Jag har en sån där gadget på telefonens startsida som fixar till ett fint litet bildspel av de foton som man väljer ut.

De flesta kort har jag lyft över från telefonen till en extern backup i ett anfall av rensningsiver, men det fanns några gamla bilder kvar på sd-kortet att välja mellan. Lite kul ändå, att de inte är så färska. De flesta visade sig vara tagna året då Folke var bebis. Många av dem hade jag glömt av att jag hade, och tack vare bildspelswidgeten så fick jag fina återseenden med minnen som ligger fyra år tillbaka i tiden.

När jag sitter i möte kan jag numer alltså se bilder på Folke i Stockholm, Folke och Håkan i dörröppningen, Vilmer med nyfödd Folke i famnen, Folke som tömmer ett av otaliga köksskåp, Folke som fikar, Folke som bebis… – eller, vänta. Är det verkligen Folke? Jo, det måste det vara. Visst hade jag en sån där vi fleeceoverall till honom? Jo, men det är nog Folke. Lite annorlunda näsa bara. Eller?

Argh.

Jag kan inte säga om det är han. Jag kan inte säga att det inte är han heller.

Men herregud, vilken sorts förälder är jag?

P.S: Om du till äventyrs skulle känna igen den här sötnöten, så säg till för guds skull. Är hen min? Eller din? Låt mig veta, så jag får sova i natt.

tack.