”Krille? Har du somnat?”
”Mpfh?”
”Jag kan inte sova. Du, jag tänkte på en sak: jag har en liten flis i fingret som jag inte kan få ut. Om den vandrar runt i kroppen och träffar hjärnan i inatt och jag hamnar i koma, då vill jag inte att du skriker så där högt till mig när jag ligger på sjuhuset.”
”Eh, va?”
”Nä men jag tänker att hörseln kan ju faktiskt vara jätteskärpt fast ingen vet om det och då är det ju skitjobbigt att nån står och vrålar högt i ens öra och man inte kan komma därifrån.”
”Men…”
”Och tänk på att det låter väldigt högt bara du pratar med vanlig samtalston om din mun är i nära mitt örat. Jag har jättekänslig hörsel, ju. Jag vill att du tänker på det.”
”Visst, baby.”
”Och tafsa inte på mig.”
”Va?”
”Alltså ta dig inte friheten att pilla på mig bara för att jag ligger medvetslös på ett sjukhus. Det är INTE okej.”
”Självklart inte. Men medvetslös är du väl ändå inte?”
”?”
”Ja alltså, du kan väl åtminstone blinka ja eller nej till mig? Du, vi kan lika gärna komma överens om det nu: ett blink för ja och två för nej. Väl?”
”Mäh! Jag ligger ju i koma?”
”Jaha, koma! Jag trodde du sa lam.”
”Nej, lam blir jag såklart inte av flisen. Det är koma jag hamnar i. Eventuellt. Och du – dra inte pluggen för tidigt. Ge inte upp hoppet om mig. Och du får fan inte gifta om dig på bra länge.”
”Men det är ju ingen mening med att du ska ligga där och kosta skattepengar om du ändå är helt borta, ett par veckor räcker väl?”
”Alltså jag har fött tre barn åt dig. Med stora huvuden. Utan bedövning. Du får fan ge mig mer än ett par veckor.”
”Okej då. Två månader kan du få.”
”Tre. Och en kvinnlig, trygg sjuksköterska på 55 år. Jag vill inte bli tvättad av någon manlig, finnig läkarstuderande.”
”Okej.”
”Och du får sitta i karantän i tre år minst. Inga dejter.”
”Inga alls? Men du vill väl att jag ska vara lycklig?”.
”Tre år, sa jag. Folkes huvud var 38 och en halv centimeter, tänk på det. Plus en hand. Utan lustgas.”
”Okej då.”
”Och du får inte dejta nån 17-årig Lucy eller Suzy eller nåt sen. Trots att du tycker att hon är ”mogen för sin ålder”.”
”Men…”
”Nä, det får du inte. Och ingen får klippa Folke kort.”
”Men…”
”Över 38 centimeter, Kille. Jag vill bara ha sagt det. Det är typ så här stort. OCH hans hand. Glöm inte den. Och hålet är…”
”Okej okej.”
”Lova!”
”Jag lovar. Jag vill inte dejta någon Lucy eller Suzy. Jag vill bara dejta dig älskling. Och du hamnar ju inte i koma inatt.”
”Nä, kanske inte. Men om.”
skriven 24 mars 2015 av kaosyoga i Livet som kom emellan |