Helgen var så himla fin och mysig. Goda vänner, musik, böcker, sena kvällar, solsken och massor av god mat. Du kanske också har haft en fin helg? I så fall, tog du med dig energin från helgen in i jobbet i morse? Well, good for you. Det gjorde inte jag. Min måndag kom som en käftsmäll och jag tog nästan till lipen när mobilen ringde. Och det var inte bara jag som var trött. Alla var trötta. Alltså jättejättetrötta. På jobbet kände jag mest så här idag:

Och det blev inte bättre. När jag hämtat barnen och var jag så trött att jag skulle begått ett brott med en straffsats på upp till 10-12 år för att få lägga mig att sova en kvart och kidsen var minst lika medtagna. Innan vi klev ur bilen gjorde jag en fast-forward  huvudet (a k a erfarenhet+intuition+otroligt spänstigt intellekt) och såg hur kommande två timmar skulle te sig. Vilmer skulle få trött-utbrott över läxan som jag principfast och myndigt skulle propsa på att han gjorde först av allt. Folke och Bosse skulle börja slåss över någon struntsak inom fem minuter och jag skulle *ta daa* få ett oproportionerligt stort utbrott på alla barn. Dessutom mindes  jag att diskmaskinen inte var tömd och att det därmed skulle stå massa äcklig frukostdisk med grötrester på bänken när vi kom in och att jag lovat handla mat för frukten var slut och sen kom jag på att jag ju inte äter godis på kvällarna längre och hur himla trist det är och vad är det för mening med livet egentligen, ska det vara så här VA VA VA?!

Så jag bytte taktik. Alla slängde in sina skolväskor i hallen och jag hämtade kameran, sen körde vi loss på lekplatsen i en timma. Parkour och gungor och diskussioner om vad man ska göra om stora barn kommer och säger taskiga saker till en och en massa höstlöv i fina färger. Sen mådde vi som prinsessor allihop. Pojkarna fick liv i blicken och färg på kinderna och våra hjärnor började funka igen och livet gick från svartvitt till färg. Och tro det eller ej, men det var faktiskt inte så mycket disk på bänken när vi kom in och läxorna gick som en dans och det blev inte ett enda handgemäng.

Damn alltså. Ibland lyckas till och med jag.

S