Påskmiddag

Påskmiddag

Det händer ju så förbannat mycket i världen hela tiden. Musiktjänster krigar, ICA-anställda får mycket credd för ett mediokert snack i butikens kundradio, public service kammar hem rejäla tittarsiffror genom att låta politiker jobba på sin image hos Skavlan, och ovanpå allt så närmar sig PÅSKEN. Hänryckningens tid (eller är inte det pingst? Jag minns inte). Så vad ska en fokusera på?

Tja, för dig med hänryckning, tid eller nyfikenhet över i kommande godisätarhelg så presenteras lite populärkulturella tips på vad du kan späda ut chokladintaget med. Inget om snask som Kanye West eller svenska populister, men väl en riktigt vällagad middag. Tänk potatis, brunsås och lamm med hemkokt vinbärsgelé.  Sånt som inte alltid är lättuggat, som tar tid att äta. Men som är nyttigt. Och som gör att du kan käka mer godis efteråt utan att må illa.

Kaosyogas påskmeny

Välkomstplock. Podd. Smak: Hallelujahmoment. Alex och Sigge, avsn 146. Sigge Eklund funderar kring detta med kön och vänder i vanlig ordning upp och ner på alla normer och föreställningar. Han drar igång 40 minuter in i programmet. Lyssna så förstår du kanske varför jag får lust att göra vågen.

Förrätt. Tv-serie. Smak: Non fiction. The Jinx. Mordhistorier som görs till dokumentär underhållning är väl poppis för tillfället. Poddar om diverse seriemördare slår lyssnarrekord och the Jinx (HBO) firar också framgångar bland alla andra fiktiva serier av det ena mer storslagna och overkliga slaget än det andra. Under sex avsnitt får vi följa en journalists grävande efter svaren kring vad den stenrike och numer ålderstigne Robert Durst egentligen är skyldig till. Flera människor i hans närhet, däribland hans fru, har försvunnit under mystiska omständigheter. Det är något kittlande med tanken på att det ansikte, de ögon, man tittar in i på skärmen inte sitter på någon som gestaltar något, utan på den riktiga människan. Människan som verkligen gjort de här fasansfulla dåden på riktigt. Eller?

Mellanrätt. Dokumentär. Smak: Maktlöshet och sorg. Indiens dotter. Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt. Bara se den. Visa den för alla du känner. Och nej: detta är inte ett problem isolerat till Indien, ”andra kulturer”, eller någonstans långt borta. Mäns våld mot kvinnor är inte isolerat till någon stad, land eller ens kontinent. Det är ett globalt problem. Se den. Gråt. Bli förbannad. Påminn männen i din omgivning om att det är de som har möjligheten att ändra detta. Gör skillnad.

Huvudrätt. Böcker. Smak: Syskonberättelser. Havsmannen av Carl Johan Wallgren och Ett liv för lite av Kristofer Ahlström, två historier som jag råkade läsa efter varandra och som hade väldigt mycket gemensamt: Ett syskonpar i samhällets utkant där brodern inte passar in i samhällets normer av hur en pojke ska vara. Systern försöker beskydda. Båda böckerna befinner sig i nåt gränsland, Wallgrens bok snuddar vid det övernaturliga och Alhströms vid den platsen där en människa räknas som psykiskt sjuk. Eller är det kanske så att det övernaturliga är det naturliga och de sjuka är friskare än alla andra? Ja inte vet jag. Jag blev inte förförd av någon av böckerna, men de bet sig fast. Både under och efter jag läst dem. Jag rekommenderar dem verkligen.

Dessert. Instakonto. Smak: Gott humör. Stina Wollter. Följ henne för en fantastisk energikick med eftertänksamhet. Stina regerar.

Nattmacka. Motto. Smak: Pepp för dagar då det behövs. Var besvärlig, ta plats. Höj din röst och backa inte. Vi håller varandras händer när det blir läskigt.  Tack Karins konstgrepp för den.

Välbekomme.