Katter och bloggar

Katter och bloggar

Förra veckan trodde jag att Lena skulle dö. Hon var inte i sängen när vi vaknade och hon syntes inte till när vi kom ner för trappan heller, en vattning kattkräks var det enda vi såg till. Ingen katt. Vi letade och letade och tillsist hittade Krille henne under soffan. Längst in låg hon och gnällde tyst. Hon vägrade komma fram. Till sist flyttade vi soffan och drog fram henne och hon såg ut som jag gjorde dagen efter den där festen. Fast lite värre.

Krille bokade veterinärtid kl 14 samma dag och vi åkte till dagis, skola och jobb med gråten i halsen. Lena är 13 år och vi hade redan bestämt att några  operationer eller ens större undersökningar skulle hon inte behöva genomlida. Men det ingick tydligen inte i damens tankevärld heller för när Krille vid lunchtid klev in i vårt hus och försökte att förbereda sig på att stöta på ett kattlik i ett hörn, så möttes han av vanliga Lena. Arroganta, tantiga och krävande Lena som jamade, knuffades och blängde precis som vanligt.

Så vi dras vidare med tanten. Hennes dagar är räknade, ja herregud det vet ju jag nu för tiden att allas är, men vi passar på att gosa lite extra med den skabbiga lilla varelsen och hon tackar mig så innerligt genom att demonstrativt vända röven mot mig när jag bloggar.

SONY DSCVad är det med katter och bloggskrivande? Min vän Anna är utsatt för samma fenomen som du kan se om du kollar in hennes fotoblogg på picpeople.se. Förresten, var snäll och gör det. Gå in och kolla, lägg till den i favoritlistan titta till henne ofta. Och hojta till henne nästa gång du vill ha något förevigat. Anna är superduktig och driver sitt nystartade företag på en föredömlig värdegrund. Tänk om alla gjorde så, då skulle världen bli lite trevligare.