Hoppla, som det kan gå. Frisörbesök direkt efter jobbet och full rulle resten av kvällen försenade veckans lilla sångstund och veckorecension rejält. Med ett halv dygn, närmare bestämt.

Well, shit happens. Nu är det lördag morgon och jag sitter i soffan med Folke, som är själva anledningen till att jag inte fortfarande ligger och sover just nu. Snart kommer soffan att fyllas av fler rufsiga morgonfrisyrer och nyvakna leenden. Lite mer Bolibompa, lite frukost, lite lek, lite mer kaffe till mamman. Inga tider att passa förrän lunch, strövande och legobyggande och tidningsläsande. Ja och så lite konflikter ”den hade jaaaaag, Vilmer”, tjat ”vi kan inte åka på födelsedagskalas med dig  pyjamas. Kom igen nu, byt kläder. Nu säger jag det snart inte fler gånger”, småkatastrofer ”men såg du att Bosse klättrade upp på bänken och hällde ut havregrynen på golvet?! Varför sa du inget?!” och irritation ”Det är INTE ok att putta NÅGON, Folke”. Klart det blir, det är ju Hellströms.

Men ändå. Rätt skön känsla, den där med att helgen precis har börjat.

Och låten, just det ja. Låten. Igår när jag körde hem med huvudet fullt av tankar och samtal om jobbet (note to self: inga jobbsamtal på hemresan en fredag) så minns jag att jag förstrött lyssnade på Johnny Cash. Och den gubben förtjänar att höras. Så here goes:

Johnny Cash – Personal Jesus

Trevlig helg.