PS

PS

Jag har ju redan skrivit några inlägg idag, men jag vill bara säga en liten sak till.

Efter att jag skrivit klart om strandutflykten så läste jag på måfå igenom lite gamla inlägg i bloggen och jag blev helt  tagen av hur kul det är att ha vardagen nedtecknad på detta sätt. Så himla kul för mig att kunna gå tillbaka i tiden och låta ord och bild återkalla minnen av hur vårt liv var för några månader eller år sedan. Därmed vill jag säga till dig: Börja blogga om du inte redan gör det. Det är hur kul som helst. Livet går fort men ett inlägg finns kvar att titta på många gånger.

Och du, en sak till: Du läser ju det jag skriver. Att du gör det, det förundrar mig. Jag vet inte riktigt varför, kanske är du en ganska ny bekantskap som tittar på detta lite som man tittar på en bilolycka – en vill inte se men kan inte låta bli att glo. I så fall: varsågod att beskåda förfallet.

Kanske är du en som redan känner mig och använder bloggen som ersättning till de telefonsamtal som jag aldrig ringer nuförtin.

Eller så är du en av dem som jag inte känner, men som känner mig eftersom du följt mig rätt länge – hur coolt är inte det?

Oavsett vilket, tack för att du läser. Du anar inte vad det betyder för mig att ha någon att skriva till. Att ha någon i andra änden som läser. Någon som ibland och mailar och klickar gilla, trots att många inlägg är så hafsigt och slarvigt skrivna att jag krullar tårna när jag läser dem nästa dag. Men du läser ändå. Det gör mig mjuk i kroppen. Att du vill beskåda detta märkliga kaosliv jag lever, jag förstår det inte riktigt, men det gör mig glad. In i hjärtat glad.

Tack.

Kaosyoga kör på för fjärde året. Onwards and upwards, sisters!