Telefonkladd

Telefonkladd

Något stort har hänt. I går var vi i bokhandeln hela familjen, stort i sig visserligen, men det är inte poängen här, så ha lite tålamod. Jag svärmade runt på pappers- och pennoravdelningen, du vet ju att det är som porr för mig, jag hade kunnat gå runt där hur länge som helst. Krille köpte senaste Kepler och Vilmer och Folke varsin Lassemaja. Bosse höll till godo med en pennvässare som såg ut som en liten jordglob. Han är modest, den där pojken.

Jag har böcker hemma, kämpar för stunden på med Jo Nesbö (dåligt val att läsa honom efter Peter Höeg förresten, finessen saknas helt hos norrmannen i jämförelse) och efter att nogsamt valt ut den penna som skulle få följa med mig hem bläddrade jag lite håglöst i alla målarböcker för vuxna som finns ute nu. Jag skulle så gärna vilja kunna rita och hitta någon som känns inspirerande, men det lockar mig inte att färglägga redan inritat mönster. Jag gillar inte att laga mat efter recept heller, har svårt att följa instruktioner så där slaviskt. Antar att det bor en anarkist inne i mitt borgarbrackhjärta ändå.

Så fick jag se boken Telefonkost. Den gillade jag! Bra anslag och rätt fint innehåll, om doodling, dvs klottrande. Så som en ritade när en satt vid den fasta telefonen i hallen hemma, du vet. Telefonbänkskladd. Det handlar alltså om att rita fritt och abstrakt utan att behöva kunna behärska stora fria linjer som oftast krävs för att avbilda något. Kaosyoga blev inspirerad. Att rita såna mönster, det kanske vore nåt? Anarkistiskt nog köpte jag därmed INTE boken, men väl den en anteckningsbok som var nästan tre gånger så dyr.

När vi kom hem blev idyllen fullkomlig, pojkarna satte sig och spelade en massa hårdrockslåtar på Spotify, Vilmer och Krille satte sig och läste sina böcker och jag letade upp författarens instakonto och lät mig inspireras. Det visade sig tacksamt nog att det är helt överflödig kunskap att kunna rita om man ska doodla. Det funkar liksom ändå. Det gick lite trevande till att börja med, men snart sattes en autopilot på och innan jag sett mig om hade det gått två timmar och jag var sen till min tid hos frisören.

Alltså det här är kul! Att få göra egna mönster är ju hur roligt som helst. Att få göra dem lite osymmetriska och oregelbundna för att få lite liv i linjerna men ändå så enkelt att en kan sitta och tänka på allt möjligt annat när en ritar.

Jag tror att jag äntligen har hittat en hobby.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC