Igår hade jag fest för att fira min aktningsvärda ålder. Jag fick fantastiska presenter, till exempel brickan ovan, och sällskap i världsklass. Hur snygg? Och rätt mycket vin fick jag också. I mig, alltså. Så idag är jag trött och nöjd. Och trött. Barnen, som var hos sin farmor och farfar i ett dygn och som jag längtat halv ihjäl mig efter, hann knappt välla in i huset i eftermiddags förrän de började slåss och jag började rya som en annan ilsken bålgeting. Om bålgetingar nu hade kunnat skrika alltså, men låt oss inte uppehålla oss vid detaljer nu. Men i alla fall, den där saknaden blåstes bort snabbare än maskrosfrön i en sensommarvind.

Men, min dagsform undantaget: Sammanfattningsvis kan vi säga att det äger att fylla 40. Alla vänner som gratulerat, alla fina presenter, alla anledningar att träffas eller höras av som uppstår. Egentligen skulle jag ville skriva mycket mer om alla uppvaktningar och presenter och lägga ut en massa bilder på dem och från festligheterna igår och så, men det känns så förmätet. Hur intressant är det för dig på en skala?

Så jag kortar ner det och håller mig till fakta: På födelsedagen stod min familj och mina svärföräldrar för uppvaktningen och jag fick jättefina presenter, mycket mer än jag förtjänade. I går röjde Krille och jag ut hela vardagsrummet och satte in ett hyrt runt bord för 10 pers och dukade efter konstens alla regler och fick umgås med 8 ljuvliga och kloka människor hela kvällen och jag fick än en gång fler presenter än jag förtjänade. Och idag är jag alltså trött och hade extremt dåligt föräldratålamod. Men det är det värt, som du förstår.

Och åldern i sig, sen då! 40 känns smart, klok, cool, allmänbildad och lugn i mitt huvud. Jordad och säker, utan behov av konflikter eller självhävdelse.

Det är 40 för mig. Och nu är jag där. Rätt coolt, ändå.

*och med rik menar jag inte i valutan pengar. Tyvärr. Men du fattar, va?