Jag läste i morse att Russel Brand tycker att populism är det nya svarta, en nödvändig metod för att nå ut med sitt revolutionsbudskap. Förenkla budskapet, ty allt är enkelt. Vi är små människor som har ihjäl varandra och planeten vi lever på, säger han. Svårare än så är det inte. Därmed krävs ett enkelt budskap för att nå ut, hävdar Brand och blir väl i så fall något så ovanligt som en vänsterpopulistisk estradör. Förlåt, politiker.

Zlatan svär som en borstbindare, både åt franska fotbollsdomarskrået och hela det franska landet, varpå nationalsocialistiska partiets ledare hoppade upp som gubben ur lådan och sade  åt honom att om han inte gillar Frankrike så kan han ju bara åka hem. Detsamma sägs ju här i vårt land, om människorna som tigger ihop sitt levebröd. De ska åka hem. Rumäniens regering kan väl ta hand om dem? Om vi ger dem pengar eller uppehälle här så kommer de ju aldrig att åka tillbaka? Det blir lite som att mata en katt som verkar vara övergiven. Sen har man den på halsen. Just snyggt.

Alla hen-motståndare hävdar med eftertryck att flickor ju måste få vara flickor och pojkar pojkar. Man vill väl inte göra dem könlösa och hindra dem från att leva enligt sin natur, nej herregud, såklart inte. Min dotter älskar faktiskt barbie och hon har haft leksaksbilar på sitt rum sedan hon fyllde två men hon leker aldrig med dem, hon leker med Barbie, hör du det? Och jag och min sambo har inte påverkat henne alls, hon har själv fått välja men flickor och pojkar är olika, SÅ ÄR DET så kom nu inte här och hata alla män och gör alla barn androgyna.

Populism är förblindande enkelt. Ett smidigt sätt för medborgarna att bilda sig en uppfattning och därmed ett genialiskt omslagspapper att klä in sina budskap i om en vill ha stort genomslag. Klär man det tillräckligt lockande så kommer folk inte ens öppna paketet för att kolla vad som finns inuti. Och dessutom – att hålla på att djupanalysera allt hela tiden, orka liksom. En har ju fullt upp med att planera vad en ska laga till middag. Alltså, en kan ju inte engagera sig i allt, sortera alla infoflöden på ett smart sätt, researcha och hålla på. Och förresten: Vem äger sanningen? Vem en än frågar så hävdar ju den sin sanning. Så hur ska en veta vad som är rätt ändå?

Jag tänker köpa Brands bok. Herrgud, karln fascinerar ju gränslöst och jag tror han har många poänger som kan berika mitt liv. Men jag tror inte att han har rätt när han hävdar att vår existens inte har många lager och många dimensioner. Jag tror att livet är komplext. Likaså vi människor, vårt tidevarv, vårt samhälle och hela vårt universum och det är det som är själva grejen. Det finns hela tiden nya vinklar, nya ljus, nya upptäckter att lägga till i ekvationen.

Men det är klart. Att dyka djupare, tänka ett varv till, prata med – nej lyssna på – meningsmotståndare, vända och vrida på argument, det kräver tid. Det kräver tålamod. Det kräver en kontext att sätta in faktan i och en empatisk förmåga som kan förmedla bilder av  hur andra människor upplever samma budskap som du finner så himla bra. Det är bökigt. Det är svårsmält.  Det är uppförsbacke. Och egot kan ta stryk av att upptäcka att det en trott hela sitt liv kanske faktiskt inte stämmer.

Så ja. Att se bortom populism kräver empati, integritet, tid och intresse. Bristvaror i vårt individualistiska tidevarv. Det är väl därför det känns trögt.

Men jag tror att du är smart nog att inte heja på beska budskap bara för att någon sockrat dem lite. Jag tror att de flesta av oss har vad som krävs för att skapa en grund som din egen uppfattning kan stå stadigt på. Livet är sällan svart eller vitt och du får tycka vad du vill, men glöm inte att känna efter vem du är. Och väj inte för det komplexa.

Puss!