Detta är en av min mans favoritböcker. Häromdagen gick han från teoretisk kunskapsinhämtning  till praktisk tillämpning.  Krille gjorde sin egen falukorv. Jag har sällan sett honom så glad.

Han ockuperade köket i fem timmar, inklusive ett par avbrott för införskaffning av nya delar till köttkvarnen. Det luktade KALLT DÖTT DJUR i hela huset och det var tarmar, köttslamsor och disk överallt.

”Åh vad du måste älska mig ändå,” sa Krille glatt när jag gick med på att hjälpa honom att trycka ner den läbbiga smeten i det däringa hålet när korven skulle stoppas.

”Nä inte så mycket just nu faktiskt,” sa jag medan jag försökte hejda kväljningarna.

Jag räknade ut att kostnaden för reservdelarna och råvarorna för de tre korvar som producerades landade ca 700 kr, exklusive mitt själsliga lidande. Efteråt fanns det köttsmet till och med på fläktkåpan.

Men korven blev god och Krille var glad.

”Känn så gott den smakar. Vem i all sin dar köper färdig korv när man kan göra sin egen, Lise?”

Nej. Vem i all sin dar?

Lite goa tarmar i en skål, till exempel. Det vill du väl inte missa?

Också åtråvärt: Disken. Kladdet. Köttkladdet.

Som pricken över i:et. Som lök på laxen. Som köttslamsor på fläkten.