Idag var Ville supertrött när jag hämtade honom på fritids och när vi kom hem så blev det snabbt konflikter, både med brorsorna och mig. För lite speltid, fel mellanmål, inget att göra, inga kompisar, orkar inte, dum mamma, idiotbrorsa, du skyller alltid på mig, ingen fattar. Till sist lyckades jag få honom att testa att åka till skateparken, trots att han inte gillar att göra det själv. Frisk luft och rörelse funkar nog bra, tänkte jag och höll tummarna för att jag skulle få fixa middagen i lugn och ro.

Men nähä. Efter tio minuter kom han hem, ingen hade varit i parken och då ville han inte åka och det var inte kul. Och det fanns inget att göööööra. Med både hjälm och skor på sjönk han ihop innanför dörren i arg och trött protest. Själv stod jag och skar råa kycklingfiléer och hade inte mycket tålamod över för att hantera ett utbrott från en trött åttaåring.

Vad göra? Avleda? Övertala? Hota? Prata positivt tänkande?

Äh, what the heck.

”Vet du vad, Ville” sa jag och lade mig jämte honom på hallgolvet, ”vet du att det är en speciell dag idag?”

”Är det väl inte” sa han surt.

”Jo, det är faktiskt det. Just idag är det nationella Rövdagen”.

”Va?”

”Mmmm. Jag kanske inte har berättat det för dig men rövdagar kommer med jämna mellanrum och de kännetecknas av att hela dagen liksom är fylld av… röv. Det är allmänt känt. Det är röv överallt, vettu. Röv röv röv röv är det, från morgon till kväll. Alla runtomkring en är rövar. En röv där, en annan där.”

”Rövdagen?”

”Japp. Alla avskyr dem, men de kommer då och då. Inget att göra åt. Bara att härda ut skiten. I morgon är det en vanlig dag igen och rövarna är borta. Om det inte blir som 1997 förstås, då kom det fan i mig två rövdagar på raken, det var jobbigt som sjutton, men det infaller visst bara en gång vart 37e år om jag fattat rätt.”

”Haha, du är inte klok mamma”

”Men det är sant ju. Eller hur? Visst har du haft många rövar omkring dig idag?”

Han log. Ungen har bra fantasi, jag kan bara tänka mig vad hans inre bio premiärvisade just då.

”Jo”.

”Ja, där ser du. Idiotrövar till och med, kanske?”

”Mmm. En del. Men inte alla”.

”Nä så är det ju. Jag är ju ingen röv till exempel, jag är ju världens bästa mamma, det vet ju både du och jag. Men de flesta andra är rövar, på ett eller annat sätt. Tänk bara på att rövarna oftast inte kan hjälpa att de är rövar. Och att man gärna får tycka att andra är rövar, men att man inte får säga det till dem. Även om de är det”.

”Rövarna kanske själva har en rövdag?”

”Jo, så är det nog. Rövarna har nog värsta rövdagen i mannaminne själva. Och så har de kanske fått för få kramar. Du, jag ska bara slänga in den här kycklingen i ugnen sen kan vi väl spela luffarschack? Eftersom du har en rövdag så kommer jag att vinna över dig hur enkelt som helst.”

Han reste sig och tog av sig hjälmen och skorna. Sedan spelade vi luffarschack. Jag vann såklart. Efter maten slöade vi i soffan ett tag. Han somnade tidigt.

Det är inte enkelt att vara åtta år. Inte att vara 41 heller emellanåt. Men även rövdagar har ett slut.