Så, nu är det snart slut med skidpropaganda för denna gången. I dag har vi sagt hej då till snön och åkt ner till våren, fulla tvättkorgar, 182 väntande jobbmail och diskussioner om huruvida Mia Skäringers förtroendekapital beskurits. Och sista avsnittet av True Detective, ska tilläggas. Det sistnämnda är redan avverkat, resterade återstår att ta itu med i morgon.

Innan jag släpper taget om det goda livet, så måste jag ha med några bilder till. Detta är ju min egen fotobok, och denna minneskaramellen vill jag kunna njuta av lång tid framöver. Överst finns den OBLIGATORISKA skidlifts-selfien – kan eventuellt bytas ut mot stående högst upp på backen ögonblicket innan vi åker ner-selfien, alltså tagen minuten efter den förstnämnda. Vilken som är bäst, det låter jag andra debattera, men nu blev det alltså denna. Tilläggas kan också att eftersom jag tyckte att min hjälm  inte satt så bra, så erbjöd Krille sig vänligt nog att byta med mig. De flesta dagarna har han alltså åkt omkring i en hjälp med rosa blommor och annat girlish tjafs på. Det är min man, det.

Vårvärme och snö samtidigt. Nästan onödigt härligt.

Jo jo. Man är väl en rolig friluftsmamma.

I och med att tvättmaskinen åter startas (tur att den hunnit vila upp sig), så lägger jag vintern 13/14 till handlingarna och deklarerar VÅR. Skidresan sätter punkt för vintern, den har alltid gjort det, och det gör den även i år.

Framåt, mot ljuset!