Sparlåga

Sparlåga

Jullovet är här med besked. Vi sov alla till tio och jag fattade först att det var snö ute när jag yrvaket kollade på Instagram men då var den redan borta. Men jag hann göra barnen både glada och besvikna innan de ens varit vakna i fem minuter i alla fall. Alltid nåt.

Sedan jag kom upp har jag mest suttit på en köksstol och lyssnat på Adele och kollat tutorials på youtube om ritande och skrivande och lagt pennor för tusen spänn i en varukorg på Amazon som jag inte klickat hem. Det är typ det jag gjort. På riktigt. Att behöva gå och hämta ett glas vatten till någon har varit en tröskel större än att det var att deklarera när jag hade enskild firma. Det lilla jag har gjort för någon annan har jag gjort med motstånd, martyrsuckar och tydlig motvilja. Det enda undantaget kommer att vara när jag drar med pojkarna till Hemmakväll om en stund för att fylla godisförrådet. Det är så långt kan jag sträcka mig idag utan att martyrsucka slut syret i ett större rum.

Och nu har jag förresten träsmak i rumpan också. Som om det inte finns någon ände på eländet.

Jag gillar inte att vara så långsam, sur och trött men försöker ta det för vad det är – en kropp som säger åt mig att det är payback time. Den har lämnat ut sjukt mycket energi, rörelse och effektivitet till mig under lång tid. Trots undermåliga råvaror (adrenalin, rädsla och tidsnöd istället för näringsriktig mat, sömn och träning) så har den på nåt sätt kokat soppa på en spik och levererat allt som begärts av den och lite till, men nu är kapitalet helt slut. Tvärslut. Möjligtvis att det skvalpar lite slagg på botten men så mycket mer är det inte. Den behöver lite pröjs tillbaka för att komma på rätt köl igen. Eller ja, jag kommer nog att få pynta rätt mycket. Så som det brukar bli när en handlat på kredit jävligt länge. Det är aldrig en bra deal att leva öre sina tillgångar.

Så jag står ut med att ha en sköldpaddas hastighet både i kropp och sinne. Jag har privilegiet att kunna fylla upp depåerna snabbt som sjutton och jag vet att jag inte kommer att stanna här så länge. Det får ta den tid det tar. Insikten att jag sprider lika mycket glädje som Darth Vader är lite tuffare att komma överens med, men jag jobbar på det.

Det får vara så nu ett tag. Tack gode snälle himmelske fader för att jullovet varar ända till 11 januari.