På förekommen anledning
Ponera att en kompis till mig sällan får tänka en tanke till slut, ständigt blir avbruten, regelbundet försöker sortera ut en röst ur tre olika som pratar uppfodrande till henne samtidigt, emellanåt sitter och pratar i ett rum samtidigt som hon toklyssnar in i ett annat för att förekomma konflikter och handgemäng bland personerna där, ofta säger samma sak 14 gånger utan att det hörsammas och med ojämna mellanrum utsätts för så höga skrik att det känns som fysiskt våld. Om det pågår ständigt under flera år, kan mi… – f’låt, jag menar hennes hjärna få bestående men av det då?
Hon undrar nämligen. Hon börjar bli lite orolig.
