Jävlar i min lilla låda vad denna fredagen är välkommen. Veckan har gått i ett närmast obscent tempo med massor av projekt att styra upp på alla fronter, och jag är så galet trött just nu. Men nu är jag hemma och jag skiter i att allt inte blev klart och ignorerar ivrigt morgondagens fixardag på dagis och regnrisken som SHMI kan tänkas proklamera då. Istället gör jag mitt bästa för att njuta av det som är gjort, häller upp ett glas rött och kramar random Hellströmare som råkar gå förbi, vilket i sig är den i särklass bästa återhämtningen som en människa kan få. Tack gode gud för en föredömlig förträngningsmekanism.

(Å så struntade jag i alla wailande divor som färdsällskap på vägen hem. I stället plockade jag upp en kille med musche, mohikanfrissa, galen blick och omisskännlig göteborgsk dialekt och lät honom åka med hela vägen. Det blev mycket roligare så.)

Mustasch – Speed Metal

May the force be with you.