Hur kul det än är att jobba, så är det trögt att gå ut ur ledighetstänket och in i bestämda tider, krav, prestation, möten, mail och skapa struktur, strategi och formidabla koncept när jag inte ens vet vilken veckodag det är. Men se, även jag är ett vanedjur. Ge mig ett par dagar så är jag på banan igen. Då har jag redan glömt julklapparna, hell jag har till och med glömt julen, hur det känns att sova länge och att det största problemet var vad vi skulle laga till middag. Då är jag redan arbetshästen igen.

Men då kom helgen igen.

Lite rörigt det här, det måste erkännas.

I alla fall. Mina fina svärföräldrar var här och gratulerade mig ikväll. Krille fixade oxfilépasta och gino medan Vilmer introducerade dem för racingspelet. Det var en väldigt trevlig afton och nu har jag landat i soffan. Här börjar helgen på riktigt.

I morgon ska jag hasa runt i pyjamas till lunch, so help me god.

Trevlig helg.

Audioslave – Like A Stone

(Och för dig som undrar: Maj vann. En klar talang, faktiskt.)