Och jag blev alldeles stressad.

Vilmer och Krille är borta, Bosse har precis lagts ner för sin middagsvila och Folke är hos kompisen Abbe. Men han kommer hem om en liten stund, det vet jag. Den lille trotsige treåringen kommer snart att återta sin självklara plats på scenen i Hellströms hem.

Om en stund.

Men just nu. Just nu är det tyst. Just nu är kaffet nybryggt, Fitzgerald och Armstrong strömmar ur högtalarna, tidningarna ligger olästa, och boken lockar mig, jag ska bara skriva klart detta blogginlägget först, eller ska jag yoga? Nä, inte yoga, det är så dumt om jag blir avbruten mitt i, dessutom är jag hungrig, måste äta. Ska bara plocka undan lite leksaker först, jag blir galen av att trampa på lego hela tiden. Och dammsuga lite snabbt – eller nä, inte dammsuga, hellre sitta bland dammråttor en stund till, dammsuga kan jag ju göra när ungarna är vakna. Prioritera rätt nu Hellström, prioritera rätt för helvete. Hörde jag Bosse, vad sjutton, har inte han somnat? Jo, det hade han, det var väl bara min hjärna som spelade spratt. Kul, hörru. Men bestäm dig då! Macka och Kallentoft blir det, Malin Fors verkar vara en intressant poliskaraktär. Eller DNs kulturdel från igår, artikel om Antony and the Johnsons, intressant. Eller kanske bara surfa lite?

Eller… nä.

”Mamma jag vill ha en macka med smör och gurka, och så ska
du läsa Bajsboken för mig. Sen vill jag åka till fästningen.
Kan jag få ett melontuggummi?”

Och i ett trollslag hade mina alternativ ändrats. Ön jag stod på var borta, och det fanns inga fler öde öar i synfältet, inga alls. Men däremot en söt lintott som klättrade upp i knät efter att ha tjuvat ett tuggummi och ville läsa om olika sorters bajskorvar.

Go with the flow, Hellström. Go with the flow.