Det finns inget så rogivande som att stå vid spisen och röra i en risotto. Känna doften och ångan mot ansiktet, höra ljudet att puttrandet i den tjocka rismassan, smutta lite förstrött på vinet som egentligen ska hällas i grytan och emellanåt byta låt på Spotify.

Det finns heller inte så många kvällar då jag är i stort behov av rogivande sysslor som en fredagkväll, med allt jobb – det jag hunnit och fram för allt det jag inte hunnit – centrifugerande i huvudet och familjens helgstämning runt mig och ett par lediga dagar framför mig som inte ens kan uppskatta just då.

Så jäklar vad jag rört i risotton ikväll.

Men den blev god. Och nu är jag lugn.

Neil Young – Heart Of Gold