Det var sommarfest på förskolan i torsdags. Föräldrar och barn skulle samlas ute och äta medhavd mat och det skulle vara sång och lek och tårtor och mys. Krille jobbade, men skulle möta upp mig där, så när det gällde maten kalkylerade jag  enkelt: handla tunnbröd, färdiga köttbullar, någon röra och lite grönsaker med kidsen och enkelt fixa tunnbrödsrullar på ett par minuter. Tjoff, bara. Om jag sedan skulle kalla dem wraps, så torde succén vara ohotad.

Men se, ibland vill livet annorlunda. Eftermiddagen var hektisk, och det fanns så många andra saker som skulle göras, killarna klarade sig inte många minuter utan min fysiska närvaro. Om jag hade fått en femma för varje ”maaaammaaaaa”, I’d be a rich bitch, kan man säga (tyvärr fick jag ju inte det, då hade det kanske varit lite mindre frustrerande). Jag fick Verkligen. Inte. Ihop. Det. Så föresatser i all ära, verkligheten vill ibland något helt åt helvete annat. Läge för plan B, alltså.

När jag kom till förskolan satt de flesta familjer redan på sina filtar och packade upp sina hembakade, nyttiga matmuffins med fetaost och oliver, med barnen jämte i fina sommarkläder. Det pratades och skrattades, och det var soligt, lugnt och vackert.

Och så kom vi.

Vilmer och Folke i kläder med gräsfläckar (något som magiskt uppenbarar sig i snitt ca 0,7 sekunder efter de fått på sig kläderna), Folke hade dessutom kompletterat sin gräsfärgade utstyrsel med skidglasögon(!) som han vägrade ta av sig. Bosse ville så klart bara bli buren, så jag kånkade på honom, filt, väska och… ta daaa: två hämtpizzor. Hej hej alla välorganiserade föräldrar med koll på läget och nyttig, hemlagad mat i den vackert packade fikakorgen, här kommer fast-food-cirkus Hellström som kvällens (o)väntade underhållning. Typ.

Pizzorna intogs mellan alla språngmarscher jag och Krille gjorde i jakt på våra barn som sprang på filtar, tjoade, jagades och brottades. Bosse krängde och fortsatte leka inte-nudda-marken och lade sig till med en förunderlig intensitet i sina tjut, kvällen till ära. Samtalen med alla andra goa föräldrar blev avbrutna hundra gånger, och om någon av er läser detta, förlåt. Vi var inte ointresserade, hade bara kopplat på vår split-vision-egenskap som föräldranöden krävde. Min deodorant fick bekänna färg den kvällen, så kan vi säga.

Men ändå. Kladdkaka, Idas sommarvisa och sol. Jag kommer säkert att se tillbaka på sommarfesten med ett leende. När min vältränade förträngningsmekanism hunnit retuschera lite, så.

Skidglasögon på sommarfesten. Varför inte, liksom.