Varberg är en semesterstad. Det är fullt med trevliga konserter och evenemang på sommaren, och många fina restauranger att besöka. Precis right up Krilles och min alley, så att säga. Semestern har, trots att vädret inte var det alla bästa, varit helt fantastisk tack vare alla dessa kvällsäventyr som vi har kunnat sticka iväg på med vänner eller på tu man hand, och för detta kan vi tacka två personer och två personer enbart.

Du känner ju mina svärföräldrar om du läst Kaosyoga ett tag, och du vet att jag håller dem väldigt högt. De hjälper oss ofta, och så också nu på sommaren. Många gånger denna månaden har de hjälpt oss. Med glatt humör kommer de in på beställning. Ibland ackompanjerar de sitt humör med blommor och kantareller också, dock inte på beställning, men inte desto mindre uppskattat. De anländer som bekant oftast till ett kaos och när vi lite senare sveper ut genom dörren i ett moln av parfym på väg till gourmetmat, drinkar och underhållning, så de tar över på Marmorgatan: matlagning, utfodring, läggningsprocedur och undanplockning i huset. Emellanåt viker de tvätt och rensar svampen de haft med sig  också. Jag känner, trots att du säkert redan vet det, att jag ändå i sammanhanget måste poängtera att det inte är någon enkel match att lägga våra barn, eller att få dem att göra något som helst som de inte är sugna på, faktiskt. När farmor och farfar är på plats är det dessutom lite som när en hade vikarie i skolan – gränserna testas lite extra, eftersom en vet att de troligtvis finns lite längre fram än vad de brukar.

Men när Krille och jag kommer hem på natten, mätta och halvfulla, så är det rent, undanplockat och alla barnen sover. Mina svärföräldrar berättar glatt om hur busiga barnen varit och hur mysiga barnen varit. Och nästa gång vi ringer och frågar så säger de ja igen.

Hur fantastiskt är inte det?

Det är lätt att tro att en är stark när allt går bra. Att en har flyt. Att livet är enkelt. Men, om en ser sig omkring, så upptäcker en ofta några viktiga figurer i bakgrunden. Människor som inte tar stor plats, men som stöttar upp så att det svåra blir enkelt. Utan att en ens tänker på det, så självklara är de. Och så starka.

Jag vet att inte alla är nöjda med sina svärföräldrar. Vissa får till och med kämpa rätt hårt för att få en hyfsad relation. I det sammanhanget har jag en otrolig tur.

Förresten kära svärmor – för jag tror att du läser detta – har du sett vad jag gjorde med alla underbara blommor du hade med in i går? Fint va?

Du är världens bästa!

P.S: Men jag kommer att tatuera mig i morgon i alla fall.