Jag är så gammal att det börjar komma ljud ur mig när jag böjer mig ner för att plocka upp något från golvet. För at inte tala om när jag rätar på ryggen igen. Och när jag sätter mig ner i soffan, då kommer det ett sånt där ”Aaaaah!” utan att jag ens tänker på det. Så gammal är jag och idag var ljudet extra högt. Jag har haft förmånen att få vara i så många roliga energifält de senaste dagarna, jag har haft så himla kul. Men nu är det alltså inte utan att jag käringastånkar när jag slänger mig i soffan.
Dock: SÅ. VÄRT.
Ta till exempel det här med att Krille drog med mig på öl och mat och spelning med The Vintage Caravan och Europe i onsdags. Mitt i veckan, bara sådär. The Vintage Caravan är unga islänningar som spelar progressiv och lite psykadelisk rock med hög energi. Tänk Rush eller Led Zeppelin. Helt underbara.

Basisten röjde som en galning och hade ingen aning om att Satan själv fanns i publiken. För visst ser jag väldigt ovänlig ut?

Å den här lilla groupien med mig och den isländska powetrion är väl ingenting, tycker du? Nähä, men din mamma är ful, säger jag då. Och dessutom kan du komma igen om fem år när de slagit igenom stort och då ska vi se om du säger samma sak. Va va va?
Sen köpte jag en jättefin tischa av en italienare som bandet hade med sig på turnén. De var jätteglada för att jag handlade, mycket gladare än italienaren. Han var mest… italiensk. Och fick inte vara med på bild.

Sedan kom de lite större elefanterna in på scen. Ian Haugland ville synas. Hörrni gubbar, allt ljus på Ian nu. ALLT LJUS, sa jag.

Och Joey ville synas ännu mer, även om just denna bilden inte visar det, den visar mest det famösa vita mickstället.
Jag måste säga att de framstod som lite plastiga och själlösa efter de unga islänningarnas framfart. Showen kändes oäkta och beräknande på nåt sätt. Men de gjorde ett stabilt jobb. Setlisten var bra, John Norum spelade ett riktigt bra solo i Superstitious och tinnitusen fick sitt, så jag är nöjd.
Dagen efter svalde jag en alvedon eller två och stack jag på konferens med världens bästa marknadsavdelnig. Idéerna haglade, diskussionerna avlöpte varandra och de runda orden och snuskiga vitsarna likaså, men det är litegrann vår storhet, kan man säga. Vi kör inte med floskler, reklamklyschor eller creddiga uttryck men vi gör ett förbannat bra jobb och jag är stolt över vad vi åstadkommer. Och vi kan en imponerande mängd fula ord. Men även världens bästa marknadsmänniskor behöver ge lite plats åt andra emellanåt, så vi lyssnade inte bara på oss själva utan också på ett par föreläsare. Och så badade vi och drack rom.

Per Ädel höll en föredömlig provning med oss och gick igenom alla möjliga aspekter av rommens stavning, tillverkning, historia, doftspekra och gardiner (fråga Per, han kan förklara). Jag blev ingen romdrickare på kuppen men jag blev glad. Jag tycker mycket om när ödmjuka människor passionerat delar med sig av sin kunskap. Det finns så många människor med historier att berätta. Sen att rom fortfarande inte är gott, det är liksom sekundärt.
Jag antar att så många kraftfält under så få dagar tar ut sin rätt, så jag har haft en ihållande huvudvärk hela dagen. När jag kom hem idag efter att ha konfererat mera, handlat mat och hämtat pojkarna var jag nästan gråtfärdig och ville mest rulla ihop mig på soffan. Men så kollade jag Insta och insåg att det går ju inte för sig. Nej, huvudvärk eller inte, det var bara till att ställa upp mobilen och skruva upp musiken och dansa för Stina Wollter.
Och då ska du veta att även om du kanske inte tror det så tycker jag att det är jobbigt att lägga ut en selfie. Att synas och skriva här på bloggen är också förenat med motstånd, och då ska vi fan inte tala om att dansa i vardagsrummet på instagram. Men det kan inte hjälpas. Mod är en vana, säger Jonas Gardell och det försöker jag ta fasta på. Så jag tränar på mod och dansar för fullt framför en uppställd mobilkamera för alla kvinnors rätt att se ut hur fan som helst och äta vad fan som helst. Och för att visa Katrin Zytomierska att hon är så fruktansvärt fel ute och kanske ska börja tänka sig för istället för att reproducera alla patriarkala normer som redan finns i överflöd och håller själen i tvångströja. Och för att Tv4 ska börja ta sitt ansvar.
Onwards and upwards, sisters!
Ha en fin fredag. Puss!
P.S. Om du vill se ett par höfter röra sig som väloljade vulkanutbrott så får du leta upp Kaosyoga på Insta. Lägg till din egen dans under #dansaförstina. Den behövs.
skriven 25 september 2015 av kaosyoga i Feminism,Jobb,Musik |