Eftersom jag skev att jag skulle tatuera mig, så är det väl lika bra att visa hur det blev. Egentligen var det inte tänkt att jag skulle ha bläck på kroppen, det var ju Anna som bokat tid, jag har ju en annan tid lite längre fram för det jag vill göra, men herregud nåt litet kan en väl klämma dit. När jag ändå ska följa med, liksom.

Så det gjorde jag. En liten giraff som jag tycker mycket om. Men det är egentligen underordnat, för dagens huvudperson med alla tiders snyggaste tatuering är Anna. Den vackra påfågeln föddes under stor smärta, men Anna rörde inte en muskel. Jag fotade förlossningen, men med Annas kamera, så jag har tyvärr inte många bra bilder av den själv. Vill du titta på den ordentligt så ska du i vanlig ordning kolla in Picpeople. Gå in och kika och berätta sedan att det är den finaste tatuering du sett.

De bilder jag själv (och Anna) tog med min lilla kamera finns här. Det var svårt att låta bli att fota, Göteborg Classic Tattooing är ett helt fantastiskt ställe. Ligger på majorna i Göteborg, så nu vet ni vart ni ska styra kosan om bilderna skapar tatueringsbehov. Varsågod och kliv in.

Rimlig prissättningsspolicy.

En och annan bild på väggarna. Och något som ser ut som en vit, uppstoppad kobra på bordet vilket nästan gjorde att jag sket ner mig. Men annars trevligt och fint.

Socker till tatuerarna.

Fler bilder. Och…jag! Jag kollade noga så att inget såg mig. Hur pinsamt är det inte att fota sig själv i helfigur med en kamera görandes peacetecknet i en tatueringsstudio?

Anna kämpar på. Ja, Joel med. Men mest Anna.

De upptäckte nog aldrig spegelselfien, för jag fick lov att bli tatuerad också. Phew.

För att fira att tatueringen är klar så pekar jag ut den exakta platsen som min bröstvårta sitter på. Och – kanske av samma anledning – så är Henrik med på bilden. Han ska dock inte ha någon heder, varken för min bröstvårta eller för just denna tatueringen. Men han är en väldigt rolig kille.

Märkligt det där med tatueringar och vad dragningskraften består i och vad de uttrycker – både för bäraren och betraktaren. Och det där med att de är beständiga i en föränderlig värld… Nåja, det är som det är. Nu har jag fyra bilder på min kropp. Snart är det fem. Men först: fest! Nu ska jag åka och köpa resorb.

Puss!