Jag sitter och funderar över hur alla pratar om vädret nu. Det tillhör väl skandinavers kollektiva medvetande på något sätt, och även en väder-ointresserad syndare som undertecknad har noterat att det var en rätt imponerande årstidsväxling – lite som om fröken Vår hann inte riktigt komma fram och presentera sig, utan blev brutalt undanknuffad och omsprungen av fru Sommar som tydligen i tysthet laddat för fullt för sin storslagna och överraskande entré. Frun kunde kanske varit lite schystare mot sin årstidsföreträdare, men hon sade väl nå’t i stil med this country ain’t big enough for both of us, antar jag. Och för all del, lite sommar säger jag inte nej till.

Däremot för det ju den plötsliga sommaren vissa konsekvenser med sig som jag bör hantera.

Det är uppenbarligen nu som jag ska ha sandaler, solhattar och kepsar, shorts och solskydd i alla möjliga färger, former och storlekar inköpta, namnade och väntandes i skåpen och i korgen på förskolan (ha ha ha). Och själv ska jag ha en egen garderob full med nya, fräscha och personliga sommarplagg som passar både till jobbet och till sommarens alla festligheter så jag kan se sådär nonchalant och naturligt vacker ut, som om det knappt var meningen (ha ha ha). Och hela familjen ska umgås utan slagsmål och konflikter, leka på stranden utan att någon unge springer ut i och vattnet och blir knuffad och ramlar och blir dyblöt och tokledsen, och fikan ska vara god och hälsosam och intagas i munterhet och utan sand på (ha ha ha på den med, du).

Jag har lite och jobba på där. Vet knappt var jag ska börja, om jag ska vara ärlig.

Det är nog bäst att jag funderar ett tag till.

Badshortsstatus: Folkes var alldeles för stora, Bosse hade inga.