Jag låg och läste alldeles för länge härom kvällen. Till sist var klockan så mycket att jag fick något som påminner om panik och släckte  ljuset trots att det bara var ett par kapitel kvar, överlevnadsinstinkten kickade väl in antar jag. Så igår var jag jättetrött och frustrerad eftersom jag inte fått reda på hur det slutade. Limbo, på nåt sätt.

Alltså var kvällen i går vigd åt bokläsning and nothing but bokläsning.

Och nu är den klar, Kråkflickan. Den var bra. Läsvärd. Skruvad. Driven. Stundtals vansinnigt välskriven. Stundtals inte. Som vanligt med deckare och andra romaner som handlar om väldigt mycket fabulerad och koncentrerad ondska hos människor på kort tid så uppstår ett gäng logiska luckor, men skit samma. Kråkflickan är ändå rätt cool i sin genre. Bokens polis är trovärdig. Människor är starka, svaga, elaka, goda och allt däremellan.

Läs den gärna. Om inte annat så för det fantastiska efterordet.