Alltså nu när jag tittar på bilden som jag rotade fram till gårdagens inlägg så blir jag ju sjukt sugen på att rulla ut yogamattan. Denna lilla session då Bo plötsligt bestämde sig för att haka på går ju till historien när det gäller naaaaaw-faktor för min del. Ljuvliga lilla unge!

På utbildningen idag (du vet den jag nämnde igår som jag skickade in första uppgiften till i sista minuten) så pratade vi bland annat om mål, och vilka situationer i livet där man har upplevt lycka eller mått riktigt bra. Just då tänkte jag inte på det, men när jag kom hem och såg bilden igen, så känns yogapasset med Bo – förlåt, Bob – ju som en ypperlig situation att tanka energi från och ha som målbild.

Kanske ska jag börja ta lite bättre hand om mig själv ändå? Jag kan ju inte hålla på att handla på kredit hela tiden när det gäller min kropp. Jag bör nog göra lite insättningar också, annars får jag snart motorstopp eller cancer eller både och. Bloggnamnet förpliktigar ju en del, om inte annat.

Tja, värt att fundera på. Under tiden tittar jag lite till.

(Jag vet att jag visat bilderna tidigare, men det får du som är en gammal Kaosyogaläsare stå ut med. Om inte annat kan du ju kolla lite på min hårfärg. Den var pigg och glad.)