En vanlig kväll i Hellströms hem. Pojkar som varit ute hela dagen måste rimligtvis skuras lite innan nattsömnen. Ofta börjar det ganska lugnt, om man i ordet ”lugnt” lägger in den ljudmatta som mina förmaningar utgör (jag har gott om dem, herregud, jag har hur många som helst). Killarna gillar att bada. Det varma vattnet, skummet, lugnet.

Lugnet innan stormen

Eller, ja. Lugnet är övergående. Som på alla andra ställen där man förvarar dem på relativt liten yta, så blir det snart någon form av oro i lägret. Någon petar på någon, eller, någon råkar titta på någon (jag menar, hur mycket ska man behöva stå ut med egentligen??) och så är det igång. Vatten överallt, skrik och gap och skratt. Jag brukar rädda Bosse upp ur vattnet vid denna tidpunkten, det känns bäst så.

Det var han som började, mamma

Men efteråt är det ganska trevligt ändå, väldoftande pojkar i soffan med blött hår och rena pyjamasar som är extra goda att sitta och nosa på innan det är dags att sova.

Sedan återstår bara att fixa översvämningen i på badrumsgolvet.