Lördag morgon och Folke ville att jag skulle läsa Gittan och fårskallarna (underbar bok, you gotta love Pija Lindenbaum). Jag hade fullt upp med en kinkig Bosse och ett köksbord – nä, ett helt kök – som såg ut som armageddon, och Krille var ute på hundpromenad, så jag  delegerade helt sonika högläsningen till den förstfödde. Och utan protest tog han boken, satte sig i soffan med lillbrorsan läste hela boken, ta mig tusan. Ja ja, må så vara att han hoppade över några extra krångliga ord, och han kanske drog till med en gissning ett par gånger, men Folke brydde sig inte. Hela Gittans semesteräventyr rullades upp inför Folkes inre bioduk, och min med, och jag blev nästan lite tårögd.

En liten yttepyttesak i universum, men en milstolpe för ett litterärt mammahjärta.

Ljuvlig.