…var inte när jag i övertro på Folkes och min skidåkarförmåga släpade med honom upp i en sittlift till toppen och hittar en isig, röd backe som enda vägen ner. Nej, det var det inte.

…var heller inte när jag fick en backlash a la trow back thursday när vi satt på donken och skulle ta på oss kläderna för att ge oss ut i backen igen.

… var däremot när stugans varmvattensberedares undermåliga kapacitet tvingade Krille att duscha i kallt vatten, varpå han helt spontant sjöng ”Smoke om the water” i sin helhet medan han paniskt tvålade in och sköljde sig. Jag stod jämte och skrattade för allt vad min utslitna bäckenbotten höll. Och lite till. Tyvärr (dessbättre?) finns det inga bildbevis på detta som lämpar sig för en blogg.

Mvh/

Kaosyoga, bloggen som värnar om din mentala hälsa.