Jag tänker mig en helg femton, tjugo år fram i tiden. När barnen är stora, eller till och med flyttat hemifrån och det är en snöig, blåsig kall helg i slutet av januari. När det är fullt upp på jobbet under veckorna.När jag känner mig trött och lite hängig av en förkylning och när en längtan efter det nödvändiga ljuset och den nästan lika nödvändiga solvärmen.

Om jag då vid den tiden, självmant skulle springa omkring hela helgen och tvätta fyra maskiner tvätt, grädda våfflor som inte blir uppätna, veckohandla, bädda rent ett gäng sängar, bygga en trappstege till en lat katt, tvätta bilen och dammsuga köket tre gånger på en dag. När jag egentligen bara skulle sitta i soffan och kolla Animal Planet och käka Aladdin, alternativ läsa ut Kråkflickan i lugn och ro. I. Lugn. Och. Ro.

Slå mig då hårt i huvudet.

Tack.