggande värderingar. Människor som genom sina ord faktiskt lägger grunden till förändring, på riktigt. Människor som är tydliga, kompromisslösa och ödmjuka på en och samma gång. Som säger ifrån. Som gör världen till ett bättre ställe att leva på. Som gör luften friare.
Timbuktu är en sådan människa. Hans tal är ta mig fan det bästa och det viktigaste jag hört på väldigt länge.
Tack!
skriven 4 december 2013 av kaosyoga i Funderingar |
Dec
3
Julen har kommit hoppfallerallanlej, ty Krille har gjort en latte-art-ängel.
Amen och nu ska jag dö soffdöden.
skriven 3 december 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder |