Jag är med i ett projekt. Jag och en massa andra yrkesmänniskor har fått förmånen att jobba med attityder (våra egna antar jag, även om jag generellt sett mest tycker att det är andra som skulle behöva rätta till sin syn på livet och sina medmänniskor) och personlig utveckling under ett antal träffar i år. Väldigt kul! Innan vi skulle dra igång projektet (i morgon) så skulle alla skriva en presentation om sig själva i FB-gruppen som hör till projektet. Så himla svårt!

Jag har läst så många bra och intressanta livsöden och karriärhistorier i gruppen så du anar inte. Det är nackdelen med att vara sist ut. Jag försökte verkligen koka ner mitt liv, reducera det som en förbannad rödvinssås (vilket jag för övrigt inte alls gillar, grymt överskattad sås). Chockerande nog var mitt inlägg ändå ett av de längsta, trots att jag utelämnade att jag ritar en del, svär massor och är en jävel på att torka av handfatet samtidigt som jag sitter och kissar.

Vad skulle du skriva för att ge andra en bild av vem du är till människor du inte känner, som kommer från olika branscher, har olika bakgrund och som du ska träffa en gång varannan månad?

Så här skrev jag (och så lade jag till en yogabild fast jag har inte gjort min yoga på skitlänge, men nu skrev jag ju att jag var yogainstruktör, så…).

Sist på bollen nu va? Prokrastinering är emellanåt en av mina egenskaper, men bortsett från det så tror jag nog att pratsam, fundersam och glad beskriver mig lite bättre. Lägg till det lång, halvdansk och chokladberoende så tror jag att du har ringat in mig hyfsat bra. 

Jag har inte haft en plan för mitt liv på länge, jag har knappt förmågan att veta vad jag vill käka på fredag, hur ska jag då veta vad jag vill göra om fem år? Eller ja, en plan hade jag. Den gjorde jag som elvaåring då jag lovade mig själv att, oavsett vad som hände, ALDRIG gifta mig med den där störiga, jobbiga skateboardåkaren med pudelrocksfrisyr som gick i klassen under mig i Fageredsskolan, men det gick väl sådär med den planen, kan vi säga. Alltså: Planer funkar inte. 

Jag har därför planlöst sladdat runt en del bland utbildningar och arbeten och lärt mig massor. Travhästränare, yogainstruktör, högstadielärare (ytterligare en sak som jag svor att aldrig göra), IT-pedagog och coach och har kunnat kalla mig. Peder* har också haft förmånen att vara min arbetsgivare när jag jobbade som black jack-dealer. Grattis Peder! Under en kort tid jobbade jag på Strömbergs ost också, men då fick jag knappt ut någon lön eftersom jag köpte ostar och choklad för nästan alla pengarna. 

Jag har tydligen lyckats tuta i några människor på Gekås att jag kan det där med marknadsföring och har därmed haft förmånen att få jobba med ett väldigt starkt varumärke under fyra år nu, varav tre som chef. Än så länge har ingen synat min bluff. Vi får se hur länge det varar.

I övrigt så älskar jag människor och ord, och jag pratar, skriver och läser därför en hel del. När jag inte gör det på betald arbetstid, så samlar jag ofta orden på min sida Kaosyoga. Den där skateboardåkaren från Fageredsskolan har klippt sig och skaffat sig ett jobb nu för tiden. Han gillar dock fortfarande hårdrock. Precis som jag. Vårt hem i Varberg är sällan tyst, musik eller slagsmål brukar uppstå, det sistnämnda oftast mellan barnen. Och så pratar de en massa. Var de nu kan ha fått det ifrån.

*Peder är också med i projektet. Och ja, det var en förmån att ha mig anställd. På sätt och vis, i alla fall.