Hej du,

Jag tänker inte skriva något särskilt ikväll, jag har precis lagt mina pojkar och tagit av mig kavajen och tagit på mig tv-brallorna (jo, jag har såna) och placerat min föredömliga ändalykt tungt och stadigt i soffan med transfetter i olika former  i en skål framför mig, just ikväll i form av ostbågar. Just detta skiljer sig i och för sig inte nämnvärt från de andra 364 dagarna som får plats i ett kalenderår, men jag tänkte njuta Hela Sverige Skramlar med hela mitt medvetande nu, serru. Och det händer ju inte så ofta att en sådan stor kraftansamling genomförs och tv-sänds. Som tur är eller hur man nu ska säga.

Så medan vi gör det, du och jag, så skickar vi en extra slant till de organisationer som gör det du och jag inte förmår. (UNHCR tar emot gåvor via sms, Swish eller plusgiro. SMS: FLYKT125 (125 kr), FLYKT255 (255 kr) eller FLYKT500 (500 kr) till 72980 Swish: 123 90 01 645 Plusgiro: 90 01 64-5.) Eller så hjälper vi till på tågstationer, flyktingboende eller med en egen insamling. Om inte det, så säger vi åtminstone ifrån mot rasism i vår närhet eller på nätet. Eller backar upp dem som tar fajten. Eller ler mot nästa människa som möter oss på gatan.

Detta gör vi inte för att det är behjärtansvärt, heroiskt eller gott. Vi gör det för att alternativet inte är värdigt oss. För att det helt enkelt inte är anständigt att göra något annat. Det är en mänsklig hygienfaktor.

För det enda som skiljer Jimmie Åkesson från lille Alan som dog i Medelhavet, det är turen att födas i ett land med frihet, fred och trygghet. Inget annat än tur, Jimmie.

Tur.