Ja, Håkan är ju fortfarande med oss. Han återhämtar sig sakta men säkert, blir stadigare på benen, återfår sin aptit – om den ens var borta, tveksamt faktiskt – och viftar emellanåt på svansen. Han äter lydigt sin medicin, spankulerar runt lite och sover däremellan.

So far so good.

Men.

För det finns ett men. Och missförstå mig inte nu, jag är jättejätteglad att operationen gick bra och att han är kvar i jordelivet, och allt hade varit topnotch – om han inte hade uppvisat den lilla beteendedefekten ”kissar inne var som helst och när som helst”. Det är troligtvis ett högst övergående fenomen, men det vänder lite upp och ner på allt här. Hela natten alternerade fyrbeningen mellan att pipa för att han ville komma upp i våran säng, stöta emot allt med sin grammofontratt, jaga ut oss på nattliga kissrundor och sedan kissa inne i alla fall.

Nu är Krille i Göteborg över natten och får förhoppningsvis en välförtjänt hel natts sömn, och jag får troligtvis springa skytteltrafik mellan barn med mardrömmar och en hund med inkontinensproblem – eller, förresten, så säger man nog inte, det blir väl dubbla negationer? Kontinensproblem? Inkontinens? Ja, inkontinens låter bättre. Temporär inkontinens, för guds skull. Anyhow. Det blir inget nattsudd för Hellströmskan ikväll, det gör det inte.

Så. Om du just nu sitter på en stimmig, högljudd förfest med fjärde cidern i handen med nymålade naglar och den nya, lite för korta men jävligt snygga, klänningen på dig och upplever den där så sakteliga och välkända bubblande känslan av att världen ligger framför dina fötter och att dansmovesen kommer att sitta som en keps ikväll, så – enjoy för sjutton.

Enjoy.